Här öppnar jag en ny tråd i ämnet: Tokigheter som inte alla förstår.
Vad rubriken betyder ber jag att få återkomma till senare. Min plan är att om ca 1 år försöka köra en SS1000 med en riktig veteranmotorcykel. Nu är det inte lätt att hitta snudd på antika cyklar som uppfyller kraven som ställs. Den ska ha förutsättning att hålla en hastighet av 80 km/tim under en längre tid utan att flyga i småbitar, den ska vara i skick att rimligtvis hålla ihop hela vägen men framförallt ska den vara tillgänglig.
Förhoppningsvis har jag hittat en som klarar alla 3 kraven.
Det blev en 1926 års modell av märket DS vilket är en 750 cc halvtopp (insugningsventil i toppen, utblås i sidan). Det här märket byggdes mellan 1922 och 1928 i Dalarna av en veterinär vid namn David Senning.
Totalt producerades enligt uppgift ungefär 600 styck med en cylindervolym mellan 500 och 1000 cc, vanligast är dock 750 cc modellen. Jag bedömer att det finns ett 20-tal av dessa i fungerande skick i dagsläget i Sverige, och exporten av dessa torde ha varit obetydlig.
Jag vill påpeka att möjligheten att lyckas med det här projektet är mycket liten men som någon som klantade till det sa: Bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig ha spänt en båge.
Ni är här välkomna att följa och kommentera förberedelserna för det här projektet vilket redan har idiotförklarats av de flesta i min omgivning, dock finns det några få som entusiastiskt hejar på och jag väljer att lyssna på dem.
Den 8/5 hämtade jag ut cykeln på Målilla Motormuseum.
På bilden syns från vänster: Sven-Eric Svensson, ansvarig för speedwaycyklarna på museet sittande på sin moped Ducati av 1955 års modell, Kjell Fransson, ägare till DS:en samt hembygdsföreningens ordförande Roland S. Johansson på sin Svartqarna årsmodell 1946.
Vad rubriken betyder ber jag att få återkomma till senare. Min plan är att om ca 1 år försöka köra en SS1000 med en riktig veteranmotorcykel. Nu är det inte lätt att hitta snudd på antika cyklar som uppfyller kraven som ställs. Den ska ha förutsättning att hålla en hastighet av 80 km/tim under en längre tid utan att flyga i småbitar, den ska vara i skick att rimligtvis hålla ihop hela vägen men framförallt ska den vara tillgänglig.
Förhoppningsvis har jag hittat en som klarar alla 3 kraven.
Det blev en 1926 års modell av märket DS vilket är en 750 cc halvtopp (insugningsventil i toppen, utblås i sidan). Det här märket byggdes mellan 1922 och 1928 i Dalarna av en veterinär vid namn David Senning.
Totalt producerades enligt uppgift ungefär 600 styck med en cylindervolym mellan 500 och 1000 cc, vanligast är dock 750 cc modellen. Jag bedömer att det finns ett 20-tal av dessa i fungerande skick i dagsläget i Sverige, och exporten av dessa torde ha varit obetydlig.
Jag vill påpeka att möjligheten att lyckas med det här projektet är mycket liten men som någon som klantade till det sa: Bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig ha spänt en båge.
Ni är här välkomna att följa och kommentera förberedelserna för det här projektet vilket redan har idiotförklarats av de flesta i min omgivning, dock finns det några få som entusiastiskt hejar på och jag väljer att lyssna på dem.
Den 8/5 hämtade jag ut cykeln på Målilla Motormuseum.