SS1000 med en tvåtaktare från 1972

Björn

New Member
#1
SS1000 med en tvåtaktare från 1972


Jag fastnade för Kawasakis hojar på 70-talet och är väl kvar där fortfarande. Svenska Classic Kawasaki Club är en ganska aktiv klubb med många medlemmar som använder sina minst 30 år gamla veteranhojar. Inom klubben har det under en tid funnits en ”tävling” om vem som kört mest på ett dygn med sin veteran. En inspiration från Iron Butt kan anas…..

Gällande rekord var drygt 1000 km med en fyrtaktare från sent 70-tal. Tanken att köra en Saddel Sore 1000 med min Kawasaki H2, en 750 cc trecylindrig tvåtaktare från 1972, har grott i huvudet under några år.

Mina efterforskningar visar att minst en person har gjort detta tidigare, Jeff Gootblatt i USA 2006, han körde 1100 miles, 1770 km på 24 timmar med sin H2.

Sagt och gjort, veckan före midsommar 2016 blev det av. Jag hade varit i kontakt med några klubbkamrater boende längs vägen för att säkra kompetent reparationshjälp om det skulle behövas. Även Classic Bike kontaktades och de var intresserade av att skriva några rader om ”stölleprovet” som redaktören uttryckte det.

Min hoj är höggradigt original, det enda som avviker är framskärm från en årsmodell nyare, kapad bakskärm och skumfilter. Sadelkomforten är inte den bästa eftersom stoppningen är tunn för att fabriken skulle få plats med den elektroniska tändningen modell större. Kedjan är av konventionell typ, dvs. inte O-ring eftersom det är väldigt trångt runt framdrevet.

[/URL
]

En Kawa H2 skiljer sig från en modern hoj på flera sätt, en är styrvibrationerna, sikten i backspeglarna är obefintlig vid alla varvtal, från tomgång och uppåt. En annan sak är kombinationen ganska liten bränsletank och hög förbrukning. Det är inga som helst problem att komma upp i 1,5 liter/mil vid sportig körning, detta ger en aktionsradie på ungefär 10 mil. Nu är ju inte sportig körning aktuellt vid en SS1000 men man måste vara försiktig med gashandtaget. Ytterligare en skillnad är avsaknaden av väghållning, ram typ moped gör all körning intressant. Hojen är också makalöst rolig att köra, körupplevelsen är typ toktrimmad moppe och ofta när man stannar kommer någon fram och skall prata om bakhjulsåkningen på 70-talet.

Hojen preppades med nya vajrar, ny filterolja och nya stift. En liten gashandtagsmodifiering gjordes också, styrvikt för att minska skakningarna och en semestergasanordning, hillbilly cruice control. Inget fuskande med gelsadel eller liknande.

[/URL
]

Packningen stuvades i tankväskan, sadelväskan och ryggsäcken. 2 liter tvåtaktsolja, 2 liter reservbensin,
lite reservdelar som batteri, gaswire, kopplingswire och lite verktyg + regnkläder fick plats.

Turen var noggrant förberedd med förutbestämda tankstopp, totalt 12 st inkl. första och sista på hemmamacken för dokumentation av start och stoppunkt. Jag siktade på 170 mil körsträcka för att ha lite marginal mot 160,9 mil.

[/URL
]

Under åren har jag fört noggranna anteckningar över bensin och oljeförbrukningen på H2:an och VET att normalförbrukningen ligger runt 0,8 liter/mil. Jag VET också att tankvolymen på en H2 är 18 liter. (två fel av två möjliga skulle det visa sig…..)

Startade från Statoil i Ludvika kl 05:06 den 22 juni. Datumet var valt för att minimera mörkerkörningen. Första stoppet i Gävle efter 153 km bekräftade bränsleförbrukningen till ca 0,8 liter/mil, vägen mellan Ludvika och Gävle är en blandning av 80 och 100 vägar.. Fortsatte mot Stockholm och en träff med klubbkompisen Per O för lite fotografering. Motorväg med 110 eller 120 hela vägen. Jag fick slå på reserven med ganska långt kvar till mötesplatsen. hmmmm, lite gränsfall men det borde gå, det gäller ju att undvika onödiga stopp om man skall klämma 170 mil på ett dygn.

Men det gick inte. Motorväg hela tiden, lite motvind och förbrukningen hoppar upp till 1 liter/mil. Dessutom är användbar tankvolym strax över 16 liter vilket resulterade i soppatorsk på Essingeleden i morgon-rusningen. Men, som av en händelse dök det upp en avfart när hojen började hacka.

OK, i med den medhavda reservbensinen och vidare till Skärholmen där Per mötte upp. Per tog en del kort, vi pratade lite och jag skyndade vidare. Jag hade planerat med körsträckor upp mot 190 km mellan tankningarna, den höga förbrukningen och mindre tanken gjorde att planeringen kraschade och jag vågade inte köra mer än ungefär 150 km mellan tankningarna.

[/URL
]

Dagen gick och milen rullade på utan några större överraskningar. Jag körde aldrig snabbare än 110, även på 120-sträckorna, det blir ganska jobbigt att köra fortare en längre tid på en naken hoj. Nådde vändpunkten strax före kl 16 i Östra Ljungby efter knappt 11 timmar och 850 km.

[/URL
]


[/URL
]

Tankade för att dokumentera tid och plats och vände norrut. Jag kände mig förvånansvärt pigg och fräsch men det är ju kul att köra tvåtaktstrippel.

I Norrköping mötte en annan klubbkompis, Hasse E och fotograferande son, Gustav, upp och tog en hel del väldigt fina åkbilder.

Vidare mot Skärholmen igen och en träff med Peter från Classic Bike för lite snack och fotografering.

Med 1375 km körda och uppemot 17 timmar i sadeln började det bli lite jobbigt. Händer och ”butt” var fortfarande i gott skick men ljumskarna började smärta. Det obefintliga knägreppet på H2:ans smala tank innebär att fartvinden hela tiden vill bryta isär låren. Det känns ganska tydligt i ljumskarna med tiden.

[/URL
]

Nådde Gävle igen efter midnatt med närmare 20 timmar i sadeln och 1550 km körda och det visade sig att macken som jag trodde var en 24-7 hade stängt. Den kaffekoppen hade varit god…….

Körde mot Ludvika och gjorde en säkerhetstankning i Borlänge med ungefär 50 km kvar när jag var ganska säker på att 1609 km var säkrade. Det hade ju varit väldigt surt med ett haveri de sista milen. Tankade sista och 14:e gången i Ludvika strax före kl 03. Dokumentationen i form av bensinkvitton skickades in till Iron Butt Association Sweden tillsammans med ansökningsavgiften på 495 kr. Efter några veckor kom diplomet med beviset på min 1707 km körning och jag är nu medlem nr 2 i klubben ”Kawa H2 Iron Butt”


Som lite kuriosa så gjorde jag och hustrun om bedriften en vecka senare men på var sin modern hoj. Maria tyckte först att jag var helt dum i huvudet som skulle köra en SS1000 på H2:an. Men när det var gjort så sa hon ”kan du så kan jag” och då blev det så.

Vad är då intrycket när det gått några månader sen körningen?

Långkörning på en tvåtaktare från 70-talet är inget problem. Semestergas är ett väldigt bra hjälpmedel eftersom man kan vila gashanden då och då. Men det är ett evinnerligt tankande med hög förbrukning och liten tank. Varje tankning tar 15-20 minuter i snitt med en skvätt olja i tanken, kedjesmörjning samt ibland toabesök och korvätning. 14 st stopp blir totalt ca 4 timmar på en körning, då är det 18 timmar över till körningen vilket betyder att man måste snitta nästan 100km/h för att hinna på planerade 22 timmar.

En reflektion är också att skillnaden mot en modern hoj, Yamaha FJR 1300 är förvånansvärt liten. Jag var ungefär lika sliten och trött på H2:an som på FJR:en . Den största skillnaden var ingen smärta i ljumskarna efter FJR-körningen och att det är mycket roligare att köra tvåtaktstrippel.

Nu finns egentligen bara ett mål kvar, Jeff körde ju 1100 miles, jag körde bara 1060………

Resenär: Björn Sandin, Ludvika

Foto: Per Olofsson, Gustav Eriksson, Björn Sandin
 

Flathead

Well-Known Member
#2
Varmt välkommen i veteranhojsektionen av IBA Sweden. Jag tror medlemsantalet i den avdelningen fördubblades i och med din bedrift. (rätta mig om jag har fel).
Kawan verkar vara ett under av driftsäkerhet, det brukar vara i den detaljen man vanligtvis hittar de största utmaningarna.
Stort GRATTIS!
Magnus.
 

Frazze

Premier Member
#4
Bra prestation, trevlig berättelse och väldigt fina foton. Gjorde själv ett tvåtaktsförsök i somras med start från samma Statoil-mack. Fick tyvärr avbryta pga omständigheter jag inte kunde rå över. Kanske stöter vi på varandra till sommaren. Vi har ett fritidsställe i Digervåla så vi är väl nästan grannar.
 
#5
Stort grattis, Björn. En bedrift.
Min kompis hade en exakt likadan Mach fyra (tror jag vi kallade dem) på tiden det begav sig. Själv fick jag nöja mig med lillebrorsan på 250 cc, tror det också var en 72:a. Den såg ut som 750:an. Med den vita trepipen på ca 30 hk rastade jag glatt alla Honda 500 och gamla engelska 650:eek:r. Toktrimmad moppe är en lysande beskrivning av dessa hojar. Väghållning? Tror inte det...

Jörgen
 

Björn

New Member
#7
Hej Frasse

"Gjorde själv ett tvåtaktsförsök i somras med start från samma Statoil-mack. Fick tyvärr avbryta pga omständigheter jag inte kunde rå över. Kanske stöter vi på varandra till sommaren. Vi har ett fritidsställe i Digervåla så vi är väl nästan grannar."

Jag bor i Sörvik så det är bara några km till Digervåla!
Vad kör du för tvåtaktare?

Björn
 

Frazze

Premier Member
#8
Hej Frasse

"Gjorde själv ett tvåtaktsförsök i somras med start från samma Statoil-mack. Fick tyvärr avbryta pga omständigheter jag inte kunde rå över. Kanske stöter vi på varandra till sommaren. Vi har ett fritidsställe i Digervåla så vi är väl nästan grannar."

Jag bor i Sörvik så det är bara några km till Digervåla!
Vad kör du för tvåtaktare?

Björn
Yamaha TZR 125. En 91:a så ny jämfört med din. Bilder under tråden "Preludium till 125:ans dag".