Reserapporterna handlar en hel del om de spektakulära körningar som genomförs. De är fascinerande att läsa även om de flesta av oss inte vågar oss på dessa. Det kan också vara av intresse och ge inspiration att läsa om de vanliga körningarna SS1000, BB1500 osv. Jag kom på att jag skrivit ett par artiklar i hemmaklubbens tidning om våra första körningar. Det är visserligen några år sedan men de är väl lika aktuella idag. Den första körningen, en SS1600k, körde vi 2010. Verktyget var en Honda CB1300. Tvärtemot all erfarenhet och goda råd utan speciell planering, vi visste inte bättre då. Vi tänkte att det är väl bara att köra drygt 80 mil i en riktning och sen åka hem igen. Nåja, det lyckades ju ändå även om det tog lite tid. Så här följer min artikel från TTC News 2010.
”I sista numret 2009 skrev jag några rader om Iron Butt Association (IBA), en sammanslutning som ägnar sig åt distanskörning på motorcykel. Jag blev lite fängslad av idén och i slutet på juni lade jag ut en blänkare på hemsidan för att utröna intresset inom klubben. Gensvaret var inte direkt öronbedövande så Kerstin och jag bestämde oss för att göra turen på egen hand. Det går alltså ut på följande. För att bli medlem i IBA måste man köra en godkänd Saddle Sore 1600k (SS1600k) dvs. köra minst 1600 km på max 24 timmar. Passagerare blir lika kvalificerade.
Från början var det tänkt att köra Falun-Göteborg-Vellinge-Helsingborg-Gävle-Falun vilket skulle ge många motorvägsmil för att få en hygglig snittfart. Vi hade bestämt oss för att göra körningen tisdagen den 13:e juli. Helgen före insåg vi att förmodligen skulle ett kraftfullt oväder dra in över södra Sverige just den dagen. Vad göra? Antalet reservdagar var begränsade pga av jobb och annat. Dessutom ingen garanti för bra väder dessa dagar heller. Ovädret skulle dock inte nå Norrlandskusten så varför inte ta E4:an norrut? Det var många år sedan vi åkte där men jag hade en dimmig uppfattning att det skulle vara någorlunda lättkört. Beslutat!
Tisdag morgon klev vi upp klockan fem och for in till Falun för att göra den officiella starten från Statoil, Vasagatan. Två personer måste skriftligen bevittna starten. Anna i kassan skrev på och så haffade vi en morgontidig kund som ställde upp ("Hej vi är med i ett mc-gäng, skriv på här").
06.07. 0 km. Avfärd från Falun. Uppehållsväder och 17-18 grader varmt. Lovande!
07.06. 91 km. Tankning i Gävle för att markera hörnpunkten. Redan +25.
08.40. 220 km. Fika i Hudiksvall. Temperaturen hade nu sjunkit till behagliga 20 grader. Något som skulle hålla i sig hela dagen (och halva natten). Hittills lättkört men nu skulle det visa sig att vägen gick genom alla städer och många samhällen tills vi passerat Umeå.
10.20. 352 km. Tankning i Härnösand. Allt rullar på som under en normal semestertur men det tar tid med all 50-sträckor, trafikljus och rondeller. Trafiken är också ganska tät.
11.08. 420 km. Lunch i Docksta (medhavd sallad).
13.18. 564 km. Tankning i Umeå. Vi har nu använt drygt 7 timmar för en tredjedel av sträckan men för de senaste 20 milen har vi använt 3 timmar vilket är oroande. Jag hade inte trott att totaltiden skulle bli ett problem men nu krymper marginalerna.
14.30. 660 km. Fikapaus hos en NTO patrull vid vägkanten. Efter Umeå har det nu rullat på bättre.
16.55. 845 km. Persön norr om Luleå. Nu har vi avverkat ungefär en lång semesterdags körning så det börjar väl bli dags att leta efter övernattning. Nej visst nej, vi ska ju hem igen. Håhå jaja. Tankning för att markera vändpunkten sen ett djupt andetag och på't igen.
17.52. Middagspaus. Planen var att här ha en 1-1,5 timmes paus och kanske rentav ta en tupplur. Eftersom resan hade tagit mer tid än beräknat så tordes vi inte utnyttja alla marginaler utan det blev en halvtimmes paus och så iväg igen.
20.43. 1130 km. Tankning i Umeå. Nu börjar det kännas att vi har överskridit en normal dagsranson. Vi klarar max en timme utan bensträckare men i stort sett känns det fortfarande bra.
23.55. 1390 km. Tankning och fika i Sundsvall. Fortfarande +20 och fullt liv vid macken och McDonalds. Bara 30 mil kvar. Känns som om vi är nästan hemma. Vid kortpauserna tankar vi bananer, kaffe, choklad, druvsocker. Det funkar fortfarande bra med en paus i timmen.
02.45. 1600 km. Tankning i Gävle. Det har börjat ljusna och är fortfarande varmt, + 18. Konstigt nog inga sömnighets- eller andra trötthetssymptom mer än en viss tilltagande stelhet trots pauserna.
03.54. 1690 km. Målgång hos Statoil, Vasagatan. Hallå, hjälp! Kan någon komma och lyfta oss av cykeln! Nejdå, vi lyckas kravla oss av själva.
Då var det bara den sista halvtimmen hem till Tänger kvar. Vi kom i säng i femtiden och hade alltså varit igång i ganska precis 24 timmar. Vaknade frampå förmiddagen och resten av onsdagen kändes det som om man varit på en bättre fest vilket vi ju på sätt och vis hade varit sett ur hojåkarperspektiv.”
”I sista numret 2009 skrev jag några rader om Iron Butt Association (IBA), en sammanslutning som ägnar sig åt distanskörning på motorcykel. Jag blev lite fängslad av idén och i slutet på juni lade jag ut en blänkare på hemsidan för att utröna intresset inom klubben. Gensvaret var inte direkt öronbedövande så Kerstin och jag bestämde oss för att göra turen på egen hand. Det går alltså ut på följande. För att bli medlem i IBA måste man köra en godkänd Saddle Sore 1600k (SS1600k) dvs. köra minst 1600 km på max 24 timmar. Passagerare blir lika kvalificerade.
Från början var det tänkt att köra Falun-Göteborg-Vellinge-Helsingborg-Gävle-Falun vilket skulle ge många motorvägsmil för att få en hygglig snittfart. Vi hade bestämt oss för att göra körningen tisdagen den 13:e juli. Helgen före insåg vi att förmodligen skulle ett kraftfullt oväder dra in över södra Sverige just den dagen. Vad göra? Antalet reservdagar var begränsade pga av jobb och annat. Dessutom ingen garanti för bra väder dessa dagar heller. Ovädret skulle dock inte nå Norrlandskusten så varför inte ta E4:an norrut? Det var många år sedan vi åkte där men jag hade en dimmig uppfattning att det skulle vara någorlunda lättkört. Beslutat!
Tisdag morgon klev vi upp klockan fem och for in till Falun för att göra den officiella starten från Statoil, Vasagatan. Två personer måste skriftligen bevittna starten. Anna i kassan skrev på och så haffade vi en morgontidig kund som ställde upp ("Hej vi är med i ett mc-gäng, skriv på här").
06.07. 0 km. Avfärd från Falun. Uppehållsväder och 17-18 grader varmt. Lovande!
07.06. 91 km. Tankning i Gävle för att markera hörnpunkten. Redan +25.
08.40. 220 km. Fika i Hudiksvall. Temperaturen hade nu sjunkit till behagliga 20 grader. Något som skulle hålla i sig hela dagen (och halva natten). Hittills lättkört men nu skulle det visa sig att vägen gick genom alla städer och många samhällen tills vi passerat Umeå.
10.20. 352 km. Tankning i Härnösand. Allt rullar på som under en normal semestertur men det tar tid med all 50-sträckor, trafikljus och rondeller. Trafiken är också ganska tät.
11.08. 420 km. Lunch i Docksta (medhavd sallad).
13.18. 564 km. Tankning i Umeå. Vi har nu använt drygt 7 timmar för en tredjedel av sträckan men för de senaste 20 milen har vi använt 3 timmar vilket är oroande. Jag hade inte trott att totaltiden skulle bli ett problem men nu krymper marginalerna.
14.30. 660 km. Fikapaus hos en NTO patrull vid vägkanten. Efter Umeå har det nu rullat på bättre.
16.55. 845 km. Persön norr om Luleå. Nu har vi avverkat ungefär en lång semesterdags körning så det börjar väl bli dags att leta efter övernattning. Nej visst nej, vi ska ju hem igen. Håhå jaja. Tankning för att markera vändpunkten sen ett djupt andetag och på't igen.
17.52. Middagspaus. Planen var att här ha en 1-1,5 timmes paus och kanske rentav ta en tupplur. Eftersom resan hade tagit mer tid än beräknat så tordes vi inte utnyttja alla marginaler utan det blev en halvtimmes paus och så iväg igen.
20.43. 1130 km. Tankning i Umeå. Nu börjar det kännas att vi har överskridit en normal dagsranson. Vi klarar max en timme utan bensträckare men i stort sett känns det fortfarande bra.
23.55. 1390 km. Tankning och fika i Sundsvall. Fortfarande +20 och fullt liv vid macken och McDonalds. Bara 30 mil kvar. Känns som om vi är nästan hemma. Vid kortpauserna tankar vi bananer, kaffe, choklad, druvsocker. Det funkar fortfarande bra med en paus i timmen.
02.45. 1600 km. Tankning i Gävle. Det har börjat ljusna och är fortfarande varmt, + 18. Konstigt nog inga sömnighets- eller andra trötthetssymptom mer än en viss tilltagande stelhet trots pauserna.
03.54. 1690 km. Målgång hos Statoil, Vasagatan. Hallå, hjälp! Kan någon komma och lyfta oss av cykeln! Nejdå, vi lyckas kravla oss av själva.
Då var det bara den sista halvtimmen hem till Tänger kvar. Vi kom i säng i femtiden och hade alltså varit igång i ganska precis 24 timmar. Vaknade frampå förmiddagen och resten av onsdagen kändes det som om man varit på en bättre fest vilket vi ju på sätt och vis hade varit sett ur hojåkarperspektiv.”