Goda råd inför vinteråkning

moose

Premier Member
#1
Har efter förra årets magra o lite osäkra början på detta med att köra även vintertid blivit lite mer våglig o skall under kommande vintersäsong mera aktivt köra MC. Nu till det delikata dilemmat jag kör idag en BMW R 1150 RT som tänkt även under vintern. Men tyngden avskräcker lite grann bland annat. Står i begrepp att införskaffa något annat men vad? Har tittat på lite olika varianter, BMW GS 800 och 1200, Africa Twin, Super tenere och några till men blir inte helt övertygad att detta är rätt MC att börja med. Ni som kör under hela året vad har ni för tips o råd vad man bör fundera på?:)
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#2
Ja, detta är ju ett jätteämne.
Låt mig börja med en liten näsknäpp. Jag veeet att det är ett språkligt förbiseende, men jag vill ändå ta ditt "vinteråkning" som en slags verbal strippstång att svänga mig lite grann runt ikring.

Det finns inget utrymme för MC-åkning någonstans egentligen. Det är - som jag vet att även du vet: MC-körning det handlar om.
Såsom på sommaren, så ock på vintern. I ändå högre grad.
För mig är det just totalupplevelsen som är så fantastisk med att köra MC på vintern. Det fyller mig fullständigt. Det finns massor som måste fungera, massor att tänka på - och inget utrymme att tänka på annat medans man kör.
Äsch, det där sista stämmer inte riktigt, men det är åt det hållet. Fokus på uppgiften, helt klart.

Först och främst: det finns många olika sorts vinterkörningar.
Svart blöt asfalt, svart saltblöt asfalt, saltmodd, svartis ovanpå svart asfalt.
Inget av det är speciellt kul, och i vart fall de två första kan köras med vad som helst.
Sedan blir det roligare: snö i alla dess former, snö pressad till is - riktig vinterkörning.
Tyvärr finns det för oss här på västkusten inget bra sätt att ta oss förbi det svarta utan att köra i det, för att komma till det vita.
Det blir ett himla kompromissande, och just därför finns det inga färdiga svar eller patentlösningar för vinterkörning.


Vi börjar med hojen:



Ett par enkla saker kan vi slå fast:
Det funkar inget vidare med en hoj som har bilbromsar.
Hel- eller delintegrerade bromsar strider mot allt som liknar vinterkörning.
Det är som att bjuda en konsertpianist fram till en flygel, lämna över noterna och fälla upp locket till ett klaviatur - där man tagit bort alla svarta tangenter.
Funkar inte. Här måste man verkligen kunna spela på hela registret, alla små halvnoter och mer ändå.
Servobromsar till det? Sök under fliken "Lök på laxen".

Alltså, två individuella bromssystem för föraren att reglera. Som MC-körning skall vara.
Det blir bara så mycket mer ställt på sin spets när det är istider...

ABS? Tja, trivs man med det så varför inte.
Jag gillar det inte - varken sommar eller vinter.
Det är ingen plötsligt påkommen machogrej. Jag gillar det inte, det stör min körning.
Ju mindre grepp, desto mer kommer det i vägen för det jag vill åstadkomma.
Men det är jag det. Jag har förstått att jag står ganska ensam vid denna uppfattningen.
ABS funkar att köra med, kombibromsar gör det inte.

En sorts cyklar som är bra att börja med är varianter som har kombination 21' framhjul och 17' (eller 18') bakhjul.
Dels för att detta ger ett stort urval av lämpliga däck att dubba, och dels för att ett smalt 21' går mycket bra under sådana här förhållanden.
Går även att hitta färdigdubbade däck för landsvägsbruk.
På plussidan är att den sortens däck ofta hänger ihop med en upprätt körställning, ett bredare styre och - ofta, ett något mer oömt yttre.

Låt mig - som pausunderhållning, bjussa på lite vinterbilder från Rödvattnet - innanför Stenungsund.


Kanske inte representativt för den körning du tänker dig, men sanslöst roligt - och viktig träning för att känna sig bekväm med körning på halt underlag.

Här är det så klart kul att ha effekt att leka med, men för vanlig vinterkörning på snöiga och isiga vägar så är mycket effekt närmast något av ett problem.
Har man det så använder man det.
...med påföljande slitage på dubbar och däck, mer krävande/tröttande körning.

Vidare skall man tänka på att hålla ner vikten på hojen vintertid. Dels för att skona däcken, och dels för att skall orka resa den.
För, man kommer att tappa hojen i backen i början.
Och mitten, samt resten av resan med. Stillastående, låg fart - och för all del fortare också.

Så, en 125, då?
Lätt som en plätt, sannerligen inte besvärande effektstark.

Njae... En 125a är helt enkelt för lätt.
Den saknar den inneboende vikten som behövs för att åstadkomma en lugn och stabil färd genom snöplufs, moddklägg och över isvalkar. Det hoppar och far, tar styrning till höger och vänster och gör sitt bästa för att man inte riktigt skall få ro att njuta fullt ut.
...och, nej - det hjälper inte att hysta på en överårig, överviktig gubbe samt en massa packning. Det är förvisso "vikt", men inte den sortens vikt som skapar riktningstabilitet eller trygghet i djupsnön. Ofta blir det värre ändå med packning bak på en klen hoj.

Slutligen, hur mycket jag än gillar att köra 125a på sommaren, så blir det liite klent på vintern. Hjulen går tungt i kyla. I djupsnö, och med grovmönstrade däck - med dubbade däck dessutom.
Plussa på ökat vindfång genom bylsiga kläder, och kanske en förhöjd ruta dessutom, så ser ni att det blir mer "plåga hoj" av det hela, än att njuta av resa.
Glöm 125a, i vart fall så länge man inte är väldigt nätt i kroppen. Typ mindre än man var som tonåring...

Dan kommer med några förslag på hojar:
GS i olika storlekar, Africa Twin, XTZ.
Den sortens hojar man ser framför sig när man hör uttrycket "äventyr".
Kan funka.

Men, man måste fråga sig; "Orkar jag resa upp den?"

Inte nödvändigtvis med packning, men i vart fall med full tank. Äventyrshojar har stora tankar - bra för det mesta, men vikten hamnar liksom i fel ända av hävstången när man står där och kämpar.

Lägg därtill att allt blir besvärligare i kyla, man har bylsiga kläder, det är svårt att hitta fäste för fötterna - och ibland ändå svårare att hitta fäste för hjulen: alltså att hjulen bara kasar iväg när man fått upp hojen i den där kritiska 45*-gradersvinkeln där man bara måste ha fäste mot marken för att lyckas.
Jag har en gammal story om det. Lite bilder med faktiskt, senare.

Förspelet är en av alla avbrutna Ironbuttkörningar, denna gång med sikte på Primustreff, via Inlandsvägen och Polcirkeln. Alltför illa förberedd tvingades jag bryta redan i Sveg, tog in på spökhotellet som enda gäst, och styrde ner mot Primus istället.
I kräksnö.

Första gången körde jag omkull av egen kraft, men kunde inte resa upp hojen just för att den bara gled undan när jag försökte resa upp den. Jag prövade 1000 knep, men tvingades till slut knuffa cykeln liggandes tvärs över vägen, och sedan helt sonika knuffa ner den i diket.
Väl liggandes i diket är det lätt att resa upp hojen. Sedan skall man bara köra upp den ur det snöfyllda diket.
Mycket borra blev det...

Senare under dagen blir jag tvungen att styra rakt ut i snövallen när en dansk skidturist står och blockerar hela vägen med bil och husvagn.
Visserligen stod hojen upp, men inkörd till typ halva tanken i snövallen.
Mycket skotta blev det...

Hela dagen går åt där i snöovädret för att ta sig 50 mil - men det funkar.
Ända tills jag näbbar igen - och bara inte mäktar få upp hojeländet igen.
Gång på gång så bara kasar hjulen framför mig i just det kritiska läget, och...

"Året var 2010..."

Ut på E6, Moelven, över Mjösa, ner på andra sidan mot Gjövik, genom Dokka - det tuffar på, men sista benet mot Bjoneroa blir tufft.
Dels för att det är snöigt och spårigt, men mest för att jag är sliten och har svårt att orka sätta mot.

*Schwopp* så går jag omkull igen.
Men, nu är det inte lika enkelt att få upp hojen längre! Jag bara föser den framför mig, meter efter meter.
Om jag får upp den någon decimeter, så sticker bakändan iväg - och när jag försöker kompensera genom att ta nytt tag lite längre fram så piper framändan iväg.
Och så håller det på! Mina sista krafter dräneras i fruktlösa lyftförsök, och GPSen glimmar i mörkret och meddelar att det är 6 kilometer till nästa waypoint, som råkar vara Bjoneroa...
Ja ja, jag puttar åt rätt håll i alla fall... Jag kommer när jag kommer.

Där! Där kommer det en bil! Äntligen! Första bilen jag ser på en halvtimme eller så. Jag behöver inte teckna åt bilen att stanna, dom stannar självmant och kliver ur för att kolla om jag behöver hjälp.

En thailändsk kvinna. Och hennes 10-åriga dotter... :roll:
Det är så sanslöst knasigt roligt att jag inte kan låta bli att fnissa - mamman är like 1.55 och dottern - ja, ni kan tänka er...?
Lyfta kan dom självklart inte, men att stå på andra sidan och försöka blocka hjulen med fötterna måste funka...?

Yes! Jag tar i så jag känner hur benen darrar, känner att detta är en one-shot-deal; det måste bära eller brista - jag kommer inte att klara ett försök till.

Det gick! Hojen står på benen igen, och jag är innerligt tacksam för hjälpen jag fick av dom två tjejerna - det var det som gjorde det möjligt.

Efter bara en kilometers körning möter jag bröjtebilen, tack och lov inte med spetsplog just idag - och sedan är saken klar:
England gör det, Irland, Sydafrika och Japan också - Hondans hemland.
Gör vadå? Kör vänstertrafik, såklart - och trivs med det!
Jag med! Ända fram till Bjoneroa - och lite till :mrgreen: utan möte. Som ett salsgolv, och riktigt trevlig körning - för muskler som skriker efter hjälp.

Jag har kört strax under 50 mil på lite mindre än 9 timmar. En tankning, en korv och 3 bärgningar har tagit 50 minuter i anspråk, resten är körning...

Ja ja, jag vet! Den typen av körning är det få som tar sig för, ut i vildmarken helt själv - dumt som tusan.
Men ändå? Visst vill man kunna resa hojen själv? Även om det är olämpligt att köra genom glesbygd och lågtrafikerade områden ensam, så vill man ju kunna klara sig själv om det kniper?
Det är inte lätt att få med sig körkompisar ut på lite halvspontana vinterresor...

Vad jag vill ha sagt är att det kan fungera med en XRV eller XTZ 750 som vinterhoj - eller rent av större ändå, men att resa upp tappad hoj på garageuppfarten är INTE samma sak som att göra det i mörker, kyla och halka.


...och om man verkligen VILL vintertoura själv, i vildmarken?

Passa till ett lagom långt spännband, klena dimensioner räcker, BGB- eller karbinhake i ändarna.
Kroka runt fälgarna, dra ut bandet under hojen, ställ dig "innanför" bandet och lägg upp det över hälarna på stövlarna. Presto!
Detta band ger dig, rätt avpassat, mothåll så varken fötter eller hjul glider iväg åt olika håll och går snabbt att plocka fram, kroka fast och ta loss igen.
Jag tycker det funkar bäst om man tar till såpass längd att man kan lägga en ögla att kliva i med foten. Då kan man snabbjustera längden genom att välja mellan en eller två fötter i snaran.

Okay, detta var kanske överkurs, men bli inte avskräcka. Det jag vill peka på är att det visst finns problem med att köra MC på vintern - men det finns lösningar också. En hel massa lösningar!

Fler följer i tråden.



Forts



Hampe
 
Last edited:

moose

Premier Member
#3
Ja som det sas " julen/hjulen " närmar sig o med det lite körning i vintern. Nu får jag erkänna att en ny motorcykel har inköpts o modifieras lite grann. Märke Kawasaki KLR 650 Tengai-91, om nu någon känner till denna modell:D. Som sagt julen skall firas i Sälen med en avstickare till Branäs för att hämta upp sonen, som inte kör MC, ännu. Tips på lite roliga väger dit o hem mottages tacksamt från er som brukar köra under vintern. Har tittat på vägen upp till Halden, Örje , Sysslebäck , Långflon , Rörbäcksnäs o till Sälen. Kanske lite mycket att bita i eller?:confused: Ja tips mottages som sagt.
Dan
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#4
Utmärkt val! Köpte du den på Blocket?

https://www.bestofblocket.se/valvurpad-kawasaki-kl-650-b-tengai-91/

Aj då... :p

Nä, men jag har följt min gamla kämpe via ägare i Laholm, Hässleholm, Malmö och nu senast i Bohuslän - där den sedan ett år står som "avregistrerad".
Kanske kan funka som reservdelshoj till dig om du behöver?
...om det nu finns något kvar av värde att plocka.

Det är en duglig vinterhoj, med en kåpa som skyddar förvånansvärt bra. Faktiskt en av de hojar jag skulle listat - om jag bara funnit kraften.

Tips: var rädd om plasten! Den finns inte att köpa längre, annat som spotgrejer på Ebay med allt glesare mellanrum.
Samt, se till att bygla bort stödlägesbrytaren redan från start - om det inte redan är gjort.
Den KOMMER att jävlas med dig vid sämsta tänkbara tillfälle.

Motorn svarar bra på det som brukar kallas "luft och buller": något öppnare avgassystem och att man rycker bort insugsljuddämparen högst uppe i luftburken - "snorkeln". Du vet vad jag menar när du ser den första gången.
Inte för att jag vurmar för bullriga hojar direkt, men här finns 5 enkla hästar att hitta. Betyder en hel del där kring 40-strecket...

Egentligen har Kawasakis KL-serie bara en svag punkt: sträckaren till balansaxelsträckaren.
Finns en billig ombyggnadssats, men kolla först så det inte redan är gjort.
http://klrworld.com/index.php?option=com_content&task=view&id=144

Å andra sidan - har den inte givit upp ännu, så lär den inte än på ett tag heller.

Lycka till med hojen, och upp med bilder så vi ser hur den ser ut!


Hampe
 

moose

Premier Member
#5
Bilder kommer o köpte den faktiskt på Blocket i Hamburgsund av ägaren som köpte den som ny 1991.
Han har dock en reservdels cykel, så jag skall fråga om det kan vara den på bilden.
Dan
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#6
Där har du min gamla hoj! :confused:

Senast jag såg den ute på Blocket var 2013, och då såg annonsen ut så här:


Kawasaki klb Tengai säljes

*Skattad
*Besiktigad fram till 2013-07-31
*6500 mil
*Svartmålad av tidigare ägare
*Sidokåpor saknas och plasten är sprucken/saknas på höger framkåpa,
körningen påverkas dock ej av detta
*Däck är ok
*Sadeln sprucken

*Obs! Ljuddämparen behöver bytas pga rosthål, ej hela avgassystemet.

I övrigt går hojen mycket bra, jag har använt den regelbundet i ett år.

Priset är satt efter skick. Visning sker efter överrenskommelse.

Säljaren höll till i Malmö, och hojen såg rent förjävlig ut. Målad mattsvart och nedbusad.
...men ändå låg den ute till ett pris flera tusen över det jag sålde för.
Jag hade för mig att jag tog en printscreen på annonsen, men det var väl på en annan dator.
Den försvann i vart fall till just Hamburgsund, så det vore ju väldigt underligt om det inte vore min gamle...?

Liten värld.



För att nu milt försöka fösa tråden tillbaka till sitt egentliga ursprung så är




Kawasaki Tengai verkligen en utmärkt vinterhoj!





Tested and proven.

Hampe
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#8
Jag tänker på reservhojen. Numret står där på skylten i min bild. :D

BRW är bokstäverna. Lika snabb som alla mina hojar. :rolleyes:

H
 

moose

Premier Member
#12
Ja nånstans är det väl snö? o färdigdubbade vintersulor samt små LED lampor som stöd till det så kallade helljuset.. Imorgon bär det av till Hundfjället för att fira hjul. Vi får se hur det går.:)
God jul o en snar vår i antågande.
Dan
 

Daniel

Mile Eater Platinum Not Right Rider
Premier Member
#13
Skidor körde jag med när jag var ung. Har för mig att det var väldigt roligt tills vi skulle köra rakt ut i snön för att träna på att gunga oss fram.....
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#15
Äsch, den var änna lite tråkig eller?
Inte riktigt inspirerande om man säger.

Vi tar något roligare:



Halva priset på Julas vinteroverall, hela månaden.

Tjööööp!



Hampe
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#16
Nu är ju vintern nästan slut, men jag hystar in en påminnelse inför nästa säsong: den aktuella kampanjen pågår till 8/3 - några få dagar till.





Halva priset på Julas vinteroverall, hela månaden.

Tjööööp!



Hampe

Denna overallen är ett bargain redan till sitt vanliga listpris. Oavsett om man har ambitionen att ge sig ut på riktig vinterkörning, eller bara vill förlänga sommarsäsongen med några veckor så är den otroligt praktisk.

Jag kör med kroppsnära skydd: skyddsväst med axel-, armbågs-, rygg- och bröstskydd direkt mot kroppen med bara någon underställströja emellan, och crossknäskydd på benen. Alltid.
Sedan plockar jag på mig det som behövs ytterligare utanpå, och avslutar med mina vanliga Mc-kläder - med urplockade CE-skydd ytterst.
Trots att jag blir stor som ett hus redan där kan jag dra på mig Julas varseloverall utanpå alltihopa och skapa ett yttre, vindbrytande och isolerande lager utan att behöva kompromissa med säkerheten genom att ha massa vingliga klädlager underst, och sist CE-skydd sittande ytterst, på trekvart.

* Overallen pallar inte regn och slask speciellt bra
* Dragkedjan går bara ner till skrevet och kan upplevas som för kort, men ett sadelmakeri sätter enkelt i en dragkedja som styr ut på låret för några hundringar. Helt klart värt. Ta med ett regnställ som exempel!

Läst ända hit, men inte ett smack intresserad av att larva runt i snön?
Bra! Denna overallen är perfekt för den vanliga sommaråkaren som inte gillar att bylsa på sig massa kläder, men ändå fryser bittert de första timmarna när man ger sig ut på de här knasiga Ironbuttkörningarna redan innan solen gått upp.

Det är avsevärt mycket enklare och går snabbare att dra av sig denna yttre overallen vid första eller andra tankstoppet, än att krångla med foder i jacka och byxor, extra tröja och vad man brukar hålla på med.
Var beredd på att overallen drar typ en hel packväska om man inte komprimerar den, men det är det värt.

...och man syns!

Tjööp!




Hampe
 
#17
Frågor för oss frusna som försöker sig på vinterkörning. Vad har ni för erfarenhet av " eluppvärmda " kläder? fungerande eller livsfarliga? Har själv tittat på en variant från tillverkaren Warm and Safe. deras tunna " heat layer shirt " Ett försök till översättning eluppvärmd T-shirt. Ja det finns många fler tillverkare men den här finns representerad i Lysekil, naturligtvis på västkusten, så det blir en nätt körning om det bli köp. Just det ja priset är inte så plånboksvänligt men det är som sagt världsliga ting, som Karlsson sa.
Dan
 
#18
Du kan överta min Jula-overall enligt ovan. Använd endast en gång. Har också ett par eluppvärmda västar som en bekant sytt upp. Rejält gjorda men kanske lite bylsiga och tekniken är modell äldre med kantal-tråd. Aldrig använda!