... eller snarare "hur man ser stora delar av USA på 11 dygn"...
Jo det är vad jag hoppas.
Planeringen avslutas, väskorna är packade till 95% och på måndag den 10/6 bär det av mot det stora landet i Väster!
Jag håller skrivandet på ett minimum så här de sista dagarna.
Det är som bekant inte över förrän den kraftiga damen sjunger och många steg återstår innan jag står på startlinjen i South Carolina den 17/6.
Så därför är jag lite tystlåten.
Ja, jag är nervös, har jag tänkt på...packade jag...vad händer om...
Det är en hyfsat stor satsning det här men jag har valt att försöka mig på det.
En viss ödmjukhet är på sin plats: Det är färre personer som gått i mål i IBR än som stått på toppen av Mt Everest...
588 personer har gått i mål i IBR...och bara under 2018 har uppemot 800(!!) personer stått på toppen av Everest...
Ja, jag är spänd inför det här evenemanget.
Samtidigt, ett par veckor semester i USA, på hoj, vad kan gå fel liksom?
(tyst nu, NEJ, inte börja tänka på allt som kan gå snett...)
Så här:
Att köra långt oroar mig inte, det har jag gjort förr.
Att köra rally oroar mig inte, det har jag gjort förr.
Att köra i främmande länder oroar mig inte, det har jag gjort förr.
Att köra långt på otestad hoj (återkommer till det vid senare tillfälle) oroar mig inte heller, det har jag gjort förr.
Men:
Att resa till USA oroar mig lite, jag har varit där många gånger förr men det är 10-talet år sedan sist, världen har förändrats. Blir jag insläppt...?
Att starta i ett rally där det krävs dokument signerade av Notarius Publicus(!!), ja det oroar mig lite det också, har jag koll på alla papper, försäkringar osv...?
Kommer jag ens FÅ starta...??
Nehej, packa lite till kanske.
Märkvärdigt hur mycket plats motorcykelkläder tar när man försöker få ner dom i en resväska...
/B
Jo det är vad jag hoppas.
Planeringen avslutas, väskorna är packade till 95% och på måndag den 10/6 bär det av mot det stora landet i Väster!
Jag håller skrivandet på ett minimum så här de sista dagarna.
Det är som bekant inte över förrän den kraftiga damen sjunger och många steg återstår innan jag står på startlinjen i South Carolina den 17/6.
Så därför är jag lite tystlåten.
Ja, jag är nervös, har jag tänkt på...packade jag...vad händer om...
Det är en hyfsat stor satsning det här men jag har valt att försöka mig på det.
En viss ödmjukhet är på sin plats: Det är färre personer som gått i mål i IBR än som stått på toppen av Mt Everest...
588 personer har gått i mål i IBR...och bara under 2018 har uppemot 800(!!) personer stått på toppen av Everest...
Ja, jag är spänd inför det här evenemanget.
Samtidigt, ett par veckor semester i USA, på hoj, vad kan gå fel liksom?
(tyst nu, NEJ, inte börja tänka på allt som kan gå snett...)
Så här:
Att köra långt oroar mig inte, det har jag gjort förr.
Att köra rally oroar mig inte, det har jag gjort förr.
Att köra i främmande länder oroar mig inte, det har jag gjort förr.
Att köra långt på otestad hoj (återkommer till det vid senare tillfälle) oroar mig inte heller, det har jag gjort förr.
Men:
Att resa till USA oroar mig lite, jag har varit där många gånger förr men det är 10-talet år sedan sist, världen har förändrats. Blir jag insläppt...?
Att starta i ett rally där det krävs dokument signerade av Notarius Publicus(!!), ja det oroar mig lite det också, har jag koll på alla papper, försäkringar osv...?
Kommer jag ens FÅ starta...??
Nehej, packa lite till kanske.
Märkvärdigt hur mycket plats motorcykelkläder tar när man försöker få ner dom i en resväska...
/B