Skam den som ger sig sägs det så efter 5 långa månaders planering, genomgångar och längtan så blev det äntligen dags för ännu ett försök att äntligen få till den där kompletta turen utan att missa på något. Väderrapporterna visade på torrt, plusgrader och mixad blå himmel med lite moln så start 04:00 i Borås med 7 andra förväntansfulla individer. Lite kylslaget men med exaltering i att äntligen kunna köra igen så var det knappt märkbart. Iaf inte förrän temperaturen kröp neråt lite ytterligare på vägen mot Göteborg och första stoppet. -4° stod inte i väderrapporten! Men kläderna höll pall så inget behov av extra förstärkning och snart var det dags för kvitto och fortsättning upp till Karlstad. Soluppgången strax innan Trollhättan var fantastisk att se och jag minns att jag tänkte där att "nu blir det bara bättre, inte ens att behöva bryta kan förstöra den här vyn". Åmål, Säffle och Grums passerades och det var dags för frukost i Karlstad efter tankning. Äggröra, bacon, juice och kaffe inmundigades och det träffades även på en "IBA-veteran" i form av herr Ageland som gav lite sporrning och pepp framåt. Tyvärr fick vi ett oljeläckage på en hoj så vi tappade en av mannarna där. När vi lämnade honom såg han rätt nöjd ut i solskenet trots allt så tror inte det gick allt för stor nöd på honom.
Mätt och belåten så gick målet österut. Örebro stannades till vid lite kort innan hörnpunkt Uppsala och det var dags att styra söderut längs ostkusten. Tidsmässigt låg vi bra till och allt kändes fortfarande helt fantastiskt.
Korv med mos i Sillekrog fick magen att piggna till lite och där tappade vi ytterligare en man. Osäker på varför men inga bekymmer, han sa till och vi önskade honom lycka till på vägen hem och skiljdes åt. Fortsatt söderut gick sen färden förbi Norrköping och Västervik innan vi möttes av en glatt vinkandes kassör i Oskarshamn som både välkomnade oss och vinkade adjö när vi lämnade stan. Inte långt efter det hade vi en grupp supportrar som tjoade, hoppade och vinkade allt vad de hade när vi rullade förbi med leenden från öra till öra. Stopp i Jämjö med världens bästa belöning: kaffe i riktig mugg!
Nu började solen dala neråt så förstärkningsplagg på inför de nästa timmarnas körning mot Malmö. Här kom första riktiga strulet däremot. 130mil i kroppen så den började smått sega lite. På det försvinner en person utan att säga något eller kunna nås på telefon. Så där stod vi en god stund och försökte vänta in och till slut enbart försöka få någon form av kontakt innan vi var tvungna att fortsätta eller bryta helt. Beslutet togs att fortsätta mot Halmstad för nytt försök till kontakt och denna del av resan var helt klart den jobbigaste för min egen del. Slutspurten, den farligaste av hela sträckan... Framme i Halmstad var jag nästan beredd att kasta in handduken men med ny energi iform av lite näring och begäran om lite extra rast att ladda batterier på så gav vi oss på den absolut sista etappen mot Göteborg och mållinjen.
Att komma in på macken där var inte bara en eufori av glädje utan naturen pockade rejält dessutom så snabbt in på toabesök innan tankning och slutkvittot kunde fås ut med tiden 03:11.
Tankar och funderingar efteråt har gett att grupp var både en styrka och en svaghet. Styrkan i att vi peppade varandra men också att ju fler vi är, desto längre tid tar trots allt stoppen. Det är fler som ska hinna gå på toa, få i sig vätska/matbit osv. Men samtidigt så är det också där planeringen kommer in. Plan the Ride, Ride the Plan stämmer så oerhört bra in här.
Fotografer: Iron m.fl.
Mätt och belåten så gick målet österut. Örebro stannades till vid lite kort innan hörnpunkt Uppsala och det var dags att styra söderut längs ostkusten. Tidsmässigt låg vi bra till och allt kändes fortfarande helt fantastiskt.
Korv med mos i Sillekrog fick magen att piggna till lite och där tappade vi ytterligare en man. Osäker på varför men inga bekymmer, han sa till och vi önskade honom lycka till på vägen hem och skiljdes åt. Fortsatt söderut gick sen färden förbi Norrköping och Västervik innan vi möttes av en glatt vinkandes kassör i Oskarshamn som både välkomnade oss och vinkade adjö när vi lämnade stan. Inte långt efter det hade vi en grupp supportrar som tjoade, hoppade och vinkade allt vad de hade när vi rullade förbi med leenden från öra till öra. Stopp i Jämjö med världens bästa belöning: kaffe i riktig mugg!
Nu började solen dala neråt så förstärkningsplagg på inför de nästa timmarnas körning mot Malmö. Här kom första riktiga strulet däremot. 130mil i kroppen så den började smått sega lite. På det försvinner en person utan att säga något eller kunna nås på telefon. Så där stod vi en god stund och försökte vänta in och till slut enbart försöka få någon form av kontakt innan vi var tvungna att fortsätta eller bryta helt. Beslutet togs att fortsätta mot Halmstad för nytt försök till kontakt och denna del av resan var helt klart den jobbigaste för min egen del. Slutspurten, den farligaste av hela sträckan... Framme i Halmstad var jag nästan beredd att kasta in handduken men med ny energi iform av lite näring och begäran om lite extra rast att ladda batterier på så gav vi oss på den absolut sista etappen mot Göteborg och mållinjen.
Att komma in på macken där var inte bara en eufori av glädje utan naturen pockade rejält dessutom så snabbt in på toabesök innan tankning och slutkvittot kunde fås ut med tiden 03:11.
Tankar och funderingar efteråt har gett att grupp var både en styrka och en svaghet. Styrkan i att vi peppade varandra men också att ju fler vi är, desto längre tid tar trots allt stoppen. Det är fler som ska hinna gå på toa, få i sig vätska/matbit osv. Men samtidigt så är det också där planeringen kommer in. Plan the Ride, Ride the Plan stämmer så oerhört bra in här.
Fotografer: Iron m.fl.
