Min februarikörning blev lite skjuten på. Skadeskjuten, men riktigt bra ändå.
Som vanligt var det storartade planer: en dröm jag haft länge är att avsluta en Ironbuttkörning på Primusträffen. Oh yes! Vinterträffen i Norge där man bor i tält. I snön.
Köra full distans, säga hej till de andra, trampa ner snön, resa tält och etablera ett bra boende, grilla korv, tjöta med folk och låta sömnen komma i kapp så sakteliga.
Med barmark långt ovanför Vänern var planen att sätta hojen i släp upp till snögränsen, starta från typ Sunne eller Torsby och sedan cruisa upp längs 45:an till Jokkmokk, vända ner igen, ta några timmars sömn i Åre, och sedan vidare igen.
Denna helgen råkar nämligen det posha "Krystallrallyt" där man bor på hotell hållas samtidigt som Primus! Underbar chans att först besöka Krystall på fredag förmiddag, och sedan vara på Primus på fredag innan mörkret.
BunBurner 1500 / 36 h i vinterskrud, polcirkeln, paus och sömn i släktstugan i Åre, Storlien, Hell, Rörås/Krystall och sedan Bjoneroa/Primus hela helgen.
Visst låter det bra?
Verkligheten ville annat.
Veckan började med lite krasslig häst. Kolikkänningar hos en egen uppfödning som inte visat anlag för sådant hittills under sina 10 år.
Det kom på kvällarna efter att hon var arbetad, och det var allt lite oroligt det hela.
INTE läge att ge sig ut på tur, alltså.
Lösningen för er som har häst och intresse var lite ändring av foderstat och loppfrö därtill.
Efter två symtomfria dygn så var det lugnt nog att ge sig av - men då är det lördag morgon.
Change o' plan? Ja, så får det bli.
Ironbuttkörning är det viktigaste, februari är näst sista månaden i 12-månadersprojektet - och detta är den sista helgen i månaden. Körning är prio 1.
Cykeln står på dubbdäck. Nya däck är inte beställda ännu.
Norrut alltså.
Ta hojen i trailer? Överkurs nu när det är så kort tid att vinka på.
Start hemifrån alltså. Vi får se vad däcken tål...
Krystall? Tja, det vore ju roligt med en blixtvisit där.
Primus? Självklart - men ingen övernattning. Mil och godkänd körning är som sagt prio 1.
Men, låter inte detta lite magert? För att vara mig?
Finns det inte mer galenskap att hysta in?
Jo för tusan! Bennys gamla LT: "Der Kommissar" har råkat illa ut efter det att han sålde den.
Den har haft två ägare på ett halvår, och nu ligger den ute på Blocket igen. "Startar ej" står det - även om detta inte alls avspeglas i annonspriset...
Arvika! Det är ju i samma härad som... ...eller i vart fall "på vägen"
Bara att googla fram adressen och tajma starten så man är där lagom tidigt på förmiddagen.
Folk skall hinna vakna, men inte åka iväg. Fine line...
Göta Älvdalen bjuder på fet dimma i gryningen.
Värsta sortens dessutom; frysande dimma, eftersom det är flera minusgrader ute.
Allting i färdriktningen får en isbeläggning som byggs på och byggs på.
Även visir. Och goggles. Och glasögon...
Det blir till slut som att försöka betrakta världen genom ett duschdraperi - det går, men det är inte säkert att man tolkar allt alldeles helt rätt...
Här tvingas jag stanna på Scan-macken i Göta för att torka av och ställa till rätta igen.
Ärtsoppa!
Nå, det lättar snart och körningen blir mer normal.
Bike Trollhättan svischar förbi, ingen vaken där ännu.
Ut på "riktiga" 45:an norr om Vänersborg, och jag upphör aldrig att förvånas över alla ödehus och -gårdar längs denna sträckan.
Har Marsianerna anfallit? Alien abduction? Lokalt krig som skrämt upp befolkningen i bergen? ...och vilka berg skulle det vara? Här är plattare än Skåne.
Länge stod husen bara tomma och övergivna, men de sista åren har taken tillåtits att ge med sig - och därefter går förfallet fort.
Vägen upp längs västra sidan bär på mycket minnen för mig. I perioder har jag kört mycket längs denna vägen, men inte så mycket det sista.
Prickar McDonalds i Säffle precis när dom öppnar klockan 9, och kan ringa på annonsen.
Tydligt vaken röst, men har inte hunnit sätta sina planer för dagen i verket ännu. Perfekt.
"Jag är där om en timma."
Stämde ganska bra det.
Andra ägaren till BBs hoj på kort tid, startar inte - men ser snygg ut.
Inget utrymme för någon bra deal, dock. Jag hade kunnat behövt ett reservdelslager, men knappast för samma pengar som Bb sålde för - när den inte går längre.
Tack och hej!
Detta är ingen körning med en massa tid över att vinka på, varje minut här måste dras bort från stoppen på Krystall respektive Primus.
Men tanka i Arvika måste jag göra!
Körningen är snål på både mil och tid, och jag har inte råd att tappa kilometer någonstans.
...och därför vägs varje delsträcka på guldvåg också: snabbaste eller kortaste.
Hur mycket kilometer tappar jag? Är det värt det? Vad kostar det i tid att lägga in ett extra tankstopp? Frågor, frågor.
Från Arvika väljer jag "kortaste" mot 45:an och Torsby.
Då kan det bli så här:
Ingen fara! Det gick snabbt och lätt, och det var värt en bild.
"Ni Ironbuttåkare kör bara så stora och tråkiga vägar"
Ja, eller hur...?
Ny tankning norr om Torsby: Vägsjöfors, men efter det är det ett långt ben rakt upp till Röros.
Klarälvsdalen, lugn och ro.
I vanliga fall i vart fall - aningens förhöjd trafik med lådbilar, men inga egentliga svårigheter.
Direkt efter Branäs dör det ut alldeles. Som vanligt.
Även denna sträckan har jag minnen till - här körde vi varje vinter med jobbet, jagade varandra upp med våra personbilar, fulla med kunder och skidboxar på taket.
En weekend i Trysil var målet. Vi skulle bara igenom tullen helskinnade också...
Great fun! En remix av Fatboy Slims "Praise you" dundrar i huvudet på mig, högsta volym.
Nej, jag spelar inte musik på motorcykeln - det är minnet som bubblar upp från en av resorna.
Precis när vi svängde av nere i Stöllet gick den låten på, och antingen var den jäkligt lång, eller också körde jag sanslöst fort - jag vill minnas det som att låten räckte hela vägen upp till gränsen...
Förnuftet säger mig att det inte kan ha varit så, men minnet lurar man inte så enkelt.
Hur som helst - sedan den gången kan jag inte köra sträckan utan att höra just den låten.
Men, det är som att köra runt nere i nordöstra hörnet av Skåne: direkt när jag hamnar där så börjar jag nynna Supertramplåtar.
?????
Jo, jag var där nere och körde service under Sydsvenska Rallyt ett år i slutet av sjuttiotalet, och så var det just ett Supertrampband som gick på continous repeat.
Jösses - jag minns till och med vad det var för bandspelare: "Roadstar King" hette den.
Voi voi voi vilka minnen.
Ingen hemma på gränsstationen. Norge är till och med så ärliga att man skyltar om saken.
"Har du gods att förtulla hänvisar vi till stationen där och där"...
Stor skillnad på underlaget när jag kommer in i Norge!
Jag har haft asfalt hela vägen till Branäs - förutom skogsturen mellan Arvika och Sunne då.
Norr om Branäs var det snö och is - men valkigt, håligt och sönderkört.
Ja, inte för att man släpper av, men ändå.
Direkt efter gränsen in i Norge så är det slät, jämn och fin vinterväg på kompakterad snö.
Helt perfekt!
Okay - det skall erkännas: träden står mycket närmare vägen, skuggar vägbanan och här det säkert lättare att arbeta fram en bra vinterväg.
En annan sak skiljer stort mellan Norge och Sverige: Norge lever på ett annat sätt än Sverige.
Det känns speciellt här längs denna sträckan där övre delen av Klarälvsdalen är avfolkad och övergiven, medans det sjuder av liv på Norska sidan.
Ja, eller...
Husen är i vart fall målade och upplysta, vindskivorna hänger inte ner från gavlarna och det är inga presenningar utlagda över taken i vart fall.
Jösses Sverige...?!
Forts
Som vanligt var det storartade planer: en dröm jag haft länge är att avsluta en Ironbuttkörning på Primusträffen. Oh yes! Vinterträffen i Norge där man bor i tält. I snön.
Köra full distans, säga hej till de andra, trampa ner snön, resa tält och etablera ett bra boende, grilla korv, tjöta med folk och låta sömnen komma i kapp så sakteliga.
Med barmark långt ovanför Vänern var planen att sätta hojen i släp upp till snögränsen, starta från typ Sunne eller Torsby och sedan cruisa upp längs 45:an till Jokkmokk, vända ner igen, ta några timmars sömn i Åre, och sedan vidare igen.
Denna helgen råkar nämligen det posha "Krystallrallyt" där man bor på hotell hållas samtidigt som Primus! Underbar chans att först besöka Krystall på fredag förmiddag, och sedan vara på Primus på fredag innan mörkret.
BunBurner 1500 / 36 h i vinterskrud, polcirkeln, paus och sömn i släktstugan i Åre, Storlien, Hell, Rörås/Krystall och sedan Bjoneroa/Primus hela helgen.
Visst låter det bra?
Verkligheten ville annat.
Veckan började med lite krasslig häst. Kolikkänningar hos en egen uppfödning som inte visat anlag för sådant hittills under sina 10 år.
Det kom på kvällarna efter att hon var arbetad, och det var allt lite oroligt det hela.
INTE läge att ge sig ut på tur, alltså.
Lösningen för er som har häst och intresse var lite ändring av foderstat och loppfrö därtill.
Efter två symtomfria dygn så var det lugnt nog att ge sig av - men då är det lördag morgon.
Change o' plan? Ja, så får det bli.
Ironbuttkörning är det viktigaste, februari är näst sista månaden i 12-månadersprojektet - och detta är den sista helgen i månaden. Körning är prio 1.
Cykeln står på dubbdäck. Nya däck är inte beställda ännu.
Norrut alltså.
Ta hojen i trailer? Överkurs nu när det är så kort tid att vinka på.
Start hemifrån alltså. Vi får se vad däcken tål...
Krystall? Tja, det vore ju roligt med en blixtvisit där.
Primus? Självklart - men ingen övernattning. Mil och godkänd körning är som sagt prio 1.
Men, låter inte detta lite magert? För att vara mig?
Finns det inte mer galenskap att hysta in?
Jo för tusan! Bennys gamla LT: "Der Kommissar" har råkat illa ut efter det att han sålde den.
Den har haft två ägare på ett halvår, och nu ligger den ute på Blocket igen. "Startar ej" står det - även om detta inte alls avspeglas i annonspriset...
Arvika! Det är ju i samma härad som... ...eller i vart fall "på vägen"
Bara att googla fram adressen och tajma starten så man är där lagom tidigt på förmiddagen.
Folk skall hinna vakna, men inte åka iväg. Fine line...
Göta Älvdalen bjuder på fet dimma i gryningen.
Värsta sortens dessutom; frysande dimma, eftersom det är flera minusgrader ute.
Allting i färdriktningen får en isbeläggning som byggs på och byggs på.
Även visir. Och goggles. Och glasögon...
Det blir till slut som att försöka betrakta världen genom ett duschdraperi - det går, men det är inte säkert att man tolkar allt alldeles helt rätt...
Här tvingas jag stanna på Scan-macken i Göta för att torka av och ställa till rätta igen.
Ärtsoppa!
Nå, det lättar snart och körningen blir mer normal.
Bike Trollhättan svischar förbi, ingen vaken där ännu.
Ut på "riktiga" 45:an norr om Vänersborg, och jag upphör aldrig att förvånas över alla ödehus och -gårdar längs denna sträckan.
Har Marsianerna anfallit? Alien abduction? Lokalt krig som skrämt upp befolkningen i bergen? ...och vilka berg skulle det vara? Här är plattare än Skåne.
Länge stod husen bara tomma och övergivna, men de sista åren har taken tillåtits att ge med sig - och därefter går förfallet fort.
Vägen upp längs västra sidan bär på mycket minnen för mig. I perioder har jag kört mycket längs denna vägen, men inte så mycket det sista.
Prickar McDonalds i Säffle precis när dom öppnar klockan 9, och kan ringa på annonsen.
Tydligt vaken röst, men har inte hunnit sätta sina planer för dagen i verket ännu. Perfekt.
"Jag är där om en timma."
Stämde ganska bra det.
Andra ägaren till BBs hoj på kort tid, startar inte - men ser snygg ut.
Inget utrymme för någon bra deal, dock. Jag hade kunnat behövt ett reservdelslager, men knappast för samma pengar som Bb sålde för - när den inte går längre.
Tack och hej!
Detta är ingen körning med en massa tid över att vinka på, varje minut här måste dras bort från stoppen på Krystall respektive Primus.
Men tanka i Arvika måste jag göra!
Körningen är snål på både mil och tid, och jag har inte råd att tappa kilometer någonstans.
...och därför vägs varje delsträcka på guldvåg också: snabbaste eller kortaste.
Hur mycket kilometer tappar jag? Är det värt det? Vad kostar det i tid att lägga in ett extra tankstopp? Frågor, frågor.
Från Arvika väljer jag "kortaste" mot 45:an och Torsby.
Då kan det bli så här:
Ingen fara! Det gick snabbt och lätt, och det var värt en bild.
"Ni Ironbuttåkare kör bara så stora och tråkiga vägar"
Ja, eller hur...?
Ny tankning norr om Torsby: Vägsjöfors, men efter det är det ett långt ben rakt upp till Röros.
Klarälvsdalen, lugn och ro.
I vanliga fall i vart fall - aningens förhöjd trafik med lådbilar, men inga egentliga svårigheter.
Direkt efter Branäs dör det ut alldeles. Som vanligt.
Även denna sträckan har jag minnen till - här körde vi varje vinter med jobbet, jagade varandra upp med våra personbilar, fulla med kunder och skidboxar på taket.
En weekend i Trysil var målet. Vi skulle bara igenom tullen helskinnade också...
Great fun! En remix av Fatboy Slims "Praise you" dundrar i huvudet på mig, högsta volym.
Nej, jag spelar inte musik på motorcykeln - det är minnet som bubblar upp från en av resorna.
Precis när vi svängde av nere i Stöllet gick den låten på, och antingen var den jäkligt lång, eller också körde jag sanslöst fort - jag vill minnas det som att låten räckte hela vägen upp till gränsen...
Förnuftet säger mig att det inte kan ha varit så, men minnet lurar man inte så enkelt.
Hur som helst - sedan den gången kan jag inte köra sträckan utan att höra just den låten.
Men, det är som att köra runt nere i nordöstra hörnet av Skåne: direkt när jag hamnar där så börjar jag nynna Supertramplåtar.
?????
Jo, jag var där nere och körde service under Sydsvenska Rallyt ett år i slutet av sjuttiotalet, och så var det just ett Supertrampband som gick på continous repeat.
Jösses - jag minns till och med vad det var för bandspelare: "Roadstar King" hette den.
Voi voi voi vilka minnen.
Ingen hemma på gränsstationen. Norge är till och med så ärliga att man skyltar om saken.
"Har du gods att förtulla hänvisar vi till stationen där och där"...
Stor skillnad på underlaget när jag kommer in i Norge!
Jag har haft asfalt hela vägen till Branäs - förutom skogsturen mellan Arvika och Sunne då.
Norr om Branäs var det snö och is - men valkigt, håligt och sönderkört.
Ja, inte för att man släpper av, men ändå.
Direkt efter gränsen in i Norge så är det slät, jämn och fin vinterväg på kompakterad snö.
Helt perfekt!
Okay - det skall erkännas: träden står mycket närmare vägen, skuggar vägbanan och här det säkert lättare att arbeta fram en bra vinterväg.
En annan sak skiljer stort mellan Norge och Sverige: Norge lever på ett annat sätt än Sverige.
Det känns speciellt här längs denna sträckan där övre delen av Klarälvsdalen är avfolkad och övergiven, medans det sjuder av liv på Norska sidan.
Ja, eller...
Husen är i vart fall målade och upplysta, vindskivorna hänger inte ner från gavlarna och det är inga presenningar utlagda över taken i vart fall.
Jösses Sverige...?!
Forts
Last edited: