SS2000 mot Torremolinos

moose

Premier Member
#1
Här kommer en något försenad reserapport ifrån mitt försök till SS2000 från Malmö ned till Torremolinos i södra Spanien.
Ett försök till ss2000. 5/5 – 7/5 2016.



Anlände ned till Malmö redan dagen innan för att träffa släkt o vila inför starten. Mentalt började denna resa för flera månader sedan med förberedelser kartprogram o en alldeles ny Garmin GPS.

  1. Resrutten planerades o omplanerades väldigt många gånger. Tillslut blev det dax att färdigställa packning o en sista koll över allt. Vanan säger mig att alltid är det något man glömmer. O jadå nog var det så. Istället för motorolja fann jag i packningen Hydralolja till båten?? Snabbt iväg o köpa rätt sort, vilken fadäs redan innan, men det löste sig. Tidig nattning o nervöst uppvaknande idag var det dax. Solen sken ikapp med undertecknad. Kläder på full mundering inklusive vinterpälsen i stället, hatar att behöva frysa o få drag. Mot en bensinmack full tank kvitto o iväg det bar. Vädret var strålande, vid Öresundsbron fram med den nyss inköpta Bizzen. Allt Ok o äntligen får jag se denna vackra brobyggnad i daxljus, förra gången var det mörkt, kallt o blåsigt december månad förra året. Vilken utsikt högt över vattnet lätt sydlig vind ca 4-5 meter/sekund ja bara njuter. Lyssnar om det tyska undret låter som det skall. Ja allt spinner på. Nästa anhalt Bramdrupdam. Bränsle till bägge o kvitto på detta. Vidare nedåt den tysk/danska gränsen o början på alla arbeten efter vägen samt köer o stopp. Detta var den mentala inställningen för att senare kanske bli glatt överraskad av motsatsen Framåt det bar gränsen passerades utan problem nästa anhalt Hamburg o tunneln. GPS visar o talar till mig vart o när det är dax för att svänga osv. Svisch så var det över ut på nästa sida o vidare neråt. Trafiken tätnar o rytmen höjs, solen skiner o vi rör oss sakta genom detta tättbefolkade område Autobahn har sitt eget liv med all trafik som ser till att fordornen med dess innehåll kommer dit dom vill. Ja ibland går det inte så bra bilar o lastbilar blir stående efter vägen, men hjälp finns inom gångavstånd till servicetelefonerna uteftervägen. Strax söder om Hamburg klockan närmar sig 13.00 tid för tankning bränsle till båda bensträckare o lite kik runtomkring på folk. Upp på hojen o mer mil under hjulen för att klara tiden till Lyon. Beräknat att komma dit vid midnatt o 02.00. Njuter av att för första gången göra en lite längre resa under tidspress, klara eller inte? Det tyska undret spinner som en katt milen rullar på o man vänjer sig vid de ljud som skall finnas där. Solen fortsätter att skina o nu har innerpälsen tagits ur, vatten slangen gör sitt till att humöret är där uppe. Glömde säga att en ryggsäck blev köpt strax innan avfärd för att ha Camelbacken nära o slangen inom räckhåll. Det var en bra lösning hittills. Naturen rullar på o det Tyska landskapet är omväxlande platt o böljande, ja många av er har säkert åkt här så ni känner till hur det kan vara. Timmarna rullar på o tankningsdax igen Kassel står det på kvittot o samma manöver som tidigare tanklock kvitto odometer allt noteras i min bok o sedan ned i plastpåsen o ned i sidofacket. Rutin rutin allt för att inte missa något. Upp o iväg mot nästa stopp. Eftermiddag o lite mindre trafik vi blir liksom ett efter dessa timmar tillsammans. Konstigt detta med ljud ibland hör jag saker som låter som sirener i mitt huvud. Inte mycket att fundera vidare på. Nu var det dax i gen Mat till de hungriga tu. Liten rast vid staden Lorsch i södra Tyskland. Varit på rull i ca 12 timmar o det känns i de nedre delarna av kroppen förutom att fötterna är ska vi säga liiiiite varma så känns sittknölarna väldigt tydligt. Njutit av riktig mat o kaffe samt vatten lätt ryggläge, nu bär det iväg den sista delen till Lyon. Kollar oljenivå o ser att allt ok. Upp o iväg. När jag passerar staden Heidelberg kommer jag att tänka på filmen Örnnästet, för er som minns den, varför vet jag inte men så är det ibland. Sedan så dyker på min vänstra sida Hockenheimring!!!!! Hjärnan vaknar med ett morrande STANNA din slöfock F1 cirkus för bövelen. Tyvärr vill inte resten av kroppen detta så med ett något lugnare tempo passeras denna oas av dofter o minnen. Nya tankar om ett tidigare F1 besök på den ungerska banan Live o med alla ljud. Så ja stopp o belägg det är en annan story. Åter till den nuvarande resan. Staden passeras o vidare vi far in i skymning o lätt mörker. Plötsligt ändras språket till Franska. Jahaja nu är vi i nästa land.. Påminner mig om att nu skall det betalas på något sätt o med kort eller reda pengar. Magen knorrar men lite till får den vänta innan det blir nåt. Bjuder mig själv på lite vatten o sedär nu vart det bättre. Första stoppet i landet o bränsle till oss båda, lite tjatigt med samma text men så blir blir det med rutiner alltid samma samma. Första mötet med betalautomat var jag glad att det var på kvällen o ingen rusning. Först en info skyllt att nu närmar vi oss en betalstation fartminskning o sedan välj rätt kö. Massor med info samtidigt, stannar tätt intill räcke o vägkant kollar vad är det som kan gälla mig. Jo se där en skyllt med kort o mynt dit skall jag. Start o fram till en automat som har gått om text på Franska. Detta är inte mitt bästa språk.Tittar i backspegeln ingen bakom. Funderar o tänker att detta är gjort så att vem som helst skall kunna klara av detta. Koncentrerar mig o ser efter idogt klurande att det blinkar på en bild med ett betalkort in med kortet o vipps där kommer ett papper utflygande ur ett annat hål, tar emot detta o läser på franska. Efter ett par sekunder fattat även jag att detta är ett kvitto var jag är, alltså ingen betalning. Tar tacksamt emot o kollar backspegeln ingen bakom lite trafik. Start o in till vägkanten efter betalstationen. Nu visar ryggsäcken sig från sin sämsta sida. Innan har jag fått knäppa upp låset på säcken öppnat varselvästen o dragit ned dragkjedjan tagit fram betalkort o nu var det dax att göra det omvända, oerhört frustrerande o tidskrävande. Ändrade detta till hemvägen. Iväg med ett morrande från både undertecknad o min kamrat. Gas upp till tillåtet 130km/h. Mosar på in i natten tills nästa stopp. Dax för rutinen i en ganska okänd ort Romange. Tröttheten o enformigheten börjar komma smygande. Ser att jag inte har långt kvar, ganska mörkt men säga vad man vill men bra med reflexer utefter räckena på motorvägen gör att man ser tydligt vart vägen bär. Njuter av den svalkande vinden o ensamheten på vägen samma ljud som tidigare o ser städer passera o där kommer skylten med att Lyon närmar sig kommer. Kollar GPS`n noga för att inte åka fel som har skett en gång tidigare i ett annat liv. Denna pålitliga elektroniska maskin guidar o talar om för min trötta hjärna vart jag skall o många tunnlar, avtagsvägar,krokar o broar blir det. Mitt minne säger mig plötsligt jag vet var vi är o där kommer det tankstället som är dagens första o dygnets sista, ett sista rutinåtagande koll på kvitto ja allt allt är där. Mot vila o säng GPS visa vägen o det gör den. Framme vid en låst grind. Efter lite trixande o inte allt för vänliga ord mot maskinen som inte gör som jag vill utan som den vill blir vi överens o snällt öppnar sig grinden, start o sista metrarna in till parkering. Koll på odometer, cykel i övrigt samt loss med toppbox stapplande in o upp till rummet avklädning,dusch en sista koll på klockan ca 01.30. Allt har gått bra nu in i sömnens rike.
    Resterande delen är under uppbyggnad så resten kommer efterhand.
 

moose

Premier Member
#2
Hej på er nu har undertecknad samlat sitt minne i en slutrapport av min resa ned till Torremolinos. Håll tillgodo gott gott folk.

Fortsättning på min Spanienresa del 2 6-7/5-2016



Godmorgon blev det efter en stunds sovande solen sken o luften klar utanför fönstret. Kroppen i god form o frukostdax. För att få en signatur på första dagens resa o början på denna blev det med till att förklara syftet med att jag en främmande person ville ha namn o telefonnummer till just denna dam. Tror att det måste vart mitt ” vackra yttre ” som bidrog till att en signatur skrivs under. Verkligheten var nog något annat? Efter intag av en stadig fransk frukost var det dax: På med utrustning o ner med toppboxen. Koll att allt övrigt var som jag lämnade det. Start o GPS på mot tankstationen o dagens första kvitto. Nu bar det söder ut tack för denna gudabenådade GPS lyssna o titta på kartan följsamt o ganska lite trafik nu på morgonen. Plötsligt ute ur Lyon o blicken framåt mot Syden. Intar position A sittknölarna ned i sadeln armarna avslappnade samt en svepande blick över instrumenten. Nu den alltid återkommande tanken ” stängde jag toppboxen var är nyckeln till den ” alltid samma mantra o alltid samma åtgärd. Stanna titta känna o sedan iväg. Lite tidsödande men vi har alla våra tix. Milen rullar på i ett högre tempo än dagen innan solen skiner o värmen stiger. Utsikten runt omkring är vacker. Ju mer söderut ju mera minnen. Efter ett tag så dyker skylten Avignon upp. Ja just det påvepalatset det stora o vita som var näst intill omöjligt att hitta p-plats vid. Tanken på den semesterresan med bil får mig att tänka på annat ett tag. Goda skratt o flin i hjälmen, Tur ingen tittar in i den just nu. Kikar på mätaren o klockan snart dax för bränsle till ”den röde ”. Stoppet blir Montpellier o snabbt tankat men kroppen är seeeeeg idag kanske en liten vilopaus. Nä inte nu lite gymnastik innan svetten avslutar det nyss påbörjade. Upp på cykeln o iväg fortare söderut. Känner hur hjärnan säger nä du unge man nu vill jag vila. Fortsätter tills jag känner att även jag behöver mat. Sagt o gjort in vid en Burger King i Narbonne. Inte den enda som stannat här tittar på klockan o förstår varför. Lunch hänger av mig en dal av utrustningen hejar på övriga MC-åkare som vilar sover o äter här. In o tittar efter den snabbaste kön. Hmm det får bli en kycklingsallad med senapsdressing. Engelska fungerar som tur är på detta etablissemang. Trycker snabbt i mig salladen en stor mugg vatten o sedan ut, av med mera kläder ned på marken sluta de små blå o sedan vila. Underbart hör i fjärran hur resten av världen sakta försvinner. Hör plötsligt hur någon frågar på ” wie geht es ihnen”? Mitt svar efter detta blev självklart QUE? Snabbt uppvaknande o bättre svar Alles gut danke. Skoltyskan fungerar även nu. Jo då nog somnade jag alltid, inte länge men behövligt. Det var en vänlig bilist som nog tyckte det såg lite spartanskt ut med en lättklädd man liggande bredvid sin MC. Nu till den tidigare inköpta koppen kaffe som nu intogs snabbt o lätt. På med palltorna o iväg. Gud vad skönt det kändes efter den korta sömnen.

Nu fortsatte färden ner mot Barcelona många MC åkare susar snabbt förbi i motsatta filerna ett snabbt ögonkast handen upp o vidare. Kroppen känns mera som den brukar efter denna lilla paus kan inte nog poängtera detta med att känna igen signalerna o efterleva dem när man åker. Det är så som det är sagt en lååång SÄKER körning. Får själv intala mig detta flera gånger under resan.

Man börjar så här framemot eftermiddagen att känna en viss stelhet i knäna o baken skall vi inte tala om. Solen fortsätter att lysa samt behagliga temperaturer. Innerpälsen har fått lämna kläderna för förvaring i toppboxen. Det känns att det här med vatten är underskattat. Tänk vilken skillnad det är när man fått i sig tillräcklig mängd o när man glömmer. Nu är var det dax för ännu en tankning o en bensträckare, Bensinmärket Galp strax söder om Girona får förse oss med bränsle denna gång. Rutinen börjar sitta stanna, öppna väst, fram med tankkort, öppna tanklock, välja sort, tanka , stänga lock trycka till så att det klickar, tillbaka med kort stänga väst, fram med plastpåsen, ta fram bläckpennan, notera ort, tid, antal liter o odometer, packa ihop o ned med allt i stuvfacket. Betala i kassan ( för att få röra på påkarna ) dricka några klunkar vatten packa ned allt i toppboxen, kolla att den är låst nyckeln i höger byxficka, låsa nollställa odometer ned från stödet starta lyssna stänga hjälmen o iväg. Tjatigt? JA det blir det men aldrig tråkigt. Några gånger blir det inte alls så här då stämmer ingenting vilket brukar locka fram en del skratt åt mig själv. Omgivningen tittar o undrar.

Ja nu blir till att åka vidare på Autopista de la Mediteriana, låter ganska bra o varmt kastanjetterna hörs nästan i bakgrunden. Cykeln brummar på o tempot är vad som tillåts 120 km/h. Ljuden o dofterna tränger in genom hjälm o öronproppar allt låter som det skall. Ibland skräms man av en ilsken signal från GPS´n TUUT det är det infernaliska ljudet som påminner mig om att en fartkamera är på ingång. Första gången höll jag på att tappa styret, sänkte volymen o vips vart det behagligare. Barcelona närmar sig o eftermiddagstrafik tätnar. Fortsätter på AP7 lite väster om storstaden kör liksom runt i en halvmåne o kommer fram strax söder om storstaden. Blicken flyter med ojämna mellanrum över instrumenten för att kolla om något är fel. Allt OK fin cykel gör husse glad. Ja tankarna är många o svaren något färre. Närmar mig en chokladstad Tarragona. Dessa trekantiga bitar som är sååååå goda Ett litet H-te när man inte fått bort all staniol o bet i den rysningar inte bara i tänderna. Men ack så gott. Ja ännu en av många ritualer skall inte beskriva den igen. Man nu var vi laddade igen upp o iväg. Nu närmar jag mig dagens avvikelse efter Valencia blir det att vika av åt höger in i landet och mot Madrid. Kvällningen närmar sig o solen skiner fortfarande på höger sida o lite på ryggen. Kanske skall man vid nästa stopp ta o plocka fram pälsen? Blickar mot horisonten o ser lite lätta höga slöjmoln som brukar betyda ändring av väder. Kanske lite kallare så här på slätta o just nu inga moln att tala om. Svåra beslut att fatta för en

” lone ranger ” Ja färden fortsätter mot Madrid på väg A3 hummandet från hjulen o det alltmer mörknande horisonten. Inser att det inte är enbart natten som kommer, känner doften av regn i luften. Stannar vid en parkering o riggar om. Allt av o pälsen sätts fast i jackan lite kyligt i vinden fixar till de gamla kära handskarna inköpta från Lelles i mitten på 80-talet helt igenom läder samt en liten ficka ovanpå handskarna där göms regnskyddet bara att rulla ut o vips där kom regnhansken. På med allt o tur är det. ett litet regn droppande övergår i flera droppar som visar sig vara ett veritabelt oväder hinkar hälls över inte bara mig utan alla andra så här på fredags eftermiddag/kväll. Ja nu hjälper inte vare sig vindrutetorkare eller vispande med ett eller flera fingrar. Visiret förblir dock imfritt. Hastigheten har minskats till 50-6o km/timme o det av alla tack o lov. Malandet fortsätter men humöret har stigit ett par snäpp. Natten sänker sig o lyktorna blänker i den svartvåta asfalten. Ställer mig upp o sträcker lite på ryggen samt får ned o ut blod till benen. Tittar ut över landskapet som sakta försvinner förbi, dofter som letar sig in i hjälmen våt asfalt, blommande träd avgaser o ibland en hel massa disel från en stånkande äldre lastbil Hoppsan nu var det dax för en paus med tankning o bensträckning. Den kända orten San Clemente får bidra med bränsle. Börjar bli lite mosig i kolan så nu talar jag högt för mig själv för att rutinen skall fungera. Närmar mig avtagsorten Manzanares o viker söderut E-5/A-4 målet närmar sig. Smyger in o tankar i Valdepenas för börjar få lite dålig koll på min inre karta av Spanien. Bättre ett extra stopp än att köra för lite. Tankar o skakar av mig regn som samlats på sadeln o som gör byxorna liiiite fuktiga. Bensträckare jogging o mera vatten än vad som behövs sätter det i halsen o frustar som ja en som satt i halsen.

Upp o iväg in i den fortfarande mörka o regniga natt. Kör så fort jag vågar o kan för nu börjar jag vilja komma fram. Samhällen passerar o trafiken minskar timme för timme. Min springare spinner som en katt o mina entoniga sånger i huvudet gör ingen människa glad. Ser en skyllt med Granada o tänker på kastanjetter o spanska stövlar av mjukt spanskt läder som Afzelius sjöng om. Ja inget uppseendeväckande händer på några timmar utom att undertecknad börjar tycka det är kallt o ser efter en bensinstation för lite värme o skydd. Äntligen stannar o tankar i Chauchina får lite värme innanför västen o sen iväg. Gött med lite föda o vatten. Färden blir kallare o kallare samt det bär uppför hela tiden, förstår ingenting av varför. Ser i mörkret o regnet hur bergssidor svischar förbi. Börjar undra var är jag kan inte få in i skallen att jag håller på att köra upp i en bergskedja på väg A-92M. Börjar förstå varför det känns kallt när en skyllt med siffrorna 1040 plötsligt dyker upp i blickfånget. Jag tror det är en radiokanal för ett kort ögonblick tills jag skrattande förstår att det är altituden o inget annat. Nu börjar det bära nedför o så småningom kommer lite gatlyktor o sen Yippie lite värme. Ja nu vet jag att det kan nog gå det här med resan o framkomst i tid. Ser att klockan passerat midnatt o ler lyckligt i min hjälm. Fäller upp visiret o suuuuuger in dofterna. Färden blir nu allt lättare att köra ser till slut n skyllt med texten Torremolinos. GPS´n guidar mig till den utsedda macken. Kör in o stannar tystnad o så fuktigt när hjälmen kommer av. Den ständigt återkommande rutinen görs för sista gången förutom en ny sak ja tar emot kvittot o stannar o pratar med damen luckan. Känner att här kan jag stanna en stund gör så får en morgontidning på engelska samt en kopp kaffe. Gissa att det smakade gott? Nu upp o iväg till hotellet fäller inte ens ned visiret. Nästan helt ensam på dessa våta gatstenar o asfalt kommer fram packar av väskor, parkerar min trogne kamrat o lägger skynket över honom, sov gott o tack för en problemfri resa. Checkar in o anvisad upp på rummet får med mig ytterligare kaffe o öppnar dörren lägger ned packningen plockar av mig kläder o sprider ut dem i rummet. Går ut på balkongen i nästan ingenting mörkt o tyst. Ja hjä...r i min lilla låda kärestan är ju på till planet. Ringer o meddelar att man är framme samt väderstatus o att jag strax skall dö några timmar. Ja allt gick som ni läst bra inga fel på BMW´n bara en trött resenär. Om jag vill göra om ett? Det blir en annan historia.

Dan