Östersjön runt

Flathead

Well-Known Member
#1
Åter tid att summera året som gått. Själv hade jag väl inte tänkt på så mycket mer än att fortsätta med den gamla DS:en och försöka ta den runt en SS 1000, dock fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå som de säger i gangsterfilmer.
Min gode vän Urban från Gränna har börjat ta det här med IB-körningar riktigt seriöst och hade redan förra året en ide om att köra runt Östersjön, en form av specialkörning som våra finska vänner har hittat på. Jag tog väl inte så allvarligt på det där men det var det andra som gjorde då var det ju bara att hänga på.

Mycket speciella regler kring det här projektet och allt på finska. I korta drag gäller: Runt havet åt vilket håll som, färja mellan Helsingfors och Tallin då klockan pausas samt obligatoriska kvitton från Stora bällt och Öresundsbron. Minst 1000 mils per dag, övermil räknas inte, avslutning på en dag och start på nästa vid samma mack samt minst 24 tim mellan varje startkvitto.
Det blir lite att hålla reda på det där särskilt med tanke på att en färjetid måste passas och att klockan hoppar lite fram och tillbaka mellan Sverige och Balltikum. Det föll på min lott att hålla reda på de här detaljerna, Urban lade upp själva vägsträckningen samt bokade färja och övernattningar.

Vi har båda i stort sett samma jobb, driver småföretag i entreprenadmaskinsbranchen och förstår varandra därför mycket väl särskilt då det gäller tidsplanering. En minutsiöst utarbetad plan som inte hade stått Stickan i Jönsonliganfilmerna efter kullkastas obenhörligen av något ovälkommet telefonsamtal, så när vi båda skulle ha tid samtidigt var en av de största stötestenarna för resan.

Efter några uppskjutna startförsök kom vi så småningom iväg den 25:e juli klockan 3 på morgonen, jag från Påskalavik, han från Gränna.
På grund av förväntade komplikationer på det östeuropeiska vägnätet valde vi att köra medsols då vi borde ha lättare att pricka färjan över finska viken. Det skulle visa sig vara ett för oss ovanligt väl genomtänkt beslut. Vi sammanstrålade som vanligt vid macken i Stavsjö strax norr om Norrköping. Inga konstigheter på vägen upp till Haparanda och plötsligt var vi i Finland på väg söderut. Urban hade bokat en stuga på en camping i närheten av Jyväskylä, dock ett stort problem på vägen.

DSCN0215.JPG

(för att se bilderna i full storlek behöver du vara inloggad)
Vi kom ifatt en rejäl bredtransport som det svärmade av följebilar runtomkring. Är själv inblandad i sådantdär emellanåt och hade vi hört på deras internradio när vi klämde oss förbi hade vi nog lärt oss många nya finska svordomar, jag tror det språket har en bred flora av kraftuttryck. Till saken hör att vi kort efter omkörningen kom till ett vägbyte och var tvugna att ta ett kvitto där, bredtransporten skulle samma väg så vi fick nytta av den 2 gånger.
Dagens avslutningskvitto stämplades 23,38 finsk tid, sedan hade vi bara någon kilometer till stugan vi hyrt, så långt allt väl.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#2
Revelj några minuter före 4 och tillbaka till macken där vi avslutade gårdagen. Starttiden dag 2 blev alltså drygt 1 timma senare på kvittot jämfört med den svenska tiden dagen innan. Nu var det lite trafik och milen rullade undan lätt. Vi strulade till det några minuter vid ett vägbyte men det var helt betydelselöst, värre saker var i antågande. Efter lite letande hittade vi färjeterminalen i Helsingfors, hyfsat med tid till godo.
Nu skulle vi hitta en mack för att stämpla ut och stoppa klockan, det visade sig värre. Hittade en taxichaufför som kunde endast finska. Han sa inte mycket men när han fattade att vi behövde bensin övergick han till ett närmast sydeuropeiskt temperament, de obegripliga orden porlade som en vårbäck och han pratade italienska med hela kroppen. Av den svepande rörelsen han gjorde med armarna framgick det att vi skulle köra runt viken där färjan låg och där skulle finnas en mack. Urban först och jag efter (som största delen av tiden på resan) Jag fick se tappen snett bakåt i ögonvrån, framåt såg jag Urban försvinna upp på stan. Urban är en stor grabb som klarar sig själv så jag valde macken. Efter en stund hörde jag honom komma tillbaka och var ute och vinkade in honom. I och med den här tankningen stoppas klockan och vi hade max 5 tim till en ny starttid i Tallin.
Tillbaka till färjan och som vanligt sist ombord.

DSCN0220.JPG

Mat på färjan och sedan hitta någonstans att vila lite. Jag somnade på en soffa i restaurangen men vaknade av en servitris som skällde på ett språk jag inte förstod, dock framgick tydligt att jag inte fick sova där. Hittade en vilstol på en annan våning där jag fick vara ifred.

Framme i Tallin, hittade enkelt en mack och stämplade på oss igen. Vi utnyttjade 3,5 tim till resan, ingen ide att vila ytterligare 1,5 tim när vi inte hade någon bekväm säng tillhands. Här började allvaret skulle det visa sig. Ut ur stan gick bra, hamnade i ett gigantiskt vägbygge som med svenska mått var odugligt skyltat. (Eller var det så att vi inte fattade bättre). Vi drog iväg åt ett håll men när en skyllt talade om att vi hade runt 100 mil till Moskva fick vi ta oss en funderare. Tillbaka till vägbygget och nytt försök åt ett annat håll men vägen blev bara mindre men med mer maskiner. Vände även där, tillbaka och hur vi än gjorde skulle vi hamna i Moskva. Vi slog våra kloka? huvuden ihop, konstaterade att klockan var 1, solen står i söder, vi ska söderut, alltså som vilken cowboy som helst, rakt in i solen.

Taktiken fungerade och vi tog oss söderut tyvärr i väldigt sakta mak, det var vägbyggen överallt så om några år kommer det säkert att vara mycket fina vägar här. Inga gränskontroller någonstans, att man bytte land syntes mest på bilarnas registreringsskyltar.
Frampå natten kom vi till Polen ordentligt försenade, själv hade jag ingen aning om var vi var utan litade helt på Urban.
Han hade bokat ett rum någonstans men det hittade vi aldrig, dygnet höll på att ta slut så det fick bli rast och vila vid en mack i stället.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#3
Nu vidtog en räkneövning som väl i vanliga fall inte varit så svår men efter 2 dagar i sadeln blev det inte helt enkelt. Starttiden var klockan 03.01, vi hade 3 timmar och 30 minuter ungefär för färjan över finska viken, alltså måste vi vara tillbaka vid startpunkten 06.31. Hur mycket vågade vi tulla av tiden på de sista av de 24 timmarna vi hade kvar till den återstående etappen för att få lite vila nu samt vad var klockan egentligen i det landet vi var?
Det enda vi var ganska säkra på var att vi var i Polen. Vi bestämde att sova ett tag och åka när vi vaknade.
DSCN0223.JPG
Här har vi Urban fridfullt sovande på IBA-hotellet i centrala Polen några sekunder innan jag väckte honom. Själv hade jag uppgraderat boendet och sov på andra sidan muren där det fanns både en träbänk och tak över huvudet.

En lätt frukost och tankning sedan bar det iväg mot Berlin. Vi vimsade till det i Tysklands huvudstad och var troligen på väg söderut en stund och fick vända. Misstaget vi gjorde där var att inte ta något kvitto när vi vände utan köra tillbaka direkt, där tappade vi mil helt i onödan och jag var nervös i flera månader att det skulle spräcka hela körningen.

Som jag sa hade jag inte koll på hur vi skulle köra utan följde slaviskt efter honom framför. Det var ingen bra taktik genom en av Europas största städer, se en hjälm försvinna i trafiken och hoppas välja samma avfart som han tagit tidigare. En av de bästa stunderna på resan var när vi passerade en skyllt där det stod Berlin med ett stort rött streck över, nu var det lättare att hålla ihop igen.
Närmaste vägen hade nog varit direkt till Hamburg men vi valde att köra till Rostock av 2 skäl. Dels räcker inte sträckan om man kör närmsta vägen, dels har jag dålig erfarenhet av sträckan Berlin- Hamburg vilken fällde ett försök på en guldkörning förra året då jag fick smyga genom långa köer och förlorade säkert en timme mot om det hade flutit på hela tiden.

Upp mot Östersjökusten var det glest med trafik och vi rullade på i 140 ungefär, det är högsta hastigheten man åker bekvämt på hojen jag använder. Då inträffade något intressant. En stor personbil med släpkärra efter blåste förbi, jag var tvungen att kolla hur fort det där gick.
Drygt 160, då hade jag full rulle och det lät som motorn skulle upplösas i atomer. Ett haveri här hade varit dåligt av många orsaker, framförallt för att det är sambons motorcykel, det samtalet vill jag helst undvika att ringa så jag släppte iväg bilen med kärran, det var en boggikärra det var nog därför det funkade, men det var den snabbaste bilsläpkärra jag någonsin har sett.

Vidare mot Flensburg och Danmark. Nämnde jag förut att alla gränspassager hade gått obemärkt förbi? Nu var det slut med det!
Ovanligt lång kö vid danska gränsen och snart upptäckte vi varför. Stort uppbåd av poliser och tullare och vi som 2 huvudsakligen svartklädda HD-åkare blev givetvis invinkade, här skulle hållas räfst och rättarting. En barsk konstapel tog hand om mitt pass och av någon anledning Urbans körkort och försvann in i vaktkuren. En annan frågade var vi kom ifrån och vart vi var på väg. Vi hade ju ingen anledning att ljuga utan sa att vi startade i Polen på morgonen och skulle hem till Sverige, oj det var långt tyckte han. Han som tog passet kom tillbaka och såg betydligt gladare ut, vi stod förmodligen inte med i Interpols förbrytarregister. Innan de släppte iväg oss ville de fotografera oss, vilket vi inte nekade, det hade nog bara verkat skumt. Avskedet av danska statsmakten blev trots allt hjärtligt. Jag förstår att de vill hålla koll, det här med HD åkare verkar ju vara komplicerat i Danmark vilket har spridit sig till svenska västkusten, det skulle vi märka vid nästa gränspassage.
Strul med kvitto i tankpumpen i Kolding så en glass fick bli bevis för att vi varit där. Viktigt med kvitto för Stora Bällt bron och Öresundsbron, det står särskilt i reglerna för den här körningen, samt kvitto för färjan över finska viken. (jag skickade in mitt boardingcard och det blev godkänt som kvittens)

DSCN0224.JPG
Här har vi hojarna vi använde, inget strul med någon av dem överhuvudtaget, det var riktigt skönt.

Vid brofästet i Malmö var det svenska polisens tur att kolla till oss. Kanske såg Urban skummare ut än mig, han fick visa körkort och fick några frågor, jag fick bara lite skäll för att jag stod ivägen och fnölade med kvittona.

Upp till Helsingborg där våra vägar skildes. Urban upp till Göteborg för att fylla på med mil innan han körde hem till Gränna via Borås.
Jag E4 till Ljungby-Växjö-Kalmar. Innan Ljungby bedömde jag att jag hade gott om tid kvar och tog en paus, hittade en liten avfart, kom in på en grusväg med gräs i mitten, här skulle det väl gå bra att ta en tupplur? Det tog inte mer än 2 minuter så stod en kille och skakade i mig, han var den enda bofasta personen längst den här lilla vägen och skulle givetvis ut och åka klockan halv 2 på natten. Jag får ändå säga att det är bra att folk håller koll och engagerar sig när man ligger längst med vägarna, det kan ju komma tillfällen då det verkligen behövs.

Strul med kvitto i Kalmar, fick byta mack där, hade planer på att åka över till Öland och hämta ett kvitto där, det fanns tid kvar. Hade det varit en vanlig körning hade jag gjort det men den här specialaren är ju tvunget att avslutas vid exakt samma mack som starten så jag skrinlade de planerna.
Hade det strulat till sig hade jag kanske stått någon mil från startpunkten när tiden rann ut, dessutom var jag ganska nöjd med mc- körning för tillfället. Måtte nu bara den enda automaten som finns i Påskalavik fungera. Det gjorde den klanderfritt, stationen drivs på ett numera ovanligt sätt, en kille som har generösa öppettider, själv står i kassan och lagar bilar när han hinner med, alltså som vi minns en bensinstation från när vi själva var i mopedåldern. 05.15 blev sluttiden som jag förstår det drygt 1 timma tillgodo, nu var det det här med sträckan och eventuellt andra misstag.

Det står att körningen ska dokumenteras dag för dag separat, vi fick till det vid avslutningen första dagen i Finland men det sprack vid starten dagen därpå, inga startvittnen tillgängliga klockan 4 på morgonen. Vi fotograferade mätarställningen med kvitto på bilden för att ha i reserv och fortsatte så resten av resan men behövde aldrig skicka in det utan det räckte med 2 skriftliga vittnen vid start och avslutning av hela körningen.

Det dröjde någon månad innan vi fick iväg papperen, efter några dagar kom ett mejl som efter översättning av min gode vän Matti visade sig bekräfta att papperen kommit fram. Någon månad senare kom det efterlängtade tjocka kuvertet som bekräftade att vi lyckats.
Enligt deras uträkning hade jag kört 503 mil, enligt min kilometerräknare hade jag kört 509 mil, med tanke på att vi troligen kört mer än 6 mil i felkörningar och omvägar mellan mackarna betyder det att jag i alla fall inte har någon "glädjemätare".
De enskilda körsträckorna dag för dag framgick inte.
Det har tillkommit en ny variant av den här körningen som kallas Baltic 3000 Rus, det innebär att man skippar färjan och i stället kör via St. Petersburg, vi upptäckte det långt fram i planeringen och valde bort det, förmodligen kräver det betydligt större administration med visum och liknande till Ryssland.
Som jag förstår det är vi numera även medlemmar i IBA Finland, i kuvertet låg ett medlemskort för mig med nummer 4440. Det tycker jag visar hur stort det här med IBA är i Finland, det dröjer nog ett tag innan vi i Sverige får skriva ut ett kort med så högt medlemsnummer.
Vill ni prova det här är jag gärna behjälplig med råd och tips men kom ihåg att det är ni själva som är ansvariga för att det blir rätt.

Årets tråkiga nyhet är att det inte blev någon körning med DS:en och att den numera är tillbaka hos sin rättmätige ägare, det positiva är att den är i minst lika gott skick som när jag hämtade den, jag slapp lämna tillbaka den som en kvaddad och eventuellt uppbrunnen skrothög.
Själv är jag flera erfarenheter rikare och bara i början på försöken att ta en riktigt gammal cykel runt en SS 1000.
Magnus.
 
Last edited: