Framgångar och misslyckanden under året som gått.

Flathead

Well-Known Member
#1
Återigen dags att summera ett den här gången ovanligt händelserikt år. Det inleddes med MC-mässan och i samband med det föreningens årsmöte. Jag tjänstgjorde i vår monter de sista dagarna av mässan och propagerade för mitt kommande SS 1000 försök på den gamla DS:en.
Det fanns 3 st DS på utställningen varav den ena stod hos MC-Colection och var bättre än nyskick och den andra ett långt ifrån komplett renoveringsobjekt hos MCHK. Några från MCHK var och tittade i vår monter vilket skulle visa sig få konsekvenser den kommande körningen.

Sikta på Paris och se Bromölla
Starten på min tänkta Parisresa närmade sig och jag låg tyckte jag bra till i förberedelserna. Efter vinterns stora motorrenovering blev det ungefär 60-70 mils körning utan större problem. MCHK har en egen tidning och de ville göra ett repotage om mc:n och det förestående äventyret.
Dagen innan avfärd kom det ner en herre från Norrköping som jag känner lite flyktigt och skulle fota och skriva lite.
Vi har haft en skulptör här på orten som tillverkat stora konstverk av bland annat betong och glasflaskor. Vi skulle fota i skulptörens trädgård med skulpturerna som bakgrund. Sagt och gjort, vi gav oss i väg mot Källströmsgården som ligger i Påskallavik, någon mil söder om Oskarshamn. Efter lite körande fram o tillbaka där vände vi tillbaka mot Oskarshamn. Nu började det slira ordentligt på kopplingen och inget mer kvar att justera. Det blev som vanligt, akutskruvande innan start.
Vi rev ner lamellpaketet och av 3 lamellskivor såg 2 bra ut och hade troligen blivit renoverade men den 3:e var bara sopor. Mats modifierade belägg från någon HD och vi monterade det i stället. Kopplingen fungerade nu utmärkt men hade vi kanske fått någon förändring så inte motor och växellådsdrevet linade riktigt?

Morgonen för starten kom och DS:en som aldrig behövt mer än högst 3 kick för att starta trilskades nu ordentligt. Den kände nog på sig att något jobbigt var i görningen, ungefär som din snälla katt som alltid springer kring benen och vill kela men är totalt omöjlig att hitta den dagen du ska ta honom till veterinären särskilt om det är för att kastrera eller avliva honom. Till start macken dök det upp en hel del folk, bland annat Remington från Tranås som filmade och lade ut det så ni kan se en del på annan plats på forumet. Svårstartat även nu men efter ett tag bar det iväg insvept i ett moln av blårök.

Ner till första tankningen i Jämjö gick det bra men sedan började strulet. Efter någon kilometer gick transmisionskedjan mellan motor och låda av.
Det var ett helt oväntat haveri, den kedjan är kraftig nog för betydligt starkare motorer. Jörgen var med och vi vände tillbaka till Jämjö, hittade en öppen MC-butik och fick efter lite letande med ett kedjelås som passade. Efter montering vände jag tillbaka och tog ett nytt startkvitto i Jämjö.
Iväg igen men det låg en dålig känsla i luften. Och mycket riktigt, efter lite småstrul kom det verkliga raset precis i höjd med Bromölla.
En cylinder slutade fungera och jag konstaterade att avgasventilen inte öppnade och att felet låg någonstans inne i motorn vid drivningen av stötstången. Även om jag befann mig endast 500 meter från Claessons MC brydde jag mig inte om att leta delar där, chansen att de hade några motordelar till den här på lager bedömde jag till absolut 0.

Fick ringa till bärgningsjouren som hade hoppats på en Parisresa och redan var i närheten av Lund. De hämtade upp mig och så var det slut med det här äventyret för den här gången, försöker dock snart igen men nu blir rutten inom landet i stället.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#2
I början av juli arrangerade vi i Dockside ett RTE, det var 3:e gången och vi tar nu en paus på obestämd tid. I år var vi 9 st på fotot, det är ungefär så många vi brukar vara. Jag vill tacka er som kommit på vårt sommar RTE och hoppas ni haft lika trevligt som vi från arrangörshåll har haft det.

Mot Norr!
Tidigare har jag tyckt att SS1000- körningar varit lagom och tänkt att hålla mig vid det. Nu kom det sig som så att min gode vän Urban från Gränna hade en annan syn på saken. Han skulle köra en SS2000 under året och frågade om jag skulle med. OK, jag hänger på, bara du sköter all planering.
Vi gav oss iväg i mitten av juli, jag från Oskarshamn, han från Gränna. Vi sammanstrålade på macken vid Stavsjö strax norr om Norrköping vid 5- tiden på morgonen vi hade ungefär lika långt dit och låg alltså bra i fas med varandra. Urban som var "Road captain" tog täten och vi drog iväg norrut mot vändpunkten Gällivare. Vi hade båda varsin HD, jag en Heritage och han en Street Glide. Tydligen har han 4-5 liter större tank än mig vilket jag upptäckte i höjd med Tierp. Har alltid reservdunk med mig och den kom att nytjas flitigt under den här resan. Vi följde kusten så långt som möjligt och lämnade E4:an vid Töre, fortsatte E10 och kom till Gällivare vid midnatt. På vägen dit passerade vi Skandinaviens största dagbrott, koppargruvan i Aitik, den har jag hört talas mycket om och får väl besöka den någon gång då det finns bättre med tid.
Vi vände ner på E45 och körde alltså inlandet ner mot Jokkmokk. (Hur ofta får en Smålänning skriva "ner mot Jokkmokk?)
På den här sträckan fick vi båda lite nya erfarenheter av MC-körning i norra delen av landet. Visserligen hade vi sett någon ren på vägen upp men här fanns det betydligt fler och de hade ett helt annat förhållningssätt till trafik än våra vilda klövdjur i landets södra delar.

Renar kan nog komma ganska hastigt upp på vägen men mest verkade det handla om att stå och glo när de väl är där. Rätta mig ni som har mer erfarenhet om det inte stämmer. Det här är ett viktigt ämne som förtjänar en egen tråd, att utbyta erfarenheter om hur olika djur beter sig och hur vi som motorcyklister ska undvika att komma i närkontakt med dem. Vi får anledning att återkomma till det i nästa avsnitt.

Lite överraskande var även att det var så många gruspartier på Inlandsvägen, inte heller skyltningen var den vi var vana vid, Som Urban sa "Här i Norrland sätter de visst vägnummer på motorkrossbanorna"
Gruskörning med de här större Harleyna är inte helt optimalt framförallt då man kommer in lite hastigt i ett grusparti och har fullt upp med att hålla kursen kan det mycket väl leta sig in någon sten mellan beltremmen och bakdrevet och orsaka haveri. Den här resan klarades dock utan tekniska problem.
Vi passerade några stora kraftverk på vår väg söderut, jag får lägga in ett besök där i samband med studieresan till Aitik.
Övernattning i en stugby i Strömsund efter ungefär 200 mils körning.
Fortsättning vid 9-tiden, via Östersund och kom ut E4 vid Sundsvall. Kom ner till Ljungby där vi delade på oss, Urban fortsatte och hämtade några mil i Markaryd innan han avslutade i Gränna, jag körde över Växjö mot Oskarshamn.
Det här låter väl som en enkel och behaglig resa? Det är nu strulet börjar...

Efter tankning i Oskarshamn känns det lite osäkert med sträckan har dock tid kvar att köra ner lite söderut och hämta ett kvitto i tex. Ålem ca 4 mil söderut. Kommer till Preem i Ålem.. Kvitto medges ej! Fortsätter söderut till Preem Rockneby, inget kvitto där heller. Måste vara något centralt fel på Preem:s stationer. Hittar en Uno:X mack i Läckeby strax innan Kalmar. Snabb tankning och kvitto, vänder norrut mot hemmamacken Påskallavik.
Kommer dit med 2 minuters marginal i förhållande till starttiden. Det är nu jag upptäcker: INGET KORT! DET SITTER KVAR I AUTOMATEN I LÄCKEBY!
Nu hade jag som väl var ytterligare ett kort och den här automaten är även en av de få jag vet om som tar sedlar så det löste sig.
På det här viset blev det ytterligare ett par timmars körning då jag fick hämta kortet i Läckeby vilket turligt nog satt kvar i automaten där jag glömde det. I nästa avsnitt ska vi vända kosan söderut i stället.
 

Flathead

Well-Known Member
#3
Vi hade samlat ihop ett sällskap på 11 personer och bokat ett hus i Kroatien en vecka i början på augusti. Sätten att ta sig ner varierade, några valde flyg, några tog bil, flera tog mc och hade en flera dagar lång mycket trevlig resa ner. 1 person valde att sträckköra ner. Jag hade gärna följt med gruppen som tog det lite lugnt och kollat på sevärdheter på vägen ner men tiden räckte inte riktigt till, jag har gjort ett annat yrkesval än de övriga så jag var tvungen att lägga några dagar på jobbet.

Det här skulle bli mitt första halvseriösa försök på en guldkörning. Kortaste vägen ner var knappt 200 mil men siktade på att köra lite drygt 240 mil, dvs. en BB 1500 och då gärna på 24 tim. Om inte det gick så i alla fall på 36 tim.

Starttid klockan 3 på morgonen, har kommit på att det är en bra tid att komma iväg under förutsättning att man kan somna tidigt kvällen innan.
Vi nämnde ju tidigare det här med vilt, nu ska vi vara lite mer specifika och tala om grävlingar. Min erfarenhet är att de för det mesta kommer en och en, har man lyckats undvika en behöver man vanligtvis inte tänka på flera. Så var det inte den här gången. Hade endast kört 5-6 mil då det passerade en grävling tvärs över vägen, inga problem där, men så kommer en till, det var jag inte beredd på. Enfiligt med vajerräcke på båda sidor, här är inte läge att gå omkull. Det blev samma taktik som vid den överraskande gruskörningen i Norrland: Inte röra några bromsar hålla i styret ordentligt och lösa problemen i den ordningen de uppstår. Det funkade även den här gången, det var ungefär samma känsla som att köra över en järnvägsövergång med sprigergaffel och ofjädrad bakram.
Regn ner genom Danmark och rejäla köer mot Hamburg. Det här med Guldkörning började kännas besvärligt och skulle skita sig totalt i Hamburg.
Tyskar skyltar inte vägnummer som vi gör i Sverige. det vet säkert de flesta av er, nu vet jag det också. Det tog säkert en och en halv timme att komma ut mot Berlin så planen ändrades till en 36-timmars körning. Körde inte ända fram till Berlin utan vek av förbi Posterdam söderut mot Munchen. För att få ihop milen gjordes en avstickare strax innan Munchen upp nästan till Stutgart.
Hittade en mack där det gick bra att vända, dvs. det var lätt att komma över i motsatt färdriktning. Nu var det ju plötsligt gott om tid så det fick bli en tupplur på parkeringen. det går fint att sätta sig på asfalten och luta sig mot cykeln, motor och avgasrör värmer fint på ryggen.
Min sambo säger att jag snarkar, jag håller inte med om det men får kanske ge henne delvis rätt. Jag vaknade av att ett billarm strax intill började vråla för fullt. Jag skojar inte, men det måste väl ha varit av någon annan anledning än mig.

Hursomhelst, det gick ju inte att sova med det där tjutandet utan fortsatte tillbaka mot sydost. Jag ville verkligen ta en tupplur och svängde av motorvägen in på ett öde industriområde. Ställde hojen på en asfaltsparkering och lade mig på en gräsplätt intill, fortfarande med hjälmen på.
Slumrade till ganska snabbt. Hur länge varade det tror ni? 2 minuter på sin höjd. Vaknade av 2 tysktalande ansikten en halvmeter ovanför mig och en hand som skakade om mig. Det var en kille och en tjej tydligen på hemväg från någon fest, det var ju hyggligt att kolla till en motorcyklist som låg vid vägkanten men den här gången var han ju bara trött.
Ödet ville ju inte att jag skulle sova så det blev att fortsätta ner genom Österrike. Har aldrig varit där tidigare och blev verkligen imponerad av alperna. Såg skyltar till ett ställe som heter Faaker see där Europas största hojträff arrangeras varje höst.

Avslutningen var planerad till Trieste vilket ju inte är en helt okänd stad. Jag borde ha säkrat körningen på en mack längst huvudvägen men ville ha ett kvitto där det verkligen stod Trieste, hade ju över 2 timmar på mig, det jag inte tänkte på var att det var söndag.
Körde in i stan, mycket backar, letade lite och fick se en mack som verkade öppen i motsatt körriktning. Fick köra långt för att vända och hittade inte tillbaka. Andra mackar tog inte vanliga kontokort utan tydligen bara av bolagen själva utställda kort.
Hittade en sedelautomat som tog euro, det var på det viset jag insåg att jag var i Italien, det är inte helt självklart, många länder som möts här.
Lyckades få bensin men inget kvitto. Vid nästa mack låg det 2 småpojkar och skruvade med en moped och ville som jag förstod det köpa bensin av mig, vi förstod inte varandras språk men situationer som den killarna hade hamnat i känner jag igen och uppstår oavsett var i världen man är.

Nu började det att tajta till sig med tiden så den desperata lösningen var att lämna stan och hitta en öppen mack vid någon stor väg, hade nu jagat fram och tillbaka i Trieste i 1,5 tim utan att få ett bensinkvitto. OK, ut ur stan, vad får jag då se? Kommer till 1a macken jag såg på vägen in fast från rätt håll den här gången. Det såg nersläckt ut men var öppet, köpte 1 liter bensin och var mycket noga med kvittot.
 

Flathead

Well-Known Member
#4
Det blev en BB 2500k med en marginal på 2 kilometer...Körde ner till kompisarna i en stad som heter Rovinj.
Vi hade en varm vecka där med temperaturer på 40 grader ibland. Lite MC-åkande blev det men mestadels slappande vid polen. Jag behöver ett par dagar att varva ner, sedan är det behagligt ett par dagar men efter det börjar jag bli rastlös, jag är inte bra på att ha semester.
Åter hemåt.
Det skulle bli ett lite seriösare försök på en guldkörning på hemvägen varför jag lämnade Kroatien och åkte upp till Miesbach vilket ligger söder om Munchen. Av en händelse som såg ut som en tanke fick jag rum på hotellet som var bas för Alpbutt rally och lyckades pricka in avslutningen för det evenemanget. Jag vill här ta vara på tillfället att tacka föreningens alltiallo Hampe för att han fixade rum och även ordnade in mig på middagen på kvällen. Det blev en trevlig middag tillsammans med våra svenska deltagare JOL, Cawwa,Benny och Hampe.
Det var lätt att hitta vittnen vid frukosten på hotellet, dock ingen av våra svenska deltagare som avnjöt en välförtjänt sovmorgon utan 2 andra herrar som var tidiga till frukosten.
Första tankkvittot vid kl. 8 ungefär sedan bar det iväg. Planen var att köra samma väg tillbaka som jag kom ner, alltså upp till Posterdam, Hamburg, Kolding Malmö. Sedan till Göteborg, tillbaka till Helsingborg för att sedan avsluta med E4:an mot Stockholm så långt det nu behövdes.Första delen gick riktigt bra och vid Posterdam låg jag 30 minuter före tidsplanen. Sedan blev det värre. Av någon anledning var det väldigt mycket stopp och köer på vägen till Hamburg. Även om det går att köra mellan köerna så tar det otroligt mycket tid att smyga i kanske 10 km i timman mot att rulla på i 120-130.


Vid Hamburg låg jag nu 30 minuter efter tidsplanen i stället. passagen av den staden gick nu helt smärtfritt då jag förstod mig på vägnumren och inte försökte följa Europavägskyltningen vilken inte verkar ha slagit igenom i Tyskland. Nu gick det bra igen och vid Köpenhamn låg jag endast 10 minuter efter planen.
På E6 mot Göteborg kom det väldigt mycket rejäla regnskurar och var kolsvart varvid tidschemat helt slogs i spillror. Vid tankningen i Helsingborg var jag så långt efter att jag insåg att det inte skulle gå att klara en guldkörning utan tog mig hemåt via Ljungby och Växjö. Kvittot vid macken i Växjö räddade i alla fall en SS2000K.


Årets sista IBA-relaterade händelse blev en oväntad och tråkig historia. Vi nåddes av beskedet att en av föreningens eldsjälar och tillika sekreterare Bertil Franzon hastigt hade lämnat oss.
Hampe och jag var på begravningen och jag fick av de tal som hölls bekräftelse på den uppfattningen jag fått av Fraze de få år jag känt honom. En lugn och älskvärd person som inte gjorde mer väsen än nödvändigt men när diskussionerna gick höga kunde hålla upp fingret och med mild stämma säga att så här är det och så var det färdigdiskuterat. Fraze är i vårt minne ljust bevarad.


Vad händer då under 2018? Nytt försök på DS:en givetvis sedan pratade Urban något om att köra runt någon stor sjö och därvid korsa många forna öststatsländer vars vägstandard lämnar mycket övrigt att önska enligt mina begränsade erfarenheter. Vi får se hur det blir med det.
Magnus.