Årets julläsning

Flathead

Well-Known Member
#1
Prolog.
Förra året skrev jag en reseberättelse över julhelgen och lovade återkomma med en även 2016.
Den här publicerades i tidningen Big Twin i somras och jag skriver rakt av från den dock med lite andra bilder, håll till godo.

Egentligen är jag sidventilsentusiast men när det dök upp en knöl på blocket, jag tror det var 2009, gick det inte att motstå frestelsen. Hur ofta får man chans på en sådan? Det är ju med den modellen H-D kom på hur de skulle bygga motorcyklar, 45 graders v-twin med toppventiler, ett koncept som står sig än i dag.



Det här exemplaret är inte helt original i alla delar men motorblocket och många av de väsentliga delarna tillverkades samma år som en liten mustaschprydd gubbe anordnade en olympiad i Berlin. Det ger onekligen lite perspektiv på hur gamla grejorna är. Sidvagnen är en tysk Steib från 1953 och när den tillverkades hade vår OS-korpral för länge sedan lämnat scenen och tyvärr tagit miljontals människor med sig.
Vagnen är som synes vänsterhängd och lämpar sig följaktligen bäst för vänstertrafik. Med den, sedan länge i landet vedertagna högertrafiken blir därför eventuella omkörningar lite mer spännande, särskilt för passageraren i vagnen. Till fördelarna kan läggas att man inte behöver stå i vagnen och kicka.
 

Flathead

Well-Known Member
#2
Jag är av den åsikten att motorcyklar ska användas, det ger så mycket mer att se dem i trafiken eller på macken mot att se dem på något museum. jag är ju van att åka 750-sida och där är det normala läget på förgasaren fullt öppet spjäll. Det körsättet bör inte överföras rakt av på dessa tidiga knölar, det har jag lärt mig den hårda vägen. dels går det ganska fort i förhållande till bromskapaciteten och dels håller inte bitarna ihop lika bra som på en sida.
Motorblocket på 36-41 års modeller är tydligen onödigt klena. det resulterade i en rejäl spricka på vänster blockhalva nere på Bornholmsträffen 2011. Det blev till att åka kärra hem från Ystad.
Jag plockade ur motorn den hösten för att få problemet åtgärdat och då var frågan: vart vänder man sig med ett 75 år gammalt sprucket aluminiumblock vars materialsammansättning inte använts sedan början av 40-talet? Blicken riktades mot Västergötland och Ormens H-D Service. Ryktet sa att han var mycket kompetent och inte gjorde några halvdana snabbjobb. Härmed kan intygas att båda uppgifterna stämmer


Ormen 2:a från höger.

Efter telefonförfrågningar strax efter nyår varje år, kunde blocket avhämtas i Jönköping i samband med Elmiamässan påsken 2015. Tid tog det men bra blev det och det var ju huvudsaken.

Nu ökades tempot betydligt. Iväg med delarna till hovmekanikern Mats " i Äshult" Larsson.


Mats med pågående projekt.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#3
Målet var att göra en Ironbuttkörning, 1000 miles på 24 timmar med avslutning på Custom Bike Show i Norrtälje.
han skruvade ihop motorn och shimsade in den i ramen vilket tydligen är viktigt att göra noggrant för att undvika spänningar i blocket då det bevisligen spricker lätt.

En provtur till Växjö samt lite kortare turer förlöpte väl. Den tänkta färdvägen var Oskarshamn- Ystad- Göteborg- Orsa- Söderhamn- Stockholm- Norrtälje.
En Ironbuttkörning på en modern mc är som ett maratonlopp, går det lite trögt någonstans går det att hämta igen det senare. På sådana här grejor är det ett 24 timmars sprintlopp med en 10 timmars spurt på slutet. man måste köra så fort man vågar utan att grejorna flyger i bitar, en miss i början är nästan omöjlig att reparera.

Jag försökte få grepp om pågående vägarbete som kunde försena körningen men de hemsidor som hittades gjorde ingen skillnad på om det plockades skräp i diket och inte störde någon eller om det var asfalteringsarbete med trafikomledning på flera mil som följd, så jag gav upp den delen av planeringen och chansade.
För att få ut mesta möjliga av Custom Bike Show planerades starten till torsdag morgon med avslutning i Norrtälje fredag morgon och besök på utställningen under lördagen. Hasse och Kent rekvirerades från den lokala frukostklubben för att fylla i formulären som vittnen till avfärden, även Robban dök upp för att vinka av mig.

Kent, Robban och Hasse.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#4
Som vanligt kom jag iväg vid 7-tiden vilket passar mig bra eftersom dygnsklockan är inställd som en vanlig arbetsdag. Hoppsan, första hindret vid Söderåkra efter bara en dryg timmes körning, asfaltering vilket orsakade ett stopp på ca 20 minuter. Tankning i Jämjö vilket för oss IBAner är en liten men ack så viktig ort. tankas det inte där under en körning längst E22:an visar kontrollantens kartprogram en krumelurväg som förvisso är kortare men tar längre tid, alltså: tanka i Jämjö annars tappar du körsträcka.

Ner mot Sölvesborg hade jag fått upp farten och kom ifatt en personbil som låg bakom en lastbil i höger körfält på 2+1 vägen. Bilen gick ut och körde om vilket avslöjade en LGF skyllt på det förmodade lastbilssläpet, det var alltså en traktor som drog det hela. Här togs ett beslut som väl egentligen skulle ha övervägts mer noggrant. Ut i vänster körfält, det var väldigt vad det här ekipaget var långt och gick fort för att vara en traktor. Men beslutet var taget, ingen ide att tveka nu. Det lyckades, med en marginal mellan traktor och vajerräck på ungefär tre ångström, det där gör jag inte om.
Bensintorrt lite norr om Ystad, i med reservdunken. Hängde på en flisbil norrut från Ystad, bra draghjälp men den var nog lastad med spån för det var som att sitta i ett blästerskåp.
Bytte till en mjölkbil, inte lika bra baksug men en behagligare resa till Hallandsås Rasta där det fick bli lunch.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#5
Har aldrig lärt mig äta rätt utan lider av svårartad paltkåma. Vid Ringhals gick det inte längre. Svängde ner på en avfart och slocknade i vägslänten. hade planerat en 5 minuters powernap men min inbygda klocka gick lite fel så det blev sex och en halv minut i stället.
Vidare E 6 norrut, köer in mot Göteborg men det rullade i alla fall. E 45 mot hörnpunkten Orsa. Nu var jag på okänd mark. Bra väg i början men norr om Trollhättan blev det sämre än förväntat. Tekniken att hänga på lastbilar som håller 85-90 slutade att fungera på grund av alla backar då de sackar betydligt och så var det dåligt med omkörningsmöjligheter. Det blev även ett stopp vid en trafikolycka då det blev att vända och välja en alternativ väg vilket sinkade ungefär 1 timma.

På kvällen glesnade trafiken och motorn började gå illa strax innan Mora. Jag gjorde en lättare allmän koll i skenet av ficklampan men hittade inget fel, dock fick jag slå i reservdunken tidigare än förväntat.
Svängde in på Statoil i Orsa. Enligt planen skulle jag varit här kl 23, nu var det redan midnatt. det luktade och jag fick se ett spår av bensin efter mig. Nu blev det jobbigt. Förgasaren flödade som sjutton. Det var svalt, det ångade ur munnen och jag skakade som en långt framskriden parkinsonpatient utan att egentligen frysa. (Det är ett konstigt fenomen det där, har hänt mig flera gånger).
Att plocka sönder förgasaren under de omständigheterna var inte helt enkelt. Skruvade ihop den igen och tankade.
Klockan var halv 1. På med kranen, den flödade fortfarande. Klockan 1 var min absoluta deadline att komma iväg.
Tog en allvarlig funderare. Skulle det sluta flöda om jag startade hojen? Finns det brandkår i Orsa eller fick de rycka ut från Mora? Jag rullade bort hojen från macken, tog fram den medhavda brandsläckaren och började kicka.

Det negativa var att den inte startade, det positiva var att den inte brann upp. Efter ytterligare en förgasargenomgång var klockan halv 2 och det var bara att ge upp. Det kändes surt efter 115 körda mil och bara 45 kvar. Slog upp tältet bakom macken och gick o lade mig.


Tillfällig camping bakom Statoil i Orsa.
 

Flathead

Well-Known Member
#6
Jag vaknade vid halv 7 tiden så långt hemifrån jag någonsin skulle vara på den här resan med en havererad hoj.
Jag lät mig inte nedslås av sådana detaljer, jag hade ju en hel dag på mig att ta mig till Norrtälje och hela tre dagar att ta mig hem. Det fixar jag lätt. jag plockade ner förgasaren mer seriöst och tog väck mässingsflottören från läppen den är fäst på. Här pratar vi om skruvar i en storlek som normalt sett används av tandläkare så det hade jag aldrig klarat av i mörkret med de skakningsanfallen jag då hade. jag skakade ur några droppar bensin genom skruvhålet i flottören och monterade alltihop igen. Det var felet, nu gick motorn klockrent igen.
Ned med tältet och iväg närmaste vägen till Norrtälje. Det skulle bli en fin resa i hyfsat väder men ack så fel man kan ha.
När jag närmade mig Borlänge började det skjuta i luftburken och gå allmänt illa. Inget synligt fel hittades så jag tog mig i kanske 20 kilometer i timman till en mack i Borlänge och rev förgasaren igen. Fick den inte att gå rent så det måste vara något annat fel. Stiftbyte, koll av brytare, inget hjälpte.
När det blir så här och man inte hittar något fel så skruvar man sönder hela bitar, ändrar förgasarinställningar och tändningsinställning som det inte är något fel på varvid det hela bara blir ännu sämre.

En ström av förståsigpåare stannade och gav råd till den allt mindre självsäkre och allt mer villrådige järnröven vid macken, däribland 2 konstaplar som önskade mig lycka till.
Till slut stannade en man vars kompis var MC-mek och hans telefonnummer mottogs tacksamt.
Jag svalde stolltheten och ringde till Jörgen Sundberg på Grevbo Engeneering . Han visade sig vara Sveriges ledande auktoritet på Indian och Exelsior. Han kom med en skåpbil och det blev bogsering till hans verkstad.
Där började vi om med förgasare och tändning och givetvis med samma resultat. Jag mottog väl en och annan gliring om att det skulle ha gått bättre men en Indian men det var lätt att ta.
Vi var båda överens om att det nog inte var något stort fel, kruxet var bara att hitta det.
Kunde en ventil ha hängt sig? Lyfte bakre stötstångsröret och där var felet! 5-6 millimeter ventilspel, justeringen hade gängat ner sig. Ett skitfel mitt framför näsan som tog 4 timmar att hitta.
jag får härmed tacka Grevbo Engeneering för hjälpen. Det verkade som han fick boka om något för min skull men det hade nog blivit en principsak för honom också.
Efter en rundtur på hans firma vilken var mycket intressant tog jag mig till Norrtälje utan ytterligare problem.



Hjälpsamme Jörgen.
 

Flathead

Well-Known Member
#7
Ställde ut i Classic på lördagen utan framgång, men den här utställningen är ju den mest prestigefyllda i Norden så konkurrensen är stenhård. det var lätt att fördriva tiden i Societetsparken på lördagen och även kvällen på Twin Clubs fest. Den 40 mil långa hemresan på söndagen gick helt utan incidenter.

Nu blev det översyn av cykeln och planering inför nästa försök, skam den som ger sig.
Först blev det en sväng till Bornholmsträffen. Det gick bättre än förra gången jag tog knölen dit.
garvade IBA:are kör med färddator och GPS, jag åkte till Bike Line i Malmö och köpte mig en hastighetsmätare när jag ändå var i närheten. Vilket lyft! Det här kom att göra nästa körning betydligt enklare. Mätaren kalibrerades mot Mattis GPS på hemvägen från Ystad. Vid 90 på GPS:en visade min 81 kilometer. det gör inget att den visar fel bara man vet om det.

Nu var det dags för nästa försök. det skulle bli kända stora vägar inte långt hemifrån vilket uppskattas av min privata bärgningsjour. Vid första försöket slog jag på stora trumman och berättade vitt och brett, nu blev det helt anonymt.
Rutten planerades med start Påskallavik cirka 1 mil söder om Oskarshamn, Södertälje, Helsingborg, Ystad, Helsingborg, Norrköping och tillbaka till Påskallavik.
Det viktiga här var broöppningen vid Göta kanal i Söderköping så jag ringde kanalbolaget.
Jag kan berätta för alla er som stått i den kön och svurit att så här ligger det till: Under säsongen öppnar kanalen för trafik klockan 9 på morgonen och stänger klockan 18. På vardagar är det broöppning en gång i halvtimman och på helger en gång i timman.
Den här gången vittnade min däckhandlare Gregor som ändå skulle upp och jobba klockan halv 4 på morgonen.
Starten gick vid 03.53 och jag passerade Söderköping vid sextiden helt utan köer. Vändpunkt och frukost på Statoil i Södertälje. E4 till Helsingborg, E6 och E65 till Ystad. Fyllde på en liter olja och vände tillbaka samma väg.
regnkläder åkte på norr om Malmö, det kom bara en liten skur men det skulle bli värre.
Tillbaka i Norrköping vid midnatt ungefär. Nu var det bara 19 mil kvar och 3 timmar och 52 minuter kvar på körtiden, det borde gå.
Vid Valdemarsvik kom ösregnet. Det här med 6 volt och 35 watt på helljuset är en historia för sig. jag vet av erfarenhet att många bilister inte bländar av och då blir det givetvis ännu sämre sikt. Inför resan hade jag ställt lyset snett ner åt höger så det lyste på den streckade kantlinjen. Som tur var fanns det linjer hela vägen och ingen nylagd asfalt där de inte hade målat ännu. nere vid Gamleby upphörde regnandet och det gick att öka på farten igen.
Det blev en tankning på nattöppna Shell i Oskarshamn för att säkert få ett kvitto men givetvis var kvittopapperet slut i automaten så det blev till att gå in och köa bakom en massa berusade människor som skulle handla korv, det var ju lördag morron. här var det mycket tveksamt om sträckan räckte så det blev fortsättning till Mönsterås med 50 minuter körtid kvar. Skvätte i 2 liter i Mönsterås och vände tillbaka mot Påskallavik. Där blev det sluttankning med 3 minuter till godo, då kändes det riktigt bra.

Det blev till slut 164 mil och 1 kilometer efter kontrollmätning. min sambo förstod inte vitsen med att bli väckt vid strax efter 4 på lördagsmorgonen för att skriva på ett papper där hon intygade att jag var hemma.
Hon tyckte att det kunde ha väntat till frukosten men regler är till för att följas, åtminstone de som Iron Butt Association ställer upp.

Det blev några träffar till under hösten, bland annat H-DCS Internationella på Fårö. Bakhjulet hade fladdrat lite hela sommaren sa de som legat efter, men nu hade det blivit betydligt värre. det visade sig att 5 ekrar i rad på samma sida var av så det blev att åka VW-pickis från Fårö till Visby. Det är svårt att få ekerhjul att hålla på sidvagnsekipage tydligen. Totalt blev det ungefär 600 intresanta och givande mil under 2015, men jag får nog justera vagnen mot cykeln nästa år. Den drar åt vänster vilket inte är speciellt charmigt, särskilt inte efter att ha hållit emot i 160 mil och 24 timmar. Min högerarm är förmodligen någon centimeter längre än den vänstra nu.
vad blir det då härnäst? En Harley JD 1200 halvtopp vore intressant, gärna en 27:a. Någon som har en till försäljning eller uthyrning?

Actionbild tagen av Jörgen Lyrbo vid annat tillfälle.
Vi får se om jag kan återkomma med någon historia till nästa jul.
Magnus.
 

Hampe

Not Right Rider
Staff member
Premier Member
IBA Member
#8
Tack Magnus, för att du lägger upp storyn här och förgyller vår julhelg - eller närhelst man vill gå in och läsa här.

Det märks att du har den där speciella inställningen som krävs för att baxa runt gamla grejer - den där viljan att tackla problemen som uppstå, och inte ge upp i första taget.



Jag ser sidovagnsekipagen på vinterträffarna, och jag ser hur praktiska dom är för att få med sig packning och utrustning: militärtält, kamin, säckvis med ved och andra förnödenheter - hur smart som helst.
Vill jag ha en själv? Inte just nu, tack... o_O

Sedan är jag ingen kromkille heller. Inte för att jag tycker det är fult, absolut inte - men "krom" måste läggas på "stål" och det innebär vikt. För mig finns det lämpligare material, och när det ibland skruvas på grejer som inte ens har en funktion mer än att vara blanka så mullrar det lite grann någonstans inom mig.

Men din hoj är det något annat med!
Jag slås varje gång jag ser den att den är så snygg!
Den har ett flow i linjerna som talar till mig - kolla bilen ovan.
Tankens överlinje flyter ihop med bakramen, den högt placerade strålkastarens position fångas upp av mätarklustret på tanken. Kohornsstyret, springergaffeln, det knubbiga framhjulet och den famnande framskärmen hänger ihop fantastiskt fint ur det estetiska perspektivet, men framförallt fångas jag av den fallande linjen bakom sadeln.
Cykeln ser ändå lägre ut än vad den redan är, och dessutom lång, trots - eller kanske tack vare solosadeln.

Jag blir glad när jag ser din hoj, och dessutom lite stolt eftersom jag vet att den används och det körs IBA-distanser med.
Det finns så många putsade garagefångar och fjättrade trailer queens, så det är underbart att få se en hoj som är ute och gör rätt för sig.

Fortsatt trevlig jul!


Hampe
 

Flathead

Well-Known Member
#9
Det var mycket beröm på en gång, jotack jag är mycket nöjd med cykeln. Det kommer att bli flera långresor med den men troligtvis inga IBA-körningar. Det kanske kommer en utförligare redogörelse om maskinen under diverserubriken inom en snar framtid...