Lagom tid efteråt kommer då rapporten:
Planen som gjordes upp med kumpanen Olof innebar instämpling på OKQ8 Vilhelmina söndag kl 05.00. Detta för att få bra körförhållanden under hela turen samt hyfsat normal dygnsrytm. Han skulle då få 55 minuters förvarning innan han behövde starta. Torsdag-söndag anordnade jag också BMW-klubbens nationaldagstur med dagsturer från bas Kolgårdens Camping i Vilhelmina. Uppladdningen bestod alltså av ca 110 mils körning torsdag-lördag i Marsfjällens skugga.
Lördagskvällen blev tidig, kronans camelback fylldes med vatten, 0,5 l PET vattenflaskor fylldes med "trolldryck" (Resorb/TREO), allt utom tält och sovsaker packades in. Väckaren ställdes på 04.20. 21.15 kröp jag ned i sovsäcken.
Men. I stugan 10m från mitt tält hade ett HD-gäng installerat sig och nu skulle de och några andra stugor ha kvällsparty på altanen... 03.03 insåg jag att det inte skulle bli någon sömn och messade Olof att jag kastade in handduken. Stängde av alarmet och somnade till efter en stund. 05.46 kollade jag mobilen och då hade Olof svarat. Jag kände efter lite och beslöt att starta ändå, då jag är morgonpigg och brukar kunna klara ganska långa körpass utan att bli alltför såsig. Skulle jag känna för stor trötthet var det ju bara att bryta och köra hem eller lägga sig en stund i tältet.
06.19 tog jag kvitto i Vilhelmina och tog vägen ned mot Övik via Åsele och Solberg-Kubbe-Bredbyn. En helt fantastisk väg som vindlar sig uppe på sandåsar och mellan bergsknallar. Som Kalvstigen fast tvärare kurvor, större höjdskillnader och kortare raksträckor. Och sämre asfalt, men det spelar ju ingen roll.
Rullade in på OKQ8 i Övik tre minuter före Olof, som kört från Matfors ned till Gnarp och tagit startkvitto där. Vi tankade och drack kaffe och körde sedan upp till Umeå där felnavigering pga vägarbete gjorde att vi tappade ett antal minuter (och kilometer). Tankning på Statoil Ersboda och en snabb frukostburgare på McDonalds sedan vidare mot Storuman, nu med solen i ryggen. Vi rullade på utan problem och höll tidsschemat nästan på minuten. Vi hade lagt till 5 min vid varje tankstopp för att få lite marginal och det innebar att vi inte behövde känna någon stress. Camelbacken var väldigt bra, en klunk då och då gjorde att vi kände oss osedvanligt pigga och fräscha. I Storuman tog jag en klunk ur PET-flaskan för att få i mig lite salt. En handfull nötter, tanka och sedan iväg norrut mot Jokkmokk. Det här är vägar jag kör ofta och farthållaren kom väl till pass för att hålla hastigheten jämnt vid den planerade (dvs gällande hastighetsgräns).
I Jokkmokk tog vi en lite längre paus, köpte en pizza som vi åt hälften av och sparade hälften till kvällsmaten. Tankning och iväg, nu förbi och över de torrlagda älvfårorna och Akkats, Ligga, Harsprånget och Porjus kraftverk. Jag var ciceron i Packtalken och berättade om de olika kraftverken och deras historia. Vi åkte en snabbis upp på Dundret och beskådade utsikten över Gällivare, Malmberget och Aitikgruvan. Sedan vidare mot Karesuando via Svappavaara, och här fick jag även berätta lite om malmutvinningens historia i Norrbotten.
En mycket kort bensträckare/kisspaus, vätska och nötter vid Suptallen, Vittangi. Vidare mot Karesuando och landskapet antar mer och mer tundrakaraktär så fort man korsat Lainio älv. Vi kommer till Karesuando och Olof drar en snabb avstickare till Maunu - Sveriges nordligast belägna allmänna väg - medan jag blundar några minuter invid vägkanten. Sedan stannar vi vid macken i Karesuando, där NÄSTAN allting finns (det stämmer faktiskt), äter resterande halva pizza och dricker ordentligt. Tankar och drar söderut längs Muoni älv mot Pajala.
Nu börjar det bli sent och kyligt, älvdansen ligger här och var och temperaturen som tidigare legat på 22-26 grader ramlar nu ned mot bottennoteringen 2 grader. Vi ser flera orrspel mitt på vägen, ripor flyger här och var och midnattssolen lyser som eld i talltopparna - vi har den rakt i ryggen. I Pajala stannar vi till en kortis vid kommunhuset och gör oss en kopp varmt kaffe som verkligen behövdes. Olof byter till torra och varma strumpor då han har en gammal förfrysningsskada sedan sin tid på K4. Vidare söderut längs Torne älv och in i Haparanda och tanka. Märkligt nog är ingen av oss trött. Vi pratar hela tiden om hur det känns och försöker iaktta avvikande beteenden hos varandra men det känns otroligt bra, särskilt med tanke på att jag snart varit vaken i två dygn med en kortare dvala på någon timme där i mitten.
E4 söderut och i Luleå tar vi avsked från varandra då Olof far till Älvsbyn. Jag tar slutkvitto 04.04 i Luleå, far hem, ställer hojen i garaget. Packar av lite grann, går in, duschar och lägger mig. Upp 07.30 och är på jobbet 08.00 men DÅ är jag trött. Efter lunch säger mina medarbetare åt mig att det nu är dags för mig att åka hem och sova... Jag lyder.
Summa summarum: En otroligt trevlig tur som jag skulle kunna göra om när som helst. Det blir definitivt fler gånger!