Ah!
En sak till som vi i Sverige är mycket dåliga på är att skriva under med vår namnteckning på baksidan av kortet.
Med en penna som håller...
Det finns inte ett biträde bakom någon disk i PIN-kodens Sverige som flippar ett kort för att kolla på underskriften, men utomlands sker det regelbundet - även när man skall slå in PIN-koden.
Det kan till och med skära sig duktigt på en del ställen om man är snabb och själv trycker in kortet i kortläsaren; kassören vill ha kortet i handen, titta och känna på det innan han eller hon sätter in det i kortläsaren.
Fler skillnader: så sent som 2014 stod jag nere i Österrike; Kötschach-Mauthen, under ET-14 och råkade ut för en sprillans ny kortläsare på en automatstation som INTE ville ha PIN-kod. Rätt in med kortet, välj pump och tanka. Ba' så ba'.
Man blir lite paff...
Men - igen: kom ihåg att skriva under kortet redan på hemmaplan, med en bra penna.
Jag har blivit vägrad att betala - med PIN-kod, efter att ha tankat hojen.
Tre kort, två utan underskrift, och ett med (alltför) bleknad signatur.
Lösningen? Jag blev lugnt och artigt hänvisad till den större restaurangen/serviceanläggningen i andra änden av detta Raststätte.
Där fanns en Bankomat där jag kunde ta ut kontanter med mitt vid disken vägrade kort, traska tillbaka och betala kontant.
Alles Klar, Herr Kommissar!
Clou:
Förresten: har Ni någon bra penna som verkligen biter, som jag kan få låna?
"Aber natuerlich!"
Hade jag kunnat göra det förut, innan jag hämtade pengarna - låna penna och skriva under?
"I min åsyn? Nein, ueberhaupt nicht!"
Välkommen till Tyskland. Omständligt, men korrekt.
Jag gillart.
...även om det sänker snittet.
Hampe