Midsommarafton, klockan är 18:44 och jag har precis fått ut startkvittot i Linköping. Samtidigt som jag är peppad så är jag samtidigt lite nervös över vad som ligger framför mig. Glider ut på E4 och rullar söderut där första stopp är planerat i Markaryd. Inser snabbt att den där planen jag hade inte kommer att hålla det minsta. Jag har kalkylerat helt fel bränsleförbrukning!
Från ingenstans öppnar sig samtidigt så det är inte den mest optimala starten. Regnet är dock intensivt men kort så det går att bortse från när solen kommer tillbaka med värme och det går att fokusera på att justera planen lite flygande sådär. Trafiken är obefintlig på min sida av vägen så tempot är konstant och jag kommer in på första stoppet med bra tid på klockan, helt enligt plan. Snabb påfyllning i tanken och ner mot Malmö som är nästa stopp och vändpunkt 1.
Händelsefattigt så räknar husvagnar och husbilar för att fördriva tiden. I Malmö strular pumpen och vägrar ge mig kvitto så joggar över till nattluckan och ber om kvitto. Får direkt frågan "Kör du en Ironbutt?" så jag gissar att det har hänt förr att folk med nästa etapp i ögonen bett om kvitto
Nu står Munkedal på schemat med en liten bensträckare halvvägs. Trafiken är fortfarande gles men vägen är knagglig som en rasp bitvis och mitt i allt när det börjar mörkna ordentligt träffar jag på ett gupp mitt i vägen. Första och förhoppningsvis enda gången jag hoppar med en 300+kg tung glidare. Rekommenderas inte! Var jag inte pigg innan så var jag då definitivt alert efteråt. Misstänker också att det är här någonstans som jag tappar vänster blinkersglas...
Munkedal och här möter Dan upp. Glad för sällskapet och att få några minuters samtal. Så glad att jag glömmer kvitto och min termos och får vända för att ordna det. Ligger nu efter i schemat och lägger fokus på att köra så jämnt som möjligt för att ta in några minuter på nästa etapp som tar mig ner mot Halmstad och Helsingborg.
Natten fortsätter med temperaturdropp, helt tomma vägar där det kan gå upp till 10mil innan jag har kontakt på någon sida om vägen och tristessen som börjar komma smygande. Hela tiden har jag i bakhuvudet att jag har tid som måste tas in och varje stopp äter upp de minuter jag plockat. Vägen försvinner dock under hjulen och det dröjer inte länge förrän jag lämnar södra delen av landet bakom mig och närmar mig Stockholm. Huvudstaden visar sig från sin bästa sida och jag glider igenom i ett eget körfält. Nej, inte bussfil. Jag kollade noggrant... Når Gävle och vid det här laget har jag fått ändra min plan ännu en gång. Reservdunken som jag har med mig vägrar göra som jag vill utan skvätter ut en stor del av bensinen på tanken istället för i den så slopar den och tvingas därmed stanna oftare och hitta mack att fylla på. Minuter varenda stopp var det ja... Positivt dock är att jag får en intensivkurs i hur man är effektiv på tankstopp.
Hudiksvall nås och där har jag ännu en som väntar. Daniel har tagit sig ner från Sundsvall för att peppa och byta några ord. Nu är det bara slutspurten kvar. Solen skiner, trafiken börjar komma igång men oftast lägger de sig långt till höger och släpper förbi mig även på singelväg så jag kan bibehålla tempot och sakta men säkert så knaprar jag in någon min här och någon min där.
Fullt fokus och med adrenalinet som börjar pumpa när jag inser att jag trots allt faktiskt kan hinna så länge det inte blir stopp någonstans så går resan fortare än jag tänker mig och innan jag vet ordet av står jag i Linköping igen, klockan är 18:28 och jag har hela 16min tillgodo.
Lite lärdomar från körning:
* Även om det är en känsla av säkerhet att veta att folk följer så är det en frustration att inte kunna svara till de som skriver och peppar.
* Regn är inte farligt, det går bara lite långsammare en stund.
* Natten är kall, byt om i tid innan du sitter och huttrar på hojen.
* Räkna hellre lite för mycket på vatten och bränsleåtgång. Det dracks nästan 5L vätska under resans gång men ändå så släppte jag inte ifrån mig särskilt mycket.
Från ingenstans öppnar sig samtidigt så det är inte den mest optimala starten. Regnet är dock intensivt men kort så det går att bortse från när solen kommer tillbaka med värme och det går att fokusera på att justera planen lite flygande sådär. Trafiken är obefintlig på min sida av vägen så tempot är konstant och jag kommer in på första stoppet med bra tid på klockan, helt enligt plan. Snabb påfyllning i tanken och ner mot Malmö som är nästa stopp och vändpunkt 1.
Händelsefattigt så räknar husvagnar och husbilar för att fördriva tiden. I Malmö strular pumpen och vägrar ge mig kvitto så joggar över till nattluckan och ber om kvitto. Får direkt frågan "Kör du en Ironbutt?" så jag gissar att det har hänt förr att folk med nästa etapp i ögonen bett om kvitto
Nu står Munkedal på schemat med en liten bensträckare halvvägs. Trafiken är fortfarande gles men vägen är knagglig som en rasp bitvis och mitt i allt när det börjar mörkna ordentligt träffar jag på ett gupp mitt i vägen. Första och förhoppningsvis enda gången jag hoppar med en 300+kg tung glidare. Rekommenderas inte! Var jag inte pigg innan så var jag då definitivt alert efteråt. Misstänker också att det är här någonstans som jag tappar vänster blinkersglas...Munkedal och här möter Dan upp. Glad för sällskapet och att få några minuters samtal. Så glad att jag glömmer kvitto och min termos och får vända för att ordna det. Ligger nu efter i schemat och lägger fokus på att köra så jämnt som möjligt för att ta in några minuter på nästa etapp som tar mig ner mot Halmstad och Helsingborg.
Natten fortsätter med temperaturdropp, helt tomma vägar där det kan gå upp till 10mil innan jag har kontakt på någon sida om vägen och tristessen som börjar komma smygande. Hela tiden har jag i bakhuvudet att jag har tid som måste tas in och varje stopp äter upp de minuter jag plockat. Vägen försvinner dock under hjulen och det dröjer inte länge förrän jag lämnar södra delen av landet bakom mig och närmar mig Stockholm. Huvudstaden visar sig från sin bästa sida och jag glider igenom i ett eget körfält. Nej, inte bussfil. Jag kollade noggrant... Når Gävle och vid det här laget har jag fått ändra min plan ännu en gång. Reservdunken som jag har med mig vägrar göra som jag vill utan skvätter ut en stor del av bensinen på tanken istället för i den så slopar den och tvingas därmed stanna oftare och hitta mack att fylla på. Minuter varenda stopp var det ja... Positivt dock är att jag får en intensivkurs i hur man är effektiv på tankstopp.
Hudiksvall nås och där har jag ännu en som väntar. Daniel har tagit sig ner från Sundsvall för att peppa och byta några ord. Nu är det bara slutspurten kvar. Solen skiner, trafiken börjar komma igång men oftast lägger de sig långt till höger och släpper förbi mig även på singelväg så jag kan bibehålla tempot och sakta men säkert så knaprar jag in någon min här och någon min där.
Fullt fokus och med adrenalinet som börjar pumpa när jag inser att jag trots allt faktiskt kan hinna så länge det inte blir stopp någonstans så går resan fortare än jag tänker mig och innan jag vet ordet av står jag i Linköping igen, klockan är 18:28 och jag har hela 16min tillgodo.
Lite lärdomar från körning:
* Även om det är en känsla av säkerhet att veta att folk följer så är det en frustration att inte kunna svara till de som skriver och peppar.
* Regn är inte farligt, det går bara lite långsammare en stund.
* Natten är kall, byt om i tid innan du sitter och huttrar på hojen.
* Räkna hellre lite för mycket på vatten och bränsleåtgång. Det dracks nästan 5L vätska under resans gång men ändå så släppte jag inte ifrån mig särskilt mycket.
