Ironbutt Rally 2017

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#21
Labrador och Newfoundland, minsann!
Tog en skärmbild i natt som kommer upp senare, förarna är ännu mer galet utspridda på detta sista benet.
Det är blippar öövveerraalltt, USA och högt upp i Kanada.
Ingen som verkar satsa på Alaska i år dock.

Jag måste inkludera ett citat från John Harrisons senaste rapport - han som skriver de mycket underhållande officiella dagsrapporterna:

John Harrison/Official IBR Scribe said:
When will an IBR Scribe get to cover a rally without having to report on a BMW
failing and dashing it’s
owners hopes, dreams, and two year investment of time and money in the adventure of a lifetime? That
was a rhetorical question. What the crap, BMW?
Visst, det är ovanligt många BMW som startar i år. Problem med slutväxlar, kardaner och elektronik har fått många att vända sig till andra märken i stället. Men i år steg antalet igen. ...och haverierna.
Märkligt.

Det finns andra ställen på nätet där man kan få information om vad som händer.
Det fanns...

I år har många stängt ner sina forum för utomstående. Det är uppenbart att det är ett ökande intresse för rallyt, och där med ett märkbart ökat tryck på servers som i vanliga fall bara har trafik från ett mindre gäng märkesnördar.

När det plötsligt strömmar in klick från hela världen som bara vill ha nasty details från rallyt och skiter i just det märkets egenheter eller fördelar som egentligen brukar avhandlas på just det forumet, ja då stängs dörrarna.

FJR-forum har historiskt haft överlägsen täckning på bakom-scenen-grejer, men är just nu members-only
http://www.fjrforum.com/forum//index.php/forum/70-long-distance-ridingiron-butt/

när det gäller just IBA-delen. Går att nyregga sig, dock.



Även stora ADVrider har strypt tillgången till info om rallyt.

http://advrider.com/index.php?threads/2017-iron-butt-rally-thread.1234257/

Går att nyregga sig här med. Gör det! 35 sidor kring rallyt just nu, och det fyller på hela tiden.



BMW-klubben håller öppet, men där står inte mycket.

https://forums.bmwmoa.org/showthread.php?89475-2017-Iron-Butt-Rally

Dom skäms väl...
 

IBA Sweden

IBA Sweden
Staff member
#22
Bra spridning när alla börjar vända tillbaka mot sista målgången:



Fatta att samtliga prickar på kartan startade på samma ställe, skall till samma ställe - och har fått samma rallybok utlämnad... :eek:

Ändå finns det så många olika tolkningar av vad som är "den vinnande rutten".
Well, man skall köra den också. Visst är det fascinerande?

Måste säga att jag tycker synd om den snubben som sitter fast på New Foundland efter tjurrusningen dit.
Verkar som alla hann med färjan tillbaka igen - utom just denne tävlande.

Låt oss hoppas att det är en spot som av någon anledning inte kommit igång igen som visar sin senaste position där, och att föraren verkligen är i land och kör med dom andra. Om inte, så är det för jäkla deppigt.

Phil Weston dras med problem på sin hoj. "Köp Triumph" är alltså inte en garanti för något alls.
 

Daniel

Mile Eater Platinum Not Right Rider
Premier Member
#23
Robert dras fortfarande med sina bränsleproblem. Enligt uppgift försöker han minimera poängtappet på väg mot målet. Detta alltså på en Honda.
 

Daniel

Mile Eater Platinum Not Right Rider
Premier Member
#24
Tidigare storköraren T. Martin har tydligen smällt sin Triumph. Samtidigt som Phil har problem med sin. 50-67% av alla Triumphs kommer alltså förolyckas/strula. Sicket skitmärke! ;)
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#25
DD!
Jag ser visserligen smileyn, men jag vill ändå be forumet om ursäkt:

Dumt av mig att riskera ett märkesbaserat skitslängarkrig baserat på vilket märke man har på tanken.
De som känner mig vet att jag kör precis vad som helst med glädje.
Ägandet är sedan kanske inte precis lika lustfyllt, men - om folk är nöjda med det dom själva kör, så...

BMWs extremt höga svansföring retar mig ibland, eftersom jag tid från annan upplever att dom inte levererar.
Men, då och då så vill jag ändå ha en! En 1000XR skulle exempelvis klä mig mycket bra nu mot slutet av månaden, när det är dags för Alpenbutt...

Men, jag har inte råd att lägga så mycket pengar på en enda hoj. Det retar mig ändå mer...

KTMs extremt arroganta och närmast kundfientliga behandling av dem som köpt deras produkter stör mig så till den grad att jag ALDRIG kommer att köpa en ny KTM.
Nå, inte för att jag har råd med en sådan heller, men även om jag vann på Lotto och kunde tilläggsisolera hemma med sedlar så skulle inte en ny KTM vara aktuell.
...i solidaritet med alla stackare som blivit tilltvålade av KTM Scandinavia.
Bara i vår sfär, här på forumet har vi Zappa som aldrig mer köper KTM av historiska skäl, och Cawwa som brottas med dem i detta nu. Idioter!

Se, nu är vi där igen. Bashing at badges.
Förlåt, men det är lite annorlunda när det handlar om en importör som gör sitt bästa för att jävlas med sina kunder.

Och, ändå stod en KTM högt på listan bara för några veckor sedan.
En blåorange i det hiskligaste färgschemat man kan tänka sig på minussidan, men med en sadelhöjd så nära metern man kan komma på plussidan.
Nära där. Det som fick mig att styra undan var det faktum att man behöver bra mycket mer än en månad med att sortera ut en gammal LC8 till att fungera på ett flerdagars rally.

...och där! kan jag möjligen rädda tillbaka denna posten till det tråden egentligen skall handla om:

IBR och de som kör i år.
Klart att grejer rasar när över 100 pers piskar hojarna kors och tvärs över kontinenten, genom extrema klimat och oväder som vi här hemma står helt handfallna inför.
Brännblåsor på benen av kylvinden när man korsar öknen, helt blästrade och ogenomskinliga kåpglas / strålkastarglas efter passager genom sandstormar - vi svenskar har svårt att famna hur hård naturen är däröver.
Det är egentligen underliga att inte fler hojar ger upp och bara lägger sig ned och dör.

Which brings us to Roberts jävla ST 1100.
Honda har haft ett par modeller genom åren som ger problem med just bränsletillförseln.
Somliga ger för lite för sällan. ...eller snarare alldeles för ofta.
Andra ger för mycket, vid helt fel tillfälle. #hellostuttgart

Problemen är kända sedan decennier, och Honda har skött det fan så illa.
Så, nu har jag sagt det med.

Men, keyword here; "känt sedan decennier".
Pannan har just bränsletillförseln som enda egentliga svaghet.
Fasen, Robert - hur kan kan en i övrigt totalt igenomgången hoj krångla på just den punkten alla vet om att den kan krångla på...?

Jag misstänker att Robert har frågat sig samma sak en miljard gånger de senaste dagarna, och att tvinga en ovillig hoj framåt är något av det mest... ...ja, kanske inte "själsdödande" direkt, men något av det tristaste man kan köra och göra.
Det förtar all glädje - och tvingas man dessutom "sluta tävla" under en tävling - som tävlingsmänniska, och bara koncentrera sig på att konservera det man har och plåga sig fram på ett misständande as som bara bhöööö-ar när man ger lite, lite för mycket gas. Dag efter dag!

Fantastisk prestation så långt, men inte det vi hade hoppats på från Robert.



Edit:

Min nya hoj? Mitt vapen för Alpenbutt?

Tja, en knallorange sak. En KTM?:eek:
Nej, men ett märke jag tidigare dissat fett för att dom har en sådan usel reservdelshantering, och ofta släpper allt utom kanske slitdelar direkt efter 10-årsgränsen.

Men, nu är det ju inte "märket" som "tillverkat" just denna motorcykeln.
Låter det kryptiskt?
Kanske det ja. Huvudsaken är att man har principer.
Och är kreativ med att styra undan från dem.

Om någon är nyfiken så kommer den nya till RTE Oskarshamn nu i helgen...
 
Last edited:

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#26
Ha ha ha! Nu är det klart vad som sänkt Phils Triumph.
Han har kört över något på vägen som knäckt BÅDA fälgarna bortom reparation.

För att ta sig i mål så har han knallat in i en MC affär och köpt en ny hoj.
...en gammal 1100 GS! En BMW för att ta sig i mål.
Oh, the irony!

Jag säger det själv, innan någon hinner trycka upp det i ansiktet på mig.



Edit:

...och nu mot slutet kommer alla de hjärtskärande historierna med hjältar som tvingas bryta det allra sista. Vissa pga illa disponerat rally, andra med material som sviker.

Robert är illa ute, så tillvida att han trodde att hojen bättrat sig och att han kunde ta en avstickare för att skopa upp mer poäng.
Inte då. Massa mil körda i onödan, inga poäng fångade, fortsatta problem med hojen, tid förlorat, längre från målet - det mesta av bufferten uppäten.
Nu smyyyger han fram i 90 - och vi snackar inte miles/hour här utan hederliga europeiska km/t. Det är så mycket soppa som pumpas fram. Högre fart än så ger bludder och misständningar pga starvation.

I vart fall jag håller tummarna!
 
Last edited:

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#27
Robert tuffar just nu sakta igenom Wisconsin, grannstaten till Minnesota där målet ligger - i Minneapolis, ganska nära gränsen till Wisconsin.

Wisconsin, Wisconsin....?
Ah!

Ay Robert! Make sure you back off an keep an extra eye out when passing "Point Place".
I hear the Police is pprreettttyy strict there...


"Hey hey! If you wanna play games, go join the Highway Patrol"
 

IBA Sweden

IBA Sweden
Staff member
#28
I vart fall Robert är där han skall vara just nu.
Han har checkat in på rallybasen med sin halta Honda.

Scoring börjar inte förrän i morgon, men han är nog ganska less på det nu, och uppskattar lite tid på sig att gå igenom dokumentationen för att säkra finisher status.
 
#29
Spännande värre. Tack Hampe för kommentarerna.
Jag har inte följt IBR så noga den senaste tiden, varit i Norge och kört Skyes Fjelltur.

Jörgen
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#30
Va...? Kört motorcykel när man kan sitta framför skärmen...?
Tss tss tss - en riktig motorcyklist skulle minsann...

*trorjagstannardär* :D
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#31
En miljoooon...



...visningar. Undrar hur många som är mina...? :D


Ursäkta...? "Börjar se glest ut?"

Njae - skulle tro att det ligger en stor, fet tajmad bonus här någonstans:



Troligen med en gruppbild som skall tas av alla som hunnit in i tid för att passa in i fönstret.
Trevlig avslutning på ett långt rally. Speciellt när det dundrar in några stackare 3 minuter över...
BTDT...


Så, nu är det bara en liten promenad i parken till mål.
För en del... Andra står väääldigt långt från en lycklig målgång.

Dom här två, till exempel:



Kusten i Kalifornia - nu? Salt Lake City - i mormon? :D

Nej. så illa är det inte. Det är värre.
Klickar man upp spottarna så ser man att att det handlar om gamla, "senast kända" positioner.



Antingen några som brutit, eller som lämnat hojen kvar och köpt sig en annan för att fortsätta på.
Preeetty sure att tidszon "Isle Of Man" indikerar Phil Weston.

Det här ser däremot inte alls bra ut:



Verkar vara en Spot som är up to date, aktiv - och vääldigt långt från "The Barn" så här dags.
I själva verket längst österut av alla, minglar i Montreal, möjligen.

Problemet är att Spoten har Zurich som tidszon. Alltså antingen är det Scott Miller, amerikan som bor och arbetar i Schweiz och som lyckades köra slut på viktig medicin för några dagar sedan. Han har fått påfyllning sedan dess, men kanske ser vi efterverkningar efter ett avbrott?

...eller också är det Peter Ihlo - som kör med passagerare.
Tuff resa själv. Om man är infödd och känner sig hemma. Aaaningens tuffare som Europé och två ombord.

Fingers crossed who ever it is!


Edit:

Går vi in på djupet, så ser vi:



Dags/eftermiddagsvila för att sedan kunna köra med effektiv på natten?
En rysare!
 
Last edited:

moose

Premier Member
#32
Detta är nervpirrande, hittills ett av det mest spännande jag beskådat. Att från soffkanten med röda ögon o kaffekoppen riktigt sölig kunna följa dessa makalösa människor som inte ger upp. Nu väntar resultat o slutsummering. :)
Dan
 

IBA Sweden

IBA Sweden
Staff member
#33
Vår Schweizare i smeten var Scott Miller - men inget medicinskt. Han klippte en "osynlig" kantsten mitt i natten och gjorde muessli av hojen. Out!
Jag måste erkänna att jag både känner igen känslan, och hatar den:
Man har full koll, allt går bra. Blicken ligger långt fram, precis som den skall, åsso *schwoop* ba' så rycks hojen undan från en och man har iinnggeennttiinngg att sätta emot. Man blir liksom tvungen att traska tillbaka till platsen för brottet och verkligen ta på vad det nu va som man snubblade på för att förstå allt rätt.

Phil Weston out. So gutted for you!
Köpt annan hoj för att kunna fullfölja, men fepplar till det ändå.
Läs rapporten för att haja hur det gick till. Ni skulle inte tro mig om jag skrev det här...
 

IBA Sweden

IBA Sweden
Staff member
#34
Det blir en tomhet när man följt ett rally så tätt inpå. På en annan kontinent, i en annan tidszon... :confused:

Förarna som går i mål är fullt upptagna med sitt - sova ikapp, scoring, sova lite till umgås i sin bubbla av medtävlare, kanske meddela sig hem - men även den som är tidigt inne i mål omfattas fortfarande av ett allmänt förbud om att tjattra om rallyt på sociala medier.
Sedan är det prisutdelningen, bankett, lite ytterligare sova - och sedan skall alla splittras för att ta sig hem.
I vart fall jag skulle ha en grym hemlängtan efter en sådan upplevelse.
Det dröjer alltså några dagar innan storysarna börjar dyka upp på nätet.

Men, vi kan väl kika lite i resultatlistan?
http://ibr.wvi.com/ibr/_2017/finalstandings.pdf


Som oftast är det inte vinnaren som kört den längsta distansen.
Han eller hon har istället kört smartast. Det är ju det som det hela går ut på...
Jim Owen som vann, är också den första förare som lyckats vinna rallyt två gånger.
Värdig vinnare, alltså.

Tvåan Bob Lilley var bara 4000 poäng efter - en nysning i de här sammanhangen.
Jag har för mig att jag läst någonstans om ett litet retfullt misstag som Bob gjorde.
Kanske pressade det ner honom från vinnarplatsen? Ett enda misstag, under 11 dygns tävlande.
Hårt.

Fjärdeplatsen belades av ett team. För första gången har två män både startat och gått i mål på en och samma hoj.
Imponerade! Passageraren i ett sådant här team får vara hur aktiv och delaktig som helst i själva rallyt:
Ruttplanera, navigera, sköta loggboken, ringa och boka hotelrum, checka färjeförbindelser, tidtabeller, boka plats, sköta och serva hojen etc mm osv. Kort sagt allt utan att själv köra hojen.
Det hela funkade tydligen ypperligt för dessa två kompisar.

På sjunde plats hittar vi bästa tjej: Wendy Crockett.
Tillsammans med Kirsten Talken Spaulding som hade strul och otur just i år, är detta två av kvinnorna bland de startande som mycket väl kan aspirera på en seger. Så inte i år dock.


Dylan Spink, den hyfsat unge killen som ordnade sig själv ett deltagande genom att sätta ihop en GL1000 från -77 och starta i "The Impossible Class" kom i mål: som Gold finisher på plats 17.
Detta är en sensation!

Gerhard bäste europé på plats 19. Grattis Gerhard! Gold finisher han med.
Åttonde fullföljda IBR, skulle jag tro...? Och ett ytterligare DNF pga tekniskt haveri.
Vi lämnar märke och orsak därhän, men nästa start två år senare gjorde Gerhard med en komplett ny slutväxel i bagaget...

Kurt Worden förtjänar ett omnämnande också: plats 21 och Gold finisher på en Kawasaki 250 Ninja med en hiskeligt massa mil på. Hojen har gått minst ett IBR innan.

Nästa europé är vår holländske belgare Michiel Kerkhof som Silver finisher på plats 25.
Det är Giel som arrangerar de europeiska Ride to Eats som är så populära.


Robert Koeber på plats 32 är en sensation! Halt Honda genom alla tre benen, snål körning men massiva poäng samlade - speciellt under sista etappen. Harrejösses! Grymt att kunna ställa om fokus från att satsa på en hög placering till att försöka baxa en strulande hoj hem.

Direkt efter Robert kommer näste europé - Michel Turnpenny, kanske mer känd som "Ziggy" här inne.
Första IBR skulle jag tro, Silverstatus och mindre än 300 poäng efter Robert. Respekt!

Kevin och Lynda på plats 39 med bronsplacering är väl bra att ta hem till UK efter flera års bortavaro från LD-rallyn.
Lynda sköter det mesta före, under och efter rallyna. Kevin kör,
Dom har redan bloggat lite "inför" rallyt, och lär lägga upp fantastiska bilder och berättelser - det brukar dom göra.
Kolla här, och scouta gärna runt bland deras andra rallyrapporter också.
http://thewellers.net/motorcycling/ibr17-t-1


På plats 41 ännu en anomali: ett trepersoners-lag på tre hojar. Brrr....

55e plats: vår rookiejapan på en 400cc scooter. Med bilbakdäck, en extratank som först fick besiktningen att se RÖTT och begränsade färdigheter i det engelska språket.
Men, finisher ändå, och faktiskt före en IBR-veteran som Mike Hutsal på en fläskBMW.
Visst är IBR underbart!?

64a Dan Crowley! Vem det är...? Ingen aning, men han tog sig runt och imål på en Cagiva GranCanyon.
Med parasoll! Det förtjänar ett omnämnande. Både det ena och det andra...

Margaret Peart landar på plats 69, vilket väl nära nog är hennes ålder...?
Nä, kanske 65 eller så - men framför allt: en tjej där just åldern är sällsynt irrellevant.
Känd som "Beemerbird" på nätet. Uppdaterar sin sida alltför sällan http://www.ridingtoextremes.com/
men är mer eller mindre konstant på väg någonstans över jordklotet - på två hjul.


Peter och Conny från Schweiz kom in som 72. Bra gjort på sitt första IBR.

Ian McPhee plats 79. Hårdgasande världsmedborgare som har otur med materialet. Nästan jämt.
...men ändå lyckas ta sig i mål genom envetenhet, McGyveristisk hållning och okunskap om när man egentligen borde ge upp. Kommer till AlpenButt. Det är det många här som gör, men att Ian gör det är extra kul.

Näst sist: Familjen Boge. Glöm det där med "näst sist". Att kombinera HD med sidovagn och ta med sig hela familjen ut på en 11-dygn lång roadtrip med 1000 och ett krav eller uppgifter att lösa är helt makalöst. Skulle någon av oss vara beredd att försöka...?

För att sätta lite perspektiv på detta med att köra smart, så kan sägas att den siste som räknas som godkänd finisher har kört lika långt som flera andra i topp 10-sfären, men bara skrapat ihop ungefär en fjärdedel av vinnarens poäng.
...men finisher. Det är det som räknas.

Många finishers i år! Men, också många startande.
Man har under åren kunnat läsa sig till lite irritation mellan raderna över sådana som anmäler sig men inte fullföljer och kommer till start. Man kan säga att sådant beteende låser upp platser för andra som nu inte blev dragna.
Vissa år har bara sisådär 70 av de dragna 100 dykt upp till start, och andelen finishers/DNF känns hyfsat jämn när man väger av för hur många som verkligen gav sig av vid start.

Törs man säga att årets upplaga var ett hyfsat "lätt" rally att bli finisher i?
Ni vet vad jag menar mer fnuttarna kring "lätt", okay?
Alltså, "lätt" på det viset, men rejält svårt att vara framgångsrik i - om man inte förstod nyckeln bakom "strings", sekvens och multiplikator.

Ingen nytta av traditionell ruttplanering och önskan att lägga snyggt "flow" i rutterna, utan mer mangla, mangla, mangla och i vissa fall plocka bonusar på ett helt "kart-ologiskt" vis för att få in dem i rätt ordning genom att valsa runt och köra tillbaka igen för att få in dem i rätt sekvens i loggboken.
Intressant sätt att bygga upp ett rally för att försvåra för dem som är fast i ett annat tänk kring planeringen.

Trist att det är över på ett vis, skönt att det är över på ett annat.
Jobb att göra här hemma, arbetet behöver få sig lite mer uppmärksamhet, hustrun kan ha bytt frisyr under rallyt och det är isåfall inte heeelt säkert att jag har uppmärksammat det på rätt sätt...