Knucklehead 1936

Flathead

Well-Known Member
#1
Här följer en presentation av en till stora delar gammal Harley som gjorde en SS1000-körning sommaren 2015, du kan läsa den historien på därför avsedd plats i forumet. Den här presentationen gick även att läsa i tidningen Big Twin och jag skriver ungefär som där men utvecklar en del saker som är självklara för H-D folk men som kanske inte tillhör allmänbildningen för läsaren av det här forumet.
 

Flathead

Well-Known Member
#2


Den här maskinen uppstod enligt fordonsregistret i slutet av 80-talet. dess tidigare historia är för mig höljd i dunkel. det finns en bild på den i boken H-D:s historia i Sverige av Bengt Aronsson. Boken är tryckt 1998. på den bilden ser den ut som när jag köpte den på Smögen 2009. enligt en kille jag talade med på Bornholmsträffen förra sommaren skruvades den ihop i Skåne. den skulle då ha haft bland annat magnettändning och en annan sadel.
Det är delar av lite olika årgångar och en del eftermarknadsprylar monterade. Eftersom det inte är strikt original från början eftersträvar jag inte det utan försöker få till en snygg, körbar och så driftsäker cykel som möjligt.
Det där med oirginalfetiscism får vi ta vid ett annat tillfälle.

Blocket är dock original med matching numbers och det är ju det som sätter årsmodellen på gammla H-D.
(Fram till jag tror 1970 fans det inga ramnummer utan årsmodellen och ett motornummer står instansat på vänster blockhalva vilket används som ramnummer).
Varför envisas jag nu att kalla den för "knölen"?


Här ser vi motorn och vi ska ägna oss åt ventilkåporna.
Det vi kallar knöltopp tillverkades mellan 1936 och 1947. första tiden var det friliggande vippor men sedan byggdes de in med diverse plåtar och de 2 aluminiumlocken som syns under tanken. Någon tyckte att de såg ut som knogarna på en näve därav namnet knucklehead, försvenskat till knöl.
1948 kom Panhead vilket var den första "riktiga" ventilkåpan, knölens lösning var bara ihopskruvade bitar runt själva detaljerna på toppen.
1966 var det dax för shovelhead och 1984 kom...ja för de riktigt insnöade fanatikerna slutar H-D:s historia 1983.
I början var knölen 1000kubikare men den här har fått 1200-cylindrar monterade samt kåpor över vipporna.
oljeläckage blir man sällan utan så jag ser det som positivt att de blivit inkapslade.
Förgasaren är en Linkert, original vid den här tiden, den fungerar bra och är förhållandevis enkel att ställa in.

I början körde jag med luftfilter men funktion har fått ge vika för form så nu är det luftriktare utan filter som gäller vilket även syns på bilden ovan. det måste ha varit flera dammiga grusvägar på 30-talet än det är nu så det får vara så här tills vidare.
 

Flathead

Well-Known Member
#3
Växellådan är avsedd för sidovagn och har tre växlar framåt och en backväxel. (Fotkoppling och handväxel givetvis). Här får jag personligen tänka mig för särskilt vid mörkerkörning då jag inte ser symbolerna på bläcket vid växelspaken. Halva tiden kör jag ju 750-sida där växellägena ligger tvärt om, när jag kör på 2:an, var det nu frammåt eller bakåt jag hade 3:an?



Dumt kanske en del tycker , vi andra ser det som en del av charmen med gamla grejor som byggdes innan tilverkarna hade kommit fram till en standard i de här frågorna.
Transmissionen mellan motor och låda är original kedja men på den här av mig ersatt med en beltrem. Första gången jag skulle sträcka transkedjan tog det 4 timmar. Jobbet omfattade att lossa och sträcka lådan, sträcka bakhjulskedjan, justera kopplingen, justera växelreglaget, justera bromsen till bakhjul samt sidvagnshjul, som ni förstår var det ett enkelt beslut att sätta dit en transmission som inte töjer sig.
Hjulen var från början 18 tum men har ersatts med 16 tummare som på de senare årsmodellerna. Fälgarna är 40-ekrade runt om. Moderna cyklar byggda för sidovagn har vanligtvis plåtfälgar som klarar de belastningar i sidled som uppstår när man inte lutar i kurvorna. Jag fortsätter dock med ekrar och får väl byta när de går av.
Sidvagnshjulet var obrommsat vid köpet men Calle i Moheda hjälpte mig att få dit ett bromsat vilket uppskattas i dagens trafikrytm.

Elsystemet är fortfarande på 6 volt, inte helt optimalt då det finns totalt 5 lampor vilka drar mer ström än vad generatorn levererar, därför sparas batteriet vanligtvis till mörkerkörning.

Även 2 backspeglar har eftermonterats. De ville gärna vibrera loss och snurra på styret vilket löstes med slipduk under infästningarna vilket även ger en klarare bild i speglarna.



Instrumentpanelen är av modell "kattöga" Den är i och försig snygg men jag letar efter den betydligt ovanligare modellen som kallas "clownansikte" De finns med färgat glas som eftermarknadsprodukt men original satt det oljetrycks och ampermätare med visare vilket jag inte har hittat.

Sidvagnen är en Steib S350 från 1953. På de större vagnarna finns det en koffertlucka bakom sätet, men på den här modellen får man lyfta bort sätet för att komma åt bagageutrymmet. Det öppnade å andra sidan möjligheten att tillverka ett bagageräcke i samma stil som pakethållaren, Calle fixade även detta med bravur. Nu finns det packmöjligheter motsvarande en mindre personbil.


Verktygslådan (framför höger packväska)är den päronformade som jag tycker är snyggare än den stående fyrkantiga som egentligen ska sitta där.

Vidare kanske det blir en störtbåge bak, visserligen överkurs på en sidvagnshoj men i det här fallet siktar jag på så mycket utrustning som möjligt.
 
Last edited:

Flathead

Well-Known Member
#4
En sökarlykta ingår i planerna, jag tycker det ser lite "baktungt" ut som det gör nu.

Jag har deltagit i några utställningar med blandad framgång, här på H-DCS internationella träff på Fårö.


Här har vi en skyllt jag försöker få med.



Och den som vill kan ta en broschyr.



Jag har fått förmånen att förvalta den här cykeln en period vilken jag hoppas ska vara länge än. Ekipaget kommer att användas vilket betyder att det kommer att uppstå vissa skavanker men förhoppningsvis inte större än att de kan åtgärdas. Under förra året lyckades jag dra en rejäl repa i sidvagnsskärmen. Det kan ha varit ett vajerräcke
men mer troligt en fotpinne på någon annan hoj på en färja eller en parkering. Det viktigaste är att jag inte skrotar eller eldar upp den så att någon annan i framtiden kan ta hand om den med det stora nöje det innebär.

Väl mött på träffar och evenemang framöver.
Magnus.