Februarikörning - Krystallrally, Primustreff och SaddleSore 1000

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#1
Min februarikörning blev lite skjuten på. Skadeskjuten, men riktigt bra ändå.

Som vanligt var det storartade planer: en dröm jag haft länge är att avsluta en Ironbuttkörning på Primusträffen. Oh yes! Vinterträffen i Norge där man bor i tält. I snön.

Köra full distans, säga hej till de andra, trampa ner snön, resa tält och etablera ett bra boende, grilla korv, tjöta med folk och låta sömnen komma i kapp så sakteliga.

Med barmark långt ovanför Vänern var planen att sätta hojen i släp upp till snögränsen, starta från typ Sunne eller Torsby och sedan cruisa upp längs 45:an till Jokkmokk, vända ner igen, ta några timmars sömn i Åre, och sedan vidare igen.

Denna helgen råkar nämligen det posha "Krystallrallyt" där man bor på hotell hållas samtidigt som Primus! Underbar chans att först besöka Krystall på fredag förmiddag, och sedan vara på Primus på fredag innan mörkret.

BunBurner 1500 / 36 h i vinterskrud, polcirkeln, paus och sömn i släktstugan i Åre, Storlien, Hell, Rörås/Krystall och sedan Bjoneroa/Primus hela helgen.
Visst låter det bra?

Verkligheten ville annat.
Veckan började med lite krasslig häst. Kolikkänningar hos en egen uppfödning som inte visat anlag för sådant hittills under sina 10 år.
Det kom på kvällarna efter att hon var arbetad, och det var allt lite oroligt det hela.
INTE läge att ge sig ut på tur, alltså.

Lösningen för er som har häst och intresse var lite ändring av foderstat och loppfrö därtill.
Efter två symtomfria dygn så var det lugnt nog att ge sig av - men då är det lördag morgon.
Change o' plan? Ja, så får det bli.

Ironbuttkörning är det viktigaste, februari är näst sista månaden i 12-månadersprojektet - och detta är den sista helgen i månaden. Körning är prio 1.

Cykeln står på dubbdäck. Nya däck är inte beställda ännu.
Norrut alltså.
Ta hojen i trailer? Överkurs nu när det är så kort tid att vinka på.
Start hemifrån alltså. Vi får se vad däcken tål...
Krystall? Tja, det vore ju roligt med en blixtvisit där.
Primus? Självklart - men ingen övernattning. Mil och godkänd körning är som sagt prio 1.

Men, låter inte detta lite magert? För att vara mig?
Finns det inte mer galenskap att hysta in?
Jo för tusan! Bennys gamla LT: "Der Kommissar" har råkat illa ut efter det att han sålde den.
Den har haft två ägare på ett halvår, och nu ligger den ute på Blocket igen. "Startar ej" står det - även om detta inte alls avspeglas i annonspriset...

Arvika! Det är ju i samma härad som... ...eller i vart fall "på vägen"
Bara att googla fram adressen och tajma starten så man är där lagom tidigt på förmiddagen.
Folk skall hinna vakna, men inte åka iväg. Fine line...





Göta Älvdalen bjuder på fet dimma i gryningen.




Värsta sortens dessutom; frysande dimma, eftersom det är flera minusgrader ute.
Allting i färdriktningen får en isbeläggning som byggs på och byggs på.




Även visir. Och goggles. Och glasögon...
Det blir till slut som att försöka betrakta världen genom ett duschdraperi - det går, men det är inte säkert att man tolkar allt alldeles helt rätt...

Här tvingas jag stanna på Scan-macken i Göta för att torka av och ställa till rätta igen.
Ärtsoppa!

Nå, det lättar snart och körningen blir mer normal.
Bike Trollhättan svischar förbi, ingen vaken där ännu.

Ut på "riktiga" 45:an norr om Vänersborg, och jag upphör aldrig att förvånas över alla ödehus och -gårdar längs denna sträckan.
Har Marsianerna anfallit? Alien abduction? Lokalt krig som skrämt upp befolkningen i bergen? ...och vilka berg skulle det vara? Här är plattare än Skåne.
Länge stod husen bara tomma och övergivna, men de sista åren har taken tillåtits att ge med sig - och därefter går förfallet fort.

Vägen upp längs västra sidan bär på mycket minnen för mig. I perioder har jag kört mycket längs denna vägen, men inte så mycket det sista.
Prickar McDonalds i Säffle precis när dom öppnar klockan 9, och kan ringa på annonsen.
Tydligt vaken röst, men har inte hunnit sätta sina planer för dagen i verket ännu. Perfekt.
"Jag är där om en timma."

Stämde ganska bra det.
Andra ägaren till BBs hoj på kort tid, startar inte - men ser snygg ut.
Inget utrymme för någon bra deal, dock. Jag hade kunnat behövt ett reservdelslager, men knappast för samma pengar som Bb sålde för - när den inte går längre.
Tack och hej!

Detta är ingen körning med en massa tid över att vinka på, varje minut här måste dras bort från stoppen på Krystall respektive Primus.

Men tanka i Arvika måste jag göra!
Körningen är snål på både mil och tid, och jag har inte råd att tappa kilometer någonstans.





...och därför vägs varje delsträcka på guldvåg också: snabbaste eller kortaste.
Hur mycket kilometer tappar jag? Är det värt det? Vad kostar det i tid att lägga in ett extra tankstopp? Frågor, frågor.

Från Arvika väljer jag "kortaste" mot 45:an och Torsby.
Då kan det bli så här:




Ingen fara! Det gick snabbt och lätt, och det var värt en bild.
"Ni Ironbuttåkare kör bara så stora och tråkiga vägar"
Ja, eller hur...?

Ny tankning norr om Torsby: Vägsjöfors, men efter det är det ett långt ben rakt upp till Röros.

Klarälvsdalen, lugn och ro.
I vanliga fall i vart fall - aningens förhöjd trafik med lådbilar, men inga egentliga svårigheter.
Direkt efter Branäs dör det ut alldeles. Som vanligt.

Även denna sträckan har jag minnen till - här körde vi varje vinter med jobbet, jagade varandra upp med våra personbilar, fulla med kunder och skidboxar på taket.
En weekend i Trysil var målet. Vi skulle bara igenom tullen helskinnade också...

Great fun! En remix av Fatboy Slims "Praise you" dundrar i huvudet på mig, högsta volym.
Nej, jag spelar inte musik på motorcykeln - det är minnet som bubblar upp från en av resorna.
Precis när vi svängde av nere i Stöllet gick den låten på, och antingen var den jäkligt lång, eller också körde jag sanslöst fort - jag vill minnas det som att låten räckte hela vägen upp till gränsen...

Förnuftet säger mig att det inte kan ha varit så, men minnet lurar man inte så enkelt.
Hur som helst - sedan den gången kan jag inte köra sträckan utan att höra just den låten.

Men, det är som att köra runt nere i nordöstra hörnet av Skåne: direkt när jag hamnar där så börjar jag nynna Supertramplåtar.
?????
Jo, jag var där nere och körde service under Sydsvenska Rallyt ett år i slutet av sjuttiotalet, och så var det just ett Supertrampband som gick på continous repeat.

Jösses - jag minns till och med vad det var för bandspelare: "Roadstar King" hette den.
Voi voi voi vilka minnen.

Ingen hemma på gränsstationen. Norge är till och med så ärliga att man skyltar om saken.
"Har du gods att förtulla hänvisar vi till stationen där och där"...

Stor skillnad på underlaget när jag kommer in i Norge!
Jag har haft asfalt hela vägen till Branäs - förutom skogsturen mellan Arvika och Sunne då.
Norr om Branäs var det snö och is - men valkigt, håligt och sönderkört.
Ja, inte för att man släpper av, men ändå.

Direkt efter gränsen in i Norge så är det slät, jämn och fin vinterväg på kompakterad snö.
Helt perfekt!
Okay - det skall erkännas: träden står mycket närmare vägen, skuggar vägbanan och här det säkert lättare att arbeta fram en bra vinterväg.

En annan sak skiljer stort mellan Norge och Sverige: Norge lever på ett annat sätt än Sverige.
Det känns speciellt här längs denna sträckan där övre delen av Klarälvsdalen är avfolkad och övergiven, medans det sjuder av liv på Norska sidan.

Ja, eller...

Husen är i vart fall målade och upplysta, vindskivorna hänger inte ner från gavlarna och det är inga presenningar utlagda över taken i vart fall.
Jösses Sverige...?!


Forts
 
Last edited:

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#2
Väg 26 genom Trysil, rullar på bra - men jag lider av alla roliga fototillfällen jag bara kör förbi.
Skojiga skyltar, märkliga företeelser, plåta och ta koordinater till framtida rallybonusar - allt får stå tillbaka för körningen. Det är ju den som är den viktiga, eller hur?

Varje minut jag spiller längs vägen måste jag stryka från mina två stopp på MC-träffarna.
Å det vill man ju inte. Heller...

Därför är det lite fattigt med bilder i denna RR, men jag får fösöka måla med ord.
26:an förgrenar sig till 28:an, och plötsligt blir det mer fjällmiljö - men framför allt mer snö.
På vägen och i luften.
Det hugger i rejält med snö, och bakdäcket visar sig från sin sämsta sida.
Här hade jag velat haft mer åt crossmönstrat som kommer ner i det lösa och gräver lite, men K60 Scout ligger bara ovanpå allihop och fladdrar runt.
Det blir lite disharmoni eftersom framdäcket bettar så skoningslöst bra även i detta lösa.
Jag hasar fram lite mer vikt på framhjulet för att visa min uppskattning för jobbet som uträttas där framme, och låter den bortskämda braten till bakhjul hålla på och vifta på rumpan bäst han gitter.
"Just see if I care!"

Följa 28an slaviskt upp till omvägen över Drevsjö, eller gena över vidderna på en tresiffrig fylkesvei?
Man behöver inte fråga. Äventyr är bra, och just här gick det hem också. Inte illa...



Minuter sparade!

Strax därpå är det bensträckarpaus.




Jag hinner inte stå i 3 minuter ens, innan det raspar av dubb i isen ute på vägen.
Någon bromsar hårt, vänder runt och kommer tillbaka.

"Har du problemer?"

Nej nej, inte alls. Sedan följer det vanliga snacket:

"Skall du på Krystall? Nå idag...?"

Japp, Krystall. ...och Primus.

"I morgen...?"

Nej, idag faktiskt....

Jag såg tydligt att jag tappade honom där. Jag ledde in snacket på något ofarligare:
"Du kör också motorcykel?"

Killen skiner upp, "Ducati, men det dröjer innan den kommer fram".

Avskedshälsningar, och ett tack för att han stannade.
Jag kunde ju mycket väl ha haft problem - jag kör ju BMW!

Röros är upptagen på UNESCOs världsarvslista.
En gammal gruvstad, på samma höjd som Funäsdalen ungefär, och känd som Norges köldhål.

Det är framförallt den gamla stadskärnan som är extra intressant - den som svenskarna brände ner gång på gång under 1600-talet. "Broderfolk" my ass.
Men okay - Norge var vid denna tiden i union med Danmark, så det rättfärdigar en hel del. :rolleyes:

Lärde jag mig allt detta under min korta stund på Kristallrallyt?
Nej, detta är Wikipedia som talar.

Här var banne mig inte tid till någonting mer än en snabb in->out-operation.
Mitt besök på Röros Hotell blev rent av kortare än beräknat: knappt en halvtimme.





Jag vet - det är inte så lite larvigt:
Köra ända hit, bara för att diska av parkeringen på 20 minuter - och inte prata med någon?
Men, det är körningen som är kul för mig. Sitta på ett hotell i flera dagar och prata med - säkert trevliga människor, om... ...vadå? Vinterkörning?
Bättre att göra en vinterkörning då!

Här följer ett snabbsvep över parkeringen:

Svensk HP2





Tyskt sidovagnsekipage. Men vad tusan består det av...?




En ståholk, med surplus Zarges-låda, märkt "saneringsmaterial"..? Samt en boxer BMW, så klart. Jösses. Skyltad GG - vilket är Rüsselsheim, vid Main.
En bra bit ner igenom i Tyskland, alltså.
Undrar om det är någon som verkligen sitter på den lådan hela vägen, eller om den bara är barlast för en soloförare ute på bökigt äventyr?




Tja, det är sådant man aldrig får reda på om man bara gör en touch and go utan att prata med någon... :rolleyes:




Hmmm... Känner igen färgsättningen! En RD04 från tidigt nittiotal.
Länderna kring Medelhavet har en faiblesse för dom här scooterskynkena som gör att man liksom klär på sig hela hojen.



Det, och kedjor... :eek:
Dubbel uppsättning bak dessutom. :eek::eek:
"Lager på lager" principen gäller även här.



En Kina-Dax, med dubbdäck och Akra!




Respekt!
...och jag tror inte att det är ett pendelfordon för någon som jobbar på hotellet;
"TE" i regnumret brukar ju delas ut till fordon från Bergen.

En HP2 till:



Svenskreggad den med.


Fler svenska hojar!




Detta undrar jag om inte det är delar av Team Rönnegård....?
Svenska MC-Touring som bland annat arrangerar gruppresor lite här och där. http://mctouring.se/resan-till-krystall-2016/
Jag känner igen den där CXen ifrån deras tidigare resor.
Undrar hur många dom fick med sig?
Ja, det är också sådant man får reda på om man stannar en stund, är social och snackar lite med folk...

Mera kätting!




...och bak - fler okonventionella lösningar på detta med "fäste"




Äsch - det är löjligt att raljera över hur dessa kontinentaleuropéer tacklat detta med halka och besvärligheter. Dom har en snöfri kontinent med dubbförbud fram till Danmark att krossa först - men ändå kämpar dom sig hit. Det är mer än vad de allra flesta svenskar orkar med...

Röros Hotell har helgen till ära smyckat entrén med ett hojdäck, komplett med kedjedrev och ett hejdundrande utstick på dubben!



Ja, eller också är det deras vanliga logga, alluderande till konsthantverk i koppar, strålande sol och... Ni vet hur det brukar låta.

Jag ser mig om i lobbyn - lika andel hojåkare, och lokala uppklädda glada familjer.
Alltså "familjer" på norskt vis - otvunget och genuint umgänge över generationerna, och även "uppklädda" på norskt vis, och då inte bara bestemor.
Det är väl en sak att gammalt folk styr ut sig i folkdräkt, och att vuxna föräldrar tvingar på sina minsta samma sak, men i Norge ser man tonåringar som inte bara ogenerat, utan rentav otvunget har sina traditionskläder på sig.
Okay, nu ser jag bara någon enstaka i folkdräkt, men kidsen drar runt i finbyxor, lackskor och fluga och det ser inte obekvämt ut för fem öre.
Det är mysigt att se, men jag känner mig väldigt malplacerad med kördressen på och håret på ända efter en hel dag i huva. Luktar jag inte lite också...?
Jag antar att det är någon släktträff, eller stor bemärkelsedag som skall firas. Här är många festdeltagare och man kör sig klar för att åka slädtur tillsammans - flera ekipage.
Läge att försöka komma iväg innan dem!

En sista snabbt svep i lobbyn - och DÄR! lyckas jag fånga mitt (sedan länge) cementerade intryck av Krystallrallyt:



Välordnat, trevligt, organiserat, mat på bestämda tider - vid bord, och med bestick att äta med.
Men, kanske lite tråkigt?

Äsch, vad vet jag? Jag har ju faktiskt aldrig varit här...

Som sagt - tiden var viktig på denna körningen, och varje kilometer också.
Trots att jag strax skall tanka här i Röros så köper jag ändå ett vykort nu på hotellet för att få ett kvitto.

Och kär blir jag också!
Tjejen som sköter receptionen är inte vid disken. Hon sitter längre bak i utrymmet och jobbar med något på datorn. Eller surfar - men det spelar ingen roll: hon bryter direkt, och kommer mot mig med glada, energiska steg och ett solskensleende i hela ansiktet.
Jag vet ju med mig att jag inte är så snygg just nu, så det handlar verkligen om att utstråla servicekänsla och glädje över sitt arbete.

"Ledsen jag stör, jag skall bara ha detta lilla vykortet"

Trenger du frimerker också?

"Nej, det räcker med kortet"

Alright, då blir det 13 kronor.

"Aj då, jag har inga norska. Går det bra med svenska, euro eller kort?

Då tar vi kort - inga problemer!

Genuint trevlig och serviceminded - i Norge!

Jätteförälskad!
Om jag skulle känna igen henne nu? Aldrig! Inte en kvart efter det att jag åkte ens.

Så här ser vykortet ut:



Fint, men "-40 grader" - skulle det vara något att skriva hem om?
En annan har ju faktiskt hunnit vara i finska Levi i år:



#inteförattjagvillskrytamen




Hög tid att komma iväg! Det har hunnit mörkna ute



men hästarna står kvar. Alla 102...


Tankar i utkanten av Röros, och har ett underligt möte på macken.



Team Decommissioned!
"Yttre befäl" möter ett skotersläp som tillhört polisen. Waddayaknow!

Jag lämnar Röros vid 17-tiden, och siktar mot Elverum.
Men, vilken väg? Jag spelar "Plan as you Ride" med min Zumo.

Stora väg 3 är det naturliga valet. Alternativet heter väg 30 och går parallellt ner till Koppang.
Trevligare väg, och dessutom genom den trånga Tylldal.
Lite längre, lite långsammare - inte värt att dra på sig ytterligare tidsförlust genom att söka kvittoplats för att åtminstone få ut för extrakilometrarna.
Väg 3 får det bli.
Tyvärr.

Det är hårdsaltat och oväntat mycket tung trafik, trots lördagkväll.
Lördagkväll, just det...

Jag kör förbi några kids som stannat för att pinka. En BMW 3-serie får väl sägas vara standard issue i detta läget, men jag reagerar på den andra bilen: en Mercedes 190 med i vart fall optisk Cosworthkostym. Minsann!

Jag hör ett fyllebröl när jag passerar förbi, och jag misstänker att jag snart kommer få chans att titta närmare på den där Cosworthen...

Men, det är BMWn som kommer ikapp först.
Den ligger bakom och avvaktar. Illa sänkt, så den hoppar fram likt en groda.
Det ser jag i backspeglarna, och grodliknelsen blir liksom dubbel, eftersom den är fulxenonkonverterad till något som slår över i det gröna spektrumet, och halvljuset blixtrar i mina backspeglar i takt med ojämnheterna i vägen.

Phu... Tyvärr vet jag vad som kommer att hända härnäst. Valpar och unghundar är lätta att förutse, vare sig dom är Norska eller Svenska...

BMW drar förbi med en sjuhelvittes fart, saktar in och lägger sig framför.
Och sänker farten...

Tanken är att jag skall tröttna, växla ner och försöka dra förbi - och då jädrar skall Gutten framför mig visa både mig och sina kompisar vad hans chippning är värd.

Jag vill inte leka den leken. Inte på salthal asfalt, i mörker, med fulldubbat.
Det blir extra jobbigt eftersom jag behöver skyla mina goggles vid varje lastbilsmöte för att slippa få dem nersmetade med saltgeggan. Ett par, tre sekunder behöver jag låta skärmen på hjälmen ta sprutet, men det vågar jag INTE med en labil bondson framför mig, som har hela bilen full av hormoner.

...och, jag vet nästa steg också. Eftersom Mercedesen ligger på behörigt avstånd bakom, så kommer snart plan B att sättas i verket, när jag nu nobbat att bjudas upp till dans.

Just precis! BMW-killen kuggar ner ett par spett på en raka, och drar iväg med en rökplym bakom sig värdig en kallstartad Caterpillar.
Det är fan inte klokt att en bil kan sota så mycket, och givetvis kör dom på den feta, norska gammdieseln. *hosthosthost*

Så här kan det inte fortsätta. Stannar jag, så stannar dom längre fram och väntar in mig - jag är ju det roligaste som hänt sedan dom sköt raketer på varandra vid nyår, och skulle jag satsa på att verkligen köra förbi dem så måste jag sedan fortsätta hålla 160 och mer ändå under ett bra tag för att behålla dem bakom mig.
Inte aktuellt.

Garmin to the rescue!
I menyn finns det en fin liten knapp som heter "omväg".
Den visar på alternativa sträckningar mot det angivna målet. Utmärkt att ha när man råkat ut för vägarbeten, krockar - eller tröttsamma kids i för snabba bilar.

Bingo!
På andra sidan älven Glomma som vi kör längs går FV 681 parallellt med väg 3 en bra bit nerigenom till Alvdal, där vägarna möts igen.

BMWn har saktat in, väntar in mig - jag håller min fart och dessutom ett öga på Zumons nedräkning till korsningen; 900, 800, 700...
Det här skall nog gå att få till ganska bra!

Jag går ut för omkörning 300 meter innan korsningen, är i hans döda vinkel 100 meter innan - och lägger mig kvar där. I samma ögonblick som han råkar slå på fullt så bromsar jag lika mycket - eller i vart fall så mycket som dubbar mot asfalt tillåter - och böjer in i en blind korsning jag inte vet ett skvatt hur det ser ut i. Yihaa!

Det funkar perfekt, och jag kan köra vidare i splendid isolation på andra sidan älven. Victory!
FV681...? Ja, "Fylkesvei". Ingen hit kan jag säga, ur ett släthetsperspektiv - men heller ingen väg som en hemmasänkt 330 diesel skulle få för sig att ge sig in på...




Jag ser dem inte mer, och snart nog är jag på plats hos Esso Elverum.
Tankning, men framför allt - kvitto!
En korv slinker ned också. Jag har käkat medhavda energybars och haft eget vatten med mig, men det är läge för en baconlindadnorskepölse.
För fet och för salt. Inte som jag mindes dem.

Snackar lite med två svenska killar som är på väg hem till Sveg med bil efter att ha flugit från Stavanger efter en lång arbetsperiod.
"Aha!? Ute på riggar, alltså...?"

Nej nej nej - det finns inga jobb ute på Nordsjön längre. Dom var byggnadsplåtslagare och satte fasadplåt på byggnader. Kan nog finnas en del att göra där på norska västkusten...

Esso Elevrum är det totala navet i regionen. Här hålls det förfest och efterfest - helt vilt, för att snakke norsk. Just nu är lugnt, för alla är iväg på sina respektive tillställningar, men ge det några timmar så är det partypartyparty här igen, och traktens festsugna jämför kvällens upplevelser.
Eller hoppas på nya, i sista minuten...

Vidare.

Väster ut mot Hamar, norrut för att komma över Mjösa, söder ut till Gjövik, väster igen längs 33:an mot Dokka, sväng av innan dess söderut en liten bit på 34:an, direkt västerut igen över Randsfjorden vid Fluberg, och sedan söder ut längs 245:an ner till Bjoneroa.
Det vill verkligen till att man vet vart man skall...

Krystallrally har en hemsida, en organsiationsstab, alternerar mellan olika platser i Norge - och hålls på hotell. Ordnat och trevligt, dagaktiviteter och Norskt trevligt kos - och norska priser för boende och mat, så klart...

Primus är dess raka motsats. På nätet finns det visserligen bilder på medlemskort, men dom är
typ 30 eller 40 år gamla.



Photo credit: Dag Magne Knapstad
Läs mer på Florö MCs hemsida: http://fmck.no/Text/Generelt/Norsk-Primis-Union-101.htm



Sedan dess har träffen rullat på. Utan hemsida, utan marknadsföring - utan ens en riktig vägbeskrivning.
Det finns en träffgeneral som ser till att det kommer ut en bajamaja, och ibland kasserar han in en 50-lapp för att finansiera toaletten och bröyting upp till Fjorda, som det heter där man träffas.

Det finns absolut inget program, ingen arrangör som stör eller något skydd mot väder och vind - mer än det man själv tar med sig eller skapar på plats.
En tältträff. På vintern. Till Primuskökets ära.
Mer behövs inte för att hålla igång en träff i 40 år.


Jag älskar det!


Forts
 
Last edited:

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#3
Men, det behövs mer för att hålla igång en butik!



Pumparna på Bjoneroa Handel ser lite svårtillgängliga ut...? Är dom igång?
Ställa hojen så nära det går,



fram och kolla på skärmen:



Inte det, nä. Jag är inte överraskad, med tanke på hur det såg ut på gården.
Affären har lagt ner. Detta är ju en jäddra katastrof. För bygden, så klart. För träffen, lite grann.
Det är ju så här det skall se ut:



Fullt med hojar som provianterar för Primus!
Så har det alltid varit.

...men framförallt är det en katastrof för mig! Skall jag få ut för milen hit så måste jag ha ett kvitto härifrån.
Next stop skulle i såfall vara nere i botten av Randsfjorden, i Jevnaker - men då har jag inte tid att köra upp till träffen igen.
Gaaah!!!

Klåfingrig som man är så petar jag på skärmen, och den tänds upp!



Uhu...? Skall man våga det? Jag provar att trycka på knappen för kvitto längst ner till vänster. Kanske spottas senaste kund tankning ut?
...från tiden innan det började snöa. Ingen reaktion, dock.

Jag stoppar in reservkortet, det sugs in som vanligt, PIN-kod efterfrågas, och sedan vidtar en hel massa...




Lång stund. Lååååångt stund. Man vill gärna tro att det tar 5 eller 10 minuter när man står och fånstirrar på en skärm, men en enda minut räcker för att det skall kännas som en evighet. Plötsligt får jag besked att kontakt med banken inte kan upprättas, kortet spottas ut - och skrivaren drar igång!




Seger! Igen!!!
Jag drar upp mot Fjorda. Like a BOSS!


Primustreff tar emot med en uppsjö av härliga fordon:

Holländsk Guzzi som sidovagnsdragare




med en underskön bakända!



XT 550 med mycket ovanlig plasttank



...och en hel del annat ovanligt också.

Sverige var representerat!




...i form av en Ockelbo 8000, samt en




norskreggad, österrikisk "Husqvarna" .
Well well...

Någon som minns förra årets lilla gulliga maskotren?



Jag kan meddela att det skett en viss...



eskalation på temat...

Primus är inte rätt ställe att flasha med Touratech-grejer, så mycket är klart.
Och, har man redan TT-utrustning på så gäller det att ursäkta sig på ett tydligt sätt:




Lite kylskåpsinredning funkar kalas - både som pakethållare, men även som tongue in cheek avbön från katalogkapitalismens försök att skapa "äventyr" av precis varenda liten grej.

Apropå "äventyr"!
Läs vår vän Martin Gibsons RR från årets Primus, som ligger på ADVrider.

http://advrider.com/index.php?threads/primus-rally-2016.1130116/

Helt fantastiska bilder från årets Primus, och en lika bra film:


skall det se ut!

Martin kom på 640 Adventure förra året, men lät 990;an få komma upp till Norden och sniffa snö denna gången.



Jag ser en del andra bekanta ansikten, hinner säga hej till "Fast Frankie" från Tyskland, även om han inte fastnar på film, eftersom kylan verkar ha knäckt minneskortet som börjar krångla. Jag växlar över till kamerans internminne och slår av en megablixt i fejan på ett par oförberedda:



Baard & Ole Kristian!
Sorry! :D

Baard Meldal-Johnsen har 15 års träffar och körningar samlade på sin tursida!

http://www.meldal-johnsen.no/~197/tur/

Titta, klicka dig bakåt och njut. Det är en kulturgärning att ha samlat allt detta så enkelt och lättillgängligt.

Ole Kristian har jag ännu inte sett komma till Primus två gånger på samma hoj.
Första gången jag var hör så var det något endurodubbat grusräseraktigt, en annan gång var det sidovagnsekipage. Omväxling förnöjer!

I år?




Honda C90 "Trail" i ett helt orört originalskick!
Odubbad, dessutom!
"Man trenger ikke mye mer spenning..."

Nej, jag kan tänka mig det.

Original C90 Trail eller Kina-Dax från Bergen?
Mat beredd i ett restaurangkök, eller tillagad själv, på Primus eller över öppen eld?
Tälta i snön eller sova i säng, med centralvärme och hotell-TV?
Torrdass eller WC med dusch och bastu?

Jag låter er som läser avgöra vilket som är mest lockande, jag måste dra vidare ut i natten nu när klockan passerat 23.







Forts
 
Last edited:

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#4
Men, svider det inte att lämna festen, människorna och umgänget?
Jo.
...och nej.
Ursprungsplanen var ju "full Primus" med flera övernattningar, men när förutsättningar ändrades så var det bra med det.
Det jag håller på med nu är utmaning nog, det kan jag lova.
Ingen idé att gråta över spilld mjölk. ...den syns ändå inte i all snön. :p

Tillbaka samma väg?
Nej, nu bär det västerut, och detta bara för att få ett kvitto "på andra sidan" - E16 och Hallingby.
Anledningen är enkel: få med sig de för Ironbuttkörningen så nödvändiga milen.

...å då är det ju bra om man får ut ett kvitto efter sin tankning!



Gaah! Igen!!

Snabbt plåta pumpen innan siffrorna försvinner:



Ny bild: pump och hoj:



Hela denna cirkusen bara för att i efterhand kunna hävda stopp på just denna stationen även om jag skulle misslyckas med att ordna någon kvittokopia.

Just det - stationen skall kunna identifieras på bilderna också. Inte så himla lätt, när...



...kravalljalusierna är neddragna för natten, och kameran inte ens vill fatta fokus. Trippel-gaaah!

Men, titta där...? Det finns ju en kortläsare till!
Kanske kan jag pressa i en deciliter till...?
Jag har redan knôkat rejält, det är det långt 45-mila ben framför mig nu så båda tankarna är så fulla dom kan bli - men skam den som ger sig.
Baxar över hojen till den andra pumpen, stoppar in kortet - och får direkt ut det kvitto jag skulle haft redan från förra läsaren!!!
Seger - igen!
Tydligen är dom kopplade till varandra. Ett litet meddelande om det på skärmen hade underlättat, helt klart - men ingen anledning till att gnälla.

Redan när jag svängde in på macken så låg jag efter i tidsschemat.
Jag hade ankomst på slutstationen som låg efter min starttid, alltså mer än 24 timmar prognostiserat för körningen.
Inte så bra. Bara snabbstopp nu då? :eek:

Nej, nu tar vi det lugnt och metodiskt!
Zumo 660 har en otrevlig egenhet - den baserar sina kalkyler delvis på hur de senaste 50 milen sett ut.
...och dom har varit lugna och fina: Norskt landsvägstempo kring 80, med mestadels snö och is - och dubbat.
Alltså finns det åtskilliga minuter att lura herr Garmin på.
Dessutom så är det natt mellan lördag och söndag - minimalt med trafik!
Oslo- och Göteborgspassagen kommer att gå geschwinnt!

Jag trycker några energybars, dricker lite vatten, rättar till kläder, sätter på ytterligare en tröja.
Vi pratade temperatur uppe på Fjorda. Det hade varit milt och fint på dagen, men nu kyler det på - sade Baard.

"Ja," säger jag; "hur kallt är det nu? 3-4 grader"?

"11 nå" säger Baard, "och det kyler på mer i natt."

Hoppsan! Här har vi en kille som har antennerna ute...

Jag känner ingen kyla nu heller, men när jag ser mig omkring så förstår jag att det är kallt här med. Därför extratröjan - här skall inte stannas mer i natt.

Toppar upp oljan på min törstiga kamrat - så bär det iväg.
Min ankomsttid på navin är waaay-off, men det är bara att hålla huvudet kallt.

E16 ner mot Oslo är en kräksträcka de gånger jag hamnat här. Söndag eftermiddag när alla Oslobor är på väg ner från Hyttan och/eller fjället är ingen hit, det kan jag lova.
Nu så här dags är det knappt någon trafik alls - men kamerorna står där dom står...

Oslo går som ett rinnande vatten, och jag kapar extra tid genom att köra gamla vägen nere vid fjorden och skippar alla ringlederna.
10 minuter kapade redan på Zumon, och jag har mitt bästa kort kvar - min navi är inte uppdaterad. Någonsin! :oops:
Det innebär att nya motorvägssträckningen inte ligger med i kalkylen, och där gömmer sig fler extraminuter.

Norska tullen hade bommen fälld på Svinesund, och jag måste säga att det glädjer mig. I vart fall ett land som har lite koll på vad dom håller på med.

Ju långsammare man kan köra med fulldubbat på asfalt, desto längre håller däcken.
Det handlar om många saker - slitage mot underlaget, deformation av dubben eftersom den rör sig i gummikuddarna, och - när hastigheten blir hög nog, så börjar de tyngsta dubben släppa ut ur däcket bara genom att centrifugalkraften blir för stor.

Jag brukar hålla 100 som ett absolut max på asfalt för dubbens livslängd, men här släpper jag upp till 110 när vi kommer över på Svenska sidan.
Wild n' crazy...

Nej, men jag får inte missa denna körningen, sista helgen i Februari. 12-månaders projektet står helt klart över en omgång däck.
I vart fall ett bakdäck jag inte är så nöjd med ändå.

På andra sidan nya motorvägsbygget så ligger jag på minuten rätt!
Underbar känsla. Hela denna sistasträckan är för övrigt härligt händelselös, och jag är alldeles ensam i natten.
Jag plockar någon minut då och då, men det börjar gå trögare, i takt med att Garmin börjar fatta vad som händer.

Göteborg går lika enkelt som Oslo, och snart är det dags för hemmaavfarten... ...och att swisha förbi den.
I vanliga fall kan detta vara lite hårt, att inte få svänga av hemma efter nästan ett dygn ute på vägen, men det går förvånansvärt enkelt nu när jag jagar vidare i gryningen efter de sista nödvändiga milen för att avsluta min körning.

Vändning på Statoil Varberg norra och avslut tillbaka hemma på startmacken är absolut kortast tänkbara sträcka, men det är INGEN marginal på det upplägget.
Fattas det någon kilometer eller två någonstans i Norge som jag missat så är det verkligen gärdsgård på det hela.

"Plan as you ride" säger att jag hinner gå ända ner till Motell Björkäng, tanka supersnabbt och ändå hinna upp till hemmamacken med någon minut i marginal.
Sagt och gjort! En exemplarisk splash and dash på Björkäng och snabbt tillbaka ut på motorvägen igen. Garmin håller med!

Rullar in på macken hemmavid efter nära nog precis ett dygn ute på vägen. Startkvittot säger 05:42, och målkvittot 05:39.
3 minuter tillgodo! TRE minuter över ett helt dygns körning!

Visst, jag har avslutat körningar med mindre marginal än så, men då har det varit en touch av hejsan-hoppsan och lite nagelbitande dessutom inblandat det sista.
Denna resan var helt lugn, från start till mål, även under det 45 mil långa sistabenet. Jag visste att det skulle funka, och kunde bara sitta och mysa över hur bitarna föll på plats.
Like a BOSS!


Hem, klappa katterna, se gryningen växa sig starkare utanför.
Njutningen av att få av sig kläderna, duscha varmt - verkligen tvaga sig.
Varm choklad, limpmacka med leverpastej och både inlagd gurka och färsk som garnityr.
Bädda ner sig på soffan, knäppa på någon dum film man redan sett massa gånger, och sakta låta tröttheten komma ikapp.

Kan livet bli så mycket bättre?




Hampe