Hur motiverar man sig själv att köra en Iron Butt igen? Dessutom utan att höja svårighetsgraden? SS1000 förra året, nu i kilometervariant.
När musiker ska göra sin andra skiva blir den oftast sämre än den första, i synnerhet om de försöker höja ambitionsnivån, så det är lika bra att göra samma sak igen och hoppas på det bästa tänkte jag. Rutten blev Gävle Solna Jönköping Göteborg Glumslöv Mjölby Örebro Kallhäll Gävle. För att vara på säkra sidan åkte jag upp till Shell i Hamrånge som norra vändpunkten innan slutkvittot skrevs ut på Preem pump 3 Gävle bro. Samma som för startkvittot, den har blivit min ”turpump”.
Start 3:30 efter en natts ”sömn”, hemma 22:30 utan att ha tagit någon längre paus. Motorväg, inget strul, en regnskur, lite kyligt på morgonkvisten, annars helt händelsefattigt sånär som på en trängning av en minibuss i Västerås. Sov väldigt gott efteråt.
Nu är jag mätt på motorväg, i vart fall i svenska hastigheter. Var det lättare den här gången? Ja det var det. Var något svårare? Ja, jag fick kämpa med motivationen den första halvan. För mig handlar motorcykelkörning om att se olika platser, köra olika vägar, vara ute på äventyr, milen är egentligen rätt ointressant, det brukar bara bli en massa mil eftersom jag gärna sitter många timmar i sadeln med stopp för en påse frystorkat och lite kaffe emellanåt. Om det är 50 eller 80 mil på en dag spelar mindre roll. Här har jag märkt att många hojåkare är annorlunda, de vill fika oftare och längre, jag vill alltid i väg.
Kommer jag köra igen? Ja det tror jag, när var och hur har jag ingen aning om. Eller jo nån tanke har jag ju, men planeringen är halva nöjet.
Önskemål inför framtiden: en god natts sömn innan körningen
När musiker ska göra sin andra skiva blir den oftast sämre än den första, i synnerhet om de försöker höja ambitionsnivån, så det är lika bra att göra samma sak igen och hoppas på det bästa tänkte jag. Rutten blev Gävle Solna Jönköping Göteborg Glumslöv Mjölby Örebro Kallhäll Gävle. För att vara på säkra sidan åkte jag upp till Shell i Hamrånge som norra vändpunkten innan slutkvittot skrevs ut på Preem pump 3 Gävle bro. Samma som för startkvittot, den har blivit min ”turpump”.
Start 3:30 efter en natts ”sömn”, hemma 22:30 utan att ha tagit någon längre paus. Motorväg, inget strul, en regnskur, lite kyligt på morgonkvisten, annars helt händelsefattigt sånär som på en trängning av en minibuss i Västerås. Sov väldigt gott efteråt.
Nu är jag mätt på motorväg, i vart fall i svenska hastigheter. Var det lättare den här gången? Ja det var det. Var något svårare? Ja, jag fick kämpa med motivationen den första halvan. För mig handlar motorcykelkörning om att se olika platser, köra olika vägar, vara ute på äventyr, milen är egentligen rätt ointressant, det brukar bara bli en massa mil eftersom jag gärna sitter många timmar i sadeln med stopp för en påse frystorkat och lite kaffe emellanåt. Om det är 50 eller 80 mil på en dag spelar mindre roll. Här har jag märkt att många hojåkare är annorlunda, de vill fika oftare och längre, jag vill alltid i väg.
Kommer jag köra igen? Ja det tror jag, när var och hur har jag ingen aning om. Eller jo nån tanke har jag ju, men planeringen är halva nöjet.
Önskemål inför framtiden: en god natts sömn innan körningen